När de stora barnen somnat för natten, så brukar Knut precis vakna från sin sista kvällslur. Då är han pigg och vaken i ett par timmar innan han också gör kväller.

 

Den tiden brukar vi spendera såhär ungefär. Hängades i soffan framför TV:n. Vi pratar litegran, sjunger, kollar på häftiga saker runt omkring (fjärrkontrollen, blomkrukor och annat), han tränar sin nacke och självklart pussas vi en hel del. Han är så gosig, Knutbebisen! Fast jag egentligen längtat hela dagen efter att få börja pyssla så blir jag jätteglad när han vaknar och jag får plocka upp honom. Det är verkligen underbart att ha en liten bebis. Hela ens kropp liksom begär honom.

 

Det är väl det som är vitsen med att vara bebis också - fängsla alla runt omkring med sin ljuvlighet så man inte kan göra annat än att vilja ta hand om honom. Smart taktik Knut! Du har verkligen lyckats! ♥