Nu har jag gjort slag i saken och besökt Reproduktionscentrum. De visade sig innebära en del hel tester och samtal för att bli godkänd som äggdonator. Jag har träffat en läkare, pratat med en kurator, lämnat blodprov och fått mitt fortplatningsorgan lämplighetstestat. Men efter mycket om och men blev jag bedömd som en utmärkt donator! Ung och frisk - yesbox. I februari börjar jag behandlingen med nässprayer och injektioner och håller mina tummar och tår för att det ska glädja någon medmänniska där ute!

En översikt av behandlingen där varje ruta motsvarar en vecka.

Det är en knasig känsla att sitta där och fylla i uppgifter om ögon- och hårfärg, längd och vikt och veta att detta kommer matchas med en mottagande kvinna. Någonstans ute i landet sitter hon och hennes man och längtar efter ett barn, och jag har möjligheten att ge dem en chans. Det är coolt.

Jag är lite rädd för nålar så Johan har lovat att hjälpa mig med sticken. Han lugnade mig med att berätta om sin vana att hantera sprutor. Det lät ungefär såhär "Jag är skitsäker på att sticka, men mest med avlivningssputor". Eh? Så länge jag och råttan i labbet funkar på ungefär samma vi ska de nog gå bra, alltså.

Förresten. Världen är bra liten. När jag satt inne i väntrummet kommer en bloggläsare in i rummet. Lustigt ställe att träffas på, men samtidigt en viktig plats för många!