Lägesrapport
Håll ut! Vet iofs inte alls hur det känns, men det måste vara otroligt frustrerande. Jag är säker på att allt är som det ska och att när kroppen väl är redo så blir du redo med den och bebisen kommer ut :)
Heja bebis, heja Pauline! Jag kan bara tänka mig tanken hur frustrerande det måste vara.
Ååååh pauline.. Jag vet exakt vad du går igenom.. Den vecka jag gick övertiden var den längsta och jobbigaste..värkar spm kom och gick.. nattpromenader och vankande fram och tillbaka. Värmen och brist på energi att göra något, frustrationen att man gång på gång tror att de är på g .. men håll ut.. snart har du din son i famnen ♡♡♡
Jag vet PRECIS hur du känner!! Gick igenom exakt samma sak för ett år sedan, väntade mitt tredje barn (2 flickor och sedan en pojke ;) ) och han var beräknad till den 4/8 och jag hade rejäla värkar ofta på kvällarna, en kväll fick vi korta ner ett restaurangbesök pga ca 4min mellan värkar, åkte hem och ställde ut väskan i hallen och tänkte att vi åker väl in framåt natten (barnvakt var förvarnad osv) men sen slumrade jag till och vaknade utvilad (och precis som du säger, förbannad) dagen efter! Så där höll det på och jag var till min barnmorska nånstans där i krokarna och hon undersökte mig och sa att jag var öppen ca 3cm, så det gör iaf lite nytta, sen kom han den 10:e (6 SUPERlånga dagar över tiden) men var gjorde det när jag väl hade honom i min famn:) Härda ut, jag håller tummarna för att du får en drömförlossning!
