Denna vecka är en bra vecka. Mannen i hushållet är hemma. Jag har saknat honom jättemycket. När man är i från varandra varannan vecka så är tiden tillsammans verkligen guld värd! Han hörde någonstans att sjömansförhållanden är de som håller längst. Det lät som något jag vill tro på. Man får både tid i hop, men också tid att vara själv och hinna sakna varandra. Så är det verkligen! Vill man åt samma håll så tror jag relationen bara mår bra av sånt.

 

Jag har också lyckats pricka in alla mina kommande besök på MVC till de veckor då han är hemma. Jippi! Jag har alltid älskar att gå dit ihop. Höra barnets hjärtljud och mäta magen. Det måste vara skittråkigt att vara man och inte få känna känsla av ett barn som lever och växer inuti ens kropp. Inte få den kontakten. Därför är det extra viktigt att han kan följa med. Att vi delar det vi väntar på tillsammans.

 

Mot veckoslutet vankas det födelsedag för pappan i familjen. Av mig och barnen ska han få något jag tror han kommer gilla skarpt. Någon han inte ens själv hunnit tänka att han ska önska sig. Jag är så förväntansfull på att få ge honom presenten, så jag tror jag längtar mer efter hans födelsedag än han själv!