Vecka 14
I övrigt är jag ganska trött och har lågt järnvärde säger barnmorskan. Det innebär att jag inom kort kommer behöva äta de vedervärdiga järntabletter som jag fortfarande har kvar endal av den jag väntade Estridh... Inte magen bästa vän direkt, jag har i stället inhandlat Floradix Blutsaft och blodpuddig i hopp om att det ska göra verkan. Har ni några andra bra tips på hur man får i sig järn lätt? Ja, i stället för att äta 100 kg grödor av olika slag varje dag för det gör jag redan. Något som biter - något som verkligen gör skillnad utan att ta kol på magen!
Men annars mår jag bara fint! Har klarat mig helt från illamående vilket jag är väldigt tacksam för. Hittills har graviditeten liknat min förra väldigt mycket - växtvärk i livmodern till och från, en tung trötthet och god aptit. Mellanmål har blivit min nya bäste vän. Runt hörnet på mitt jobb ligger stans bästa bageri som gör de godaste ost och skinkmackorna i världen. Där hänger jag så fort mellisklockan ringer :)
Så här ser magen ut nu föresten! Är det bara jag som tycker mig se en liten bebbemage? :)
Vill ni se hur tjock jag var i v.14 när jag väntade Estridh, så kolla här! De säger ju att magen syns tidigare med andra barnet, det tycker jag stämmer. Vad tycker ni?
Mmh, appropå ätbart så ska jag nog ta mig en macka och en kopp té medans jag väntar på att Idol ska fortsätta. Puss & godnatt!
Bara jag och lilla E
Goddag i stugorna!
Hoppas det är fint med er och att ni tar hand om varandra. Jag och Estridh jongulerar med vardagens alla bollar alldeles på egen hand nu när karl'n i huset studerar på annan ort i de 9 kommande veckorna. Det är otroligt tråkigt att vara ensam hemma, så det är tur att jag har Estridh att sällskapa med, annars hade jag troligt vis slitit av mig håret... En sak som blir väldigt påtaglig när man helt plötligt blir ensam med ett barn och alla hushållssysslor är hur fantastiskt mycket jobb och planering det ligger bakom för att får vardagen att gå runt. Man tänker inte på det på samma sätt när man alltid är två som hjälps åt.
Nu är det jag, ensam som ska se till att handla, laga mat varje dag, läsa godnattsagor, hämta/lämna på dagis, ordna barnvakt för att gå på föräldramöten, betala räkningar, tanka bilen, plocka in fallfruken från gården och safta och sylta, se till att det finns rena kläder i garderoben och jobba heltid som grädde på moset. Under tiden jag gör allt detta skänker jag en beundrande tanke till alla er ensamtående föräldrar där ute som varje dag lägger vardagens pussel alldeles på egen hand. Det är beundransvärt.
Men bortsätt från den planering och tid som krävs av mig för att få det att funka, är det riktigt mysigt att vara själv med Estridh. Vi läser böcker, lagar mat tillsammans (läs: jag lagar mat och Estridh slaskar med vattenkranen) och i går plockade vi in päron från gården och gjorde päronmarmelad med vanilj och citron. Riktigt mumsigt! Estridh var något skeptisk till en början, och tyckte att jag skulle börja och smaka. När jag gjort det gick även hon med på att ta sig en sked av den söta marmeladen. Hennes reaktion var "MERA!!!!". Ett bra omdöme med andra ord. Tänkte lägga upp bilder och recept här i dagarna...
Jag har kommit efter med bilder här i bloggen, får ta någon fin bild på Estridh så ni får se hur stor hon blivit. Och kanske en på magen som också börjar puta faktiskt - mammajeansen är redan på :) Puss & hej!
Tack!
Jag är i vecka 12 nu. Det är fortfarande ganska tidigt, men vi hoppas att allt ska gå bra. Har varit på ett tidigt ulraljud i vecka 8 där vi fick se en pytteliten klump som fäst som den skulle i livmodern, hade ett litet hjärta som slog och stoltserade med sina hela 15 mm på den svart vita skärmen. Helt galet. Vansinnigt! Jag får fortfarande svindel när jag tänker på hur ett liv kan växa innuti min mage och tillslut bli en kladdig dagisunge som pussas och vill läsa Pettson... Livet är bra märkligt.
Så i förhållande till våran nu 6 cm stora syskon som gror i magen, har min "lilla" tjej helt plötsligt blivit väldigt stor. Hon pratar, cyklar på sin trehjuling och räknar till fyra. Hon sätter ihop fullt begripliga meningar och gör sina behov på toaletten. Jag har köpt massor med nya saker till henens rum också - en köksgrupp i hennes storlek med bord + 4 stolar, en kaffeservice, nya gardiner, hyllor och dessutom bytt ut hennes själsäng mot en växa-säng som hon älskar.
Livet rullar på helt enkelt, magen växer och familjen frodas. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som lever det livet jag gör, som har möjlighet att sats på min familj fast jag inte är speciellt lastgammal. Det gick väldigt fort när jag väntade Estridh, men nu känns det verkligen som vi kommit i jängorna och tar en sak i taget vart efter det passar oss. Jag ser bara massa gravidmagar, små liggvagnar och nyfödda i bärselar på stan. Jag längtar efter lukten av en nyfödd bebis, den när mjuka varma kroppen som en litet knytte i sin famn. Det känns så länge sen...
Detta ska bli otroligt roligt. Vi längtar och njuter i fulla drag tills den dagen kommer, förhoppningsvis en solig sådan i början av April!
April
Även om det var länge sen jag skrev något nu, är detta något jag måste skriva om!
Vi ska få en bebis! Estridh ska äntligen få ett lillasyskon och allt känns helt underbart! Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant. Att det är jag som har en liten kiwi i min mage och ska bli två barnsmamma! Jag känner mig så otroligt lycklig! Vi längtar så! Om allt går vägen kommer vår lilla vän i April.
Jag har skrivit in mig på MVC och vi har varit på ett tidigt ultraljud. Jag mår jättebra och bebisen också! Vi är världens lyckligaste!
"Mamma, Essi ässlar dig!"
Livet rullar på här hemma. Estridh pratar, serverar kaffe i sin nya service jag köpt åt henne och jag gör goda resultat på jobbet. Jag känner efter hur det känns att vara utan bloggen, och jag känner fortfarande att det är ganska skönt. En annan sida av myntet är att jag saknar er, jag saknar den närhet (om man nu kan kalla det så) som man får med er varma själar där ute som trots allt stöttar mig och följer mig längst livets krokiga vägar.
Dessvärre känner jag ett starkt behov av integritet och ångrar mycket av vad jag lämnat ut i bloggen. Jag läser andras bloggar och för första gången någonsin tänker jag "Det där skulle jag aldrig lämna ut. Herregud! Vill man verkligen att folk ska veta allt om en?!". Ja. Förut ville jag det. Nu vet jag inte längre?
Kanske har jag bara mycket att göra. Det finns massor av saker, överallt och hela tiden som jag tänker att jag borde ha gjort. Personer jag borde ha ringt, blommor jag borde ha vattnat, klädhögar jag borde tvättat och rönnbär jag borde syltat. Tiden räcker inte till! Hur beter sig folk egentligen? Jobbar heltid, hämtar/lämnar på dagis, storhandlar och lagar mat, städar hemma och håller ordning samtidigt som man vill ha ett socialt liv och hinna med fritidsintressen. Det är svårt att klämma in allt detta mellan 17:00 då jag går från jobbet och 21:00 då jag somnar som en stock på soffan. Hur gör ni andra egentligen?
Jaja. Jag ska i allafall vända detta tråkiga inlägg till något positift - Estridh kan nu säga "Mamma, Essi ässlar dig!" (älskar dig). Det värmer ett stressat mammahjärta och får en att komma ner på jorden igen. Ta några djupa andetag och känna in kärleken. Då slår det mig vilket fantastiskt liv jag lever egentligen, vad otroligt lyckligt lottad jag är som har allt detta runt omkring sig. Som har ett jobb att gå till, som har ett barn att hämta på dagis och som har en underbar familj att behöva storhandla till.
Det är inte illa pinkat. Jag älskar allt jag har. Jag älskar livet. Jag ska snart börja älska att blogga igen.
