En pärla
Ja, hur lycklig kan man vara egentligen? Tänk att vi har gjort den där underbara, fantastiskt söta, roliga och alldeles makalöst älskvärda lilla personen på bilden. Att vi fick äran att bli just hennes föräldrar. Det är ju så självklart, men ändå helt crazy när man tänker på det...
Hon blir hon snart 1½ år men det känns som hon varit en del av mig för alltid. Någon sa till mig "Ta vara på tiden, man har dem bara till låns". Men jag vill aldrig att barnen ska bli stora! Jag vill alltid ha min lilla bebis att sniffa på. Alltid.
Gud så söt hon är!! Hon såg så annorlunda ut...tror det är någonting med håret...det ser mörkare ut.
Skitsöt verkligen!
Hon börjar bli mer lik dig Pauline!
Andrea: Tycker du? Så roligt att höra! Jag tycker oftast själv att hon bara liknar Johan, men det är ju kul att höra att man kanske bidragit med ett och annat trots allt!
Anonym: Hon har fått mer hår, det gör att hon genast ser lite äldre ut.
