Desto äldre Estrid blir desto fler bottnar får föräldraskapet. Det blir svårare, uppkommer fler saker som man måste förhålla sig till. Hennes egen vilja, hennes förmåga att förstå situationer och relationer och därmed också hennes egen möjlighet att påverka.

Jag tycker det många gånger är svårt att veta hur man ska ställa sig till allt. Hur ska en mamma vara? Vad ska jag har för krav på henne? Jag gillar inte nerprintade metoder, utan försöker att hålla en egen stabil linje genom hela föräldraskapet. Ja, försöker. För det är inte lätt ska Gudarna veta! Som förälder har man ofta en bild av hur man vill uppfostra sitt barn. Men när man väl hamnar i situationer eller konflikter med ens barn lyser helt andra sidor igenom, sidor som man trodde inte fanns där. Min dåliga sidor är att jag blir hård och sträng. Sätter hårt mot hårt i stället för att vara smidig. Ofta när jag blir besviken på att hon inte uppför sig som jag vill, eller när jag tar trotsutbrott och konflikter som ett personligt nederlag. Men egentligen handlar det kanske om att jag redan från början haft för stora krav på henne.

Jag önkskar att jag kunde släppa lite på garden och bli mer tillåtande. Det låter säkert omodernt och mossigt, men i botten tror jag det grundar sig på min stora önskan om att hon ska vara väluppfostrad. Man kanske överdriver sin egen roll? Vad är det som formar mig att ha denna grundsyn? Min egen uppfostran? Jag vet inte. Det är svårt.

 

Men en sak är i alla fall glasklar. Estrid är en otroligt duktig, hjälpsam och empatisk tjej. Men kanske framför allt kärleksfull! Hon kryper upp i famnen, vill gosa, kommer helt spontant och pussar oss på kinden och säger något fint. När jag lämnar henne på dagis springer hon in i dockvån där vi brukar vinka hejdå i fönstret. Jag ser henne göra en slängpuss genom fönstret som står på glänt och ropar "Du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!". Då vill man bara gråta. Jag ångrar alla gånger jag skällt eller tappat tålamodet med henne. Mitt hjärta smälter och jag blir stolt och lycklig. Hon är den finaste människa på jorden.

Ja, så är det med kärlek. She brings out the best and worst in me. Det är också något som är bra med föräldraskapet - möjlighetera! Det går hela tiden att jobba med sig själv och sina sidor. Även om man aldrig sätt sig själv som självsäker kan man ta på sig rollen, lära sig att känna det för att förmedla känslan till sitt barn. Det ger en möjlighet att öva in nya beteenden hos sig själv.

Ja, ni vet den där planeten som hela tiden snurrar och utvecklas parallelt. Ingenting är hugget i sten. Man kan alltid förändras. Jag ska sänka garden och våga låta Estrid ta plats själv. Lita på hennes egen förmåga. Det är mitt mission.