Mamma & Elton
En höstpromenad vid Skutskärs idrottsplats. Min mamma, Estrid, Signe, hunden Elton och jag.
Jag och barnen var hos min mamma i helgen. Det händer inte allt för ofta. När jag tänker efter var detta faktiskt första gången jag sov där sen Estrid föddes.
Som vanligt när man har med mor- och farföräldrar att göra ligger allt deras fokus på ungarna, och får de en stund över kanske de har tid att höra vad jag pratar om. Trots detta tycker jag vi hann både påbörjan och avsluta förvånansvärt många samtalsämnen. Vi är bra på det i min familj - att prata. Jag vet att Johan ibland önskar sig själv döv när jag drar igång att analysera, mala och tillslut pulverisera vissa ämne. Jag skäms över det ibland, men inte när jag är med mamma. För hon är likadan gånger tusen!
Vi hade det trevligt. Jag tycker om min mamma med alla hennes sidor. Precis som jag vet att hon gör med mig.
Godmorgon min lediga vecka, jag har längtat efter dig.
Hela förra veckan har jag varit nogrann, duktig, lyssnat och lärt. Jag har till och med lyssnat så mycket att mitt ena öra svullnade upp i protest. Det är sant. Efter att ha suttit bredvid en kollega och tålmodigt iakttagit dennes kontorsarbete och lyssnat till långa harranger om låneutbetalningar, arkivering, bankbyten och fondflyttar en hel dag ballade mitt öra ur och blev stort och rött. Då fick jag en rast. En kopp långdraget Earl Grey som kallnar på skrivbordet, blir helt plötsligt något man längtar efter.
Gud så tråkigt det där lät. Men faktum är att jag lär mig något nytt hela tiden, vilket gör utbildningen till att bli banksäljare väldigt intressant. Jag som är latheten själv trodde aldrig jag skulle känna så här - men det är faktiskt roligt att utvecklas. Om tre veckor är jag klar med utbildningarna och börjar i butiken på riktigt. Det ser jag fram emot.
Men just nu ser jag mest fram emot att vara hemma med barnen! Sportlovsveckan innebär dagislov för Estrid. Det funkar faktiskt bättre på dagis nu. Hon leker med alla kompisar, tycker det är kul att komma dit och personalen är så ivriga att ta emot henne att de knappt vet vem som ska hinna först fram. Men bättre det än tvärtom, så jag ska inte klaga. Men trots det ska det blir skönt att ha henne hemma i veckan! ♥
I den lilla "studion"
Till att börja med var Estrid supersnorig och Signe hade feber. Egentligen hade jag tänkt ställa in alltihop. Men en halvtimme innan utsatt tid bestämde jag mig för att åka ändå, vilket resulterade i ett stressigt förberedande och foton som avbildade två förskräckta barn. Signe höll dessutom på att riva ner hela tygarragemanget, då var fotograferingen slut. Det blev inte så bra helt enkelt.
Funderar på att göra en egen "studio" här hemma och fota dem i stället? Kan ju inte vara så svårt?
Nu går hon!
Mycket kan hända under en arbetsdag. I går när jag kom hem från jobbet möttes jag av en bebis som gick!Alldeles själv knatade hon på över köksgolvet. Stolt, nöjd och med högljudda glädjetjut ♥ Det verkar som hon upptäckt sin kropp nu, och alla grymma skills den besitter. Hon vill springa, hoppa jämnfota och klättra! Ja, det sistnämnda kan bli ganska farligt faktiskt. Passar man henne så är hon på några sekunder uppe på pallar, stolar och bänkar. Det fick mig att minnas att vi under en tid när Estrid var så här liten hade alla stolar liggandes i lägenheten. Kanske dags för det nu?
Egentligen skulle jag ju haft en film nu, men vi måste köpa ett bättre minneskort till kameran först.
Att få vara med när en liten utvecklas steg för steg, är det häftigaste man kan vara med om. Jag känner mig så.. levande? Ja. Det finns väl ingenting som ger en mer livsglädje än att se livet själv blomstra framför ens ögon?
Söndag morgon
Det är så mysigt att vakna på morgonen bredvid de här små♥ Mina sötfisar. Ibland har Estrid tassat upp till oss på natten, då vaknar vi alla i vårat sovrum. Egentligen gillar ju inte jag att ha barnen i sängen, men har kommit fram till att det kan variera. När Johan är hemma sover jag ganska dåligt om barnen ligger nära mig sängen, men när jag är ensam med dem sover jag dåligt om de inte ligger alldeles bredvid mig. Undra varför det är så? Eftersom jag alltid tänker att människor är djur med instinkter, är det säkert naturligt att jag som grottmamma vill samla ihop mina grottbarn när flocken krymper.
Vad ska vi hitta på idag? Jag är sugen på att baka något. Det enda negativa med att baka är att man får så himla mycket godsaker att fylla upp skåpen med, som man bara måste äta upp sedan. Har ni tips på något som är nyttigt och gott att baka?
Jag och den där luggen.
Jag hade ett litet moment igår framför spegeln. Jag kände mig ful, grå och tråkig. Vad har hänt med mig? Jag som alltid brukade fixa och trixa! Jag brukade vara snygg. Nu är jag trist och har låtit mig själv förfalla.
Det händer någon gång i bland att jag har sånna här stunder framför spegeln. Helt plötsligt drabbas jag av en akut känsla av att vilja förändras. Nu ska det hända grejer - jag klipper lugg! Men jag känner mig själv, jag vet hur det brukar bli. När jag känner mig ful klipper jag lugg. Så är det alltid. Sen följer ett år av besvikelse över att jag klippte den där luggen, och lagom tills den vuxit ut igen börjar funderingarna... ska jag inte klippa lugg ändå?
Jag och luggen - en never ending story. Eftersom jag vet hur jag funkar förberedde jag mig väl. Man måste bädda mjukt om man inte vill landa hårt. Jag youtubade endel klipp innan jag själv plockade fram saxen. Lite sjuk är man allt som får en sorts kick när man ser 20 cm långt hår falla i handfatet. Men efter lite finputs och poserande framför spegeln kom jag fram till att det blev ganska bra.
Jag vet inte om jag blev nå mer spännande, men ansiktet fick i allafall en mjukare och snällare inramning. Det är alltid något. Jag är nöjd. Vad tycker ni?
Febrig födelsedag
Estrid fick en lugn och skön födelsedag, även om olyckligtvis fick 39 graders feber. Så typiskt! Hon som aldrig är sjuk, drabbas just på hennes födelsedag av en febertopp. Men hon kämpade på och lekte med sina presenter hela dagen och på eftermiddagen kom den närmaste släkten hit på tårtkalas. Eftersom Estrid var varm och trött orkade hon med nöd och näppe blåsa ut sina tårtljus, sen satt hon i farmors knä och feberfrossade. Stackars liten! Hon som längtat efter sin födelsedag så himla länge får feber och orkar knappt dela alls..
I dag är hon frisk. Just nu sitt hon i sin nya snövitklänning och ser på barnprogram. Om ett par timmar ska jag snygga upp tejerna och åka på syskonfotografering. Ska bli kul. Även om jag fotar mycket själv är det alltid roligt att ha studiofoton också. Hörs sen!
♥ 4 år ♥
Den 21 oktober är en speciell dag. Dagen som delat mitt liv i ett före och ett efter. Det är dagen då jag blev mamma!
Förlossningsberättelsen
Estrids 1 årsdag
Estrids 2 årsdag
Estrids 3 årsdag
Dessa länkar får mig att tänka "Herregud vad länge jag bloggat!" Inte minst när jag lägger upp kategorin "Estrid 4-5 år". Jag beundrar er som fortfarande orkar läsa... Haha!
Men Estrid. Min fina, fina lilla älskling. Tänk så stor du blivit! Nyss var du en liten bebis, och nu helt plötsligt har du
blivit en kreativ, fantasifull och tuff liten tjej med ett stort hjärta fullt av omtänksamhet och empati. En stor personlighet i en liten kropp.
Jag kan inte med ord förklara hur stolt jag är över att få vara din mamma. Du ger mig enormt mycket kärlek och glädje. Stort grattis på din födelsedag! Jag är världens lyckligaste mamma som fått vila ögonen på dig i 4 år! ♥
En ny kompis?
Det finns det en vänlig flicka på förskolan, trots allt. Maja är ett år äldre än Estrid och väldigt driven och utåtriktad. När jag ska gå hör jag hon säga till en annan pojke "Du Ludwig, ska vi gå och fråga om Estrid om hon vill leka med oss? Jag tror hon skulle vilja det". Så söt!
Jag mötte Majas mamma i grinden på väg ut, och växlade några snabba ord om hur läget på förskolan var. Då bjöd hem oss, så att flickorna kan lära känna varandra lite bättre! Förhoppningsvis får det Estrid att känna sig tryggare och börjar tycka det är lite roligare att gå dit. Eftersom Maja också har en lillasyster (exakt lika gammal som Signe!) går även hon 15h/vecka och är på förskolan samma tider som Estrid.
Jag tror detta kan bli riktigt bra. Det visade sig sen att vi bodde bara ett stenkast ifrån varandra, så bättre kan det inte bli!
En stor tjej!
Bilden är hämtad från inlägget i min bilddagbok för fyra år sedan. Dagen då Estrid var beräknad att födas!
Jag vet att jag sagt det förut, men det slår mig hela tiden. På ett vis känns det som jag haft Estrid för alltid, och samtidigt minns jag denna väntan på att hon skulle födas som om det vore igår. Det är så konstigt det där. Ögonblicket då barnen kliver in i ens liv är fryst för alltid. Det ligger där perfekt bevarat, och låter allting runt omkring åldras. Så också en själv.
Hur som helst. Estrid är i alla fall sugen på att bli 4 år. Dels för att det är ballt allt fylla år, men också för att 4 år är åldersgränsen på ICA Maxis lekland. Tänk att längtan efter att uppnå nästa åldergräns börjar redan i den här åldern. Nu är det nedräkning som gäller.
"Är det fredag idag? Varför blir det aldrig fredag? Jag har väntat i hundra år nu. Hur många dagar är det kvar?"
I dag var det också 4 årskontroll på BVC. Estrid fick göra hörsel- och syntest, räkna till fem, rabbla färger och rita en gubbe. Gubben blev en häst och en sol i stället, men den blev väl godkänd liksom allt annat. Estrid fick beröm. Vilken fin och duktig unge jag har! Vuxit har hon gjort också.
Längd: 102 cm (+7 cm på ett år)
Vikt: 14,1 kg (+1,3 kg på ett år)
Inte undra på att vinteroverallen hon hade förra året blivit kortare i benen! Nu ska jag släcka sänglampan i hennes rum, för det låter som någon äntligen börjat snarka där inne. Puss & godnatt!
Små, små steg
Mina älskade älsklingar!
Det tar sig. Efter att ha övat en dag med sin lära-gå-vagn (som hon springer fram med!) har Signe blivit mycket modigare. Nu släpper hon taget och vågar går 3-4 steg på egen hand. Hon är stolt, hoppar jämfota och tjuter ut sin glädje. Det är så härligt att se!
Jag har försökt filma, men i vanlig ordning är det svårt att få till det bra. Hon blir bättre och bättre, tuffare och tuffare för varje dag som går nu. Det dröjer nog inte länge förren vår lilla krypare blir en springare.
Lilla, lilla Signe. Vart tog min bebis vägen egentligen?! ♥
Po.P vinterkläder
Vänster: mörkblå Po.P vinteroverall i strl. 80.
Mitten: röda Po.P termobyxor i strl. 110.
Höger: mörkblå Po.P vinteroverall i strl. 86 (luvan saknas)
Någon som liksom oss inventerat barnens vinterkläder? Alltid är det något som är för litet och något som behövs köpas nytt. Här är lite av det vi tänkte göra oss av med. Intresserad - mejla mig.
Kusinkalas
Kalas, kalas, kalas... Mycket firande blir det! Min systerson och gudbarn Malcolm fyllde 2 år i helgen. Tänk att han blivit så stor! Jag minns när Estrid fyllde 2 år, då var Malcolm bara ett par veckor och låg och sov som bara en nyfödding kan göra. Men nu är han en stor kille som snackar och springer omkring! Eftersom han älskar ugglor gick mycket av presenterna i uggeltema - förutom änglavingarna jag köpt åt honom. Han blev så avis på Estrids vingar när han var här, så nu har han fått ett par egna. Han älskade dem!
Det blev såklart massor av tårta, paket och ballonger. Visst är det kul när någon fyller år, men det känns som jag inte gjort annat än att fira födelsedagar på sistonde. Känns som ungerfär 80% av min bekantskapskrets fyller år under september och oktober. Jul- och nyårshelgerna - nu vet vi vad folk ägnar sig åt då! I och för sig har även jag fått mina barn under dessa månder, så jag kanske inte ska säga så mycket.
Men nu är det Estrids födelsedag på fredag som gäller, sen får det vara nog med kalasfirande på ett tag nu tycker jag!
Samtal med dagis
Dagarna efter följde föräldramöte samt enskilt samtal. Under föräldramötet klarnade mycket av de frågetecken jag hade när det gällde verksamheten. Det kändes bra att få veta hur de faktiskt jobbar med barnen, vilka mål de hade och jag fick möjlighet att norpa mig en plats i föräldrarådet. Efteråt fick jag veta att föräldrarådet en gång om året träffar skolpolitikerna i kommunen också. Vilken bonus! Ännu en möjlighet till inflytande!
Jag tycker också att vårat enskilda samtal var väldigt bra. De tog våra synpunkter på allvar och är beredda att jobba för en förändring. De berättade att det fanns en grupp barn som inte var så snälla mot de andra. De hade också märkt att Estrid dragit sig undan (inte konstigt när hon inte får vara med!), men uppfattade henne som "en stark och självständig tjej med skinn på näsan", så de hade låtit henne vara. Visst är Estrid är stark och själständig, men det betyder inte att hon alltid vill vara själv.
Tillsammans satt vi upp en handlningsplan som vi ska följa upp efter en månad.
* Personalen ska bli bättre på att ta emot på morgonen och se till så Estrid kommer in leken.
* Det ska alltid finnas en personal från hennes avdelning som tar emot henne på morgonen.
* De ska jobba mer aktivt med kompisandan i gruppen och vara mer uppmärksamma på mobbning.
* Även om Estrid inte söker sig till personalen, så får de söka sig till henne och bjuda in henne i gruppen.
* De ska stänga av mellan avdelningarna på eftermiddagen för att få bättre koll på vart exakt barnen är.
* Estrid ska börja gå en dag till i veckan för att komma in bättre i gruppen.
Nu ger vi detta en månad och ser hur det går. Visst känns det lite konstigt att vi ens ska behöva tala om vissa saker för personalen, det är ju faktiskt de som är utbildade. Men nu ska de få en chans att rätta till problemen.
Playground!
Här är barnens gungsällning. Jag kan bara säga att det var världens bästa present till ungarna! Estrid älskar den och är där ute minst en gång om dagen. Sedan jag tog dessa bilder har vi bytt ut en av gungorna till en babygunga åt Signe, så nu kan båda få glädje av den. För att vara en gungställning tycker jag den är ganska stilig också, träet och den gröna färgen gör att den smälter in bra i miljön. Mycket snyggare än en vanlig i metall.
Så tack till hela tjocka släkten som bidrog!
För en gångs skull.
Det blir så himla mycket bilder på ungarna i den här bloggen. Här får ni en bild på mig!
Familjen Annorlunda 2021
Det här såg ju mysigt ut – eller?
Ni vet säkert att Estrid älskar småbarn. Hon är mer barnkär än vad jag någonsin varit. Hon skiner upp så fort hon ser en bebis. Jag - å andra sidan - har aldrig gillat barn egentligen, endast mina egna. I helgen såg Estrid mig ta ett p-piller. Hon blev givetvis nyfiken och undrade vad det var. Så här gick samtalet då:
"Vad äter du?"
"En tablett."
"Varför?"
"Ja... Så att det inte ska flytta in en bebis i min mage."
"Men åh. VARFÖR DÅ?!"
"För att vi inte vill ha fler bebisar nu."
"Men mamma. Jag vill att vi ska ha jättejättejättemånga bebisar!"
Sen blir hon jätteledsen, ger mig en besviken blick och håller upp tio fingrar - så många syskon vill hon ha! Lite avskräckande frågade jag om hon verkligen ville ha huset fullt av grinade bebisar som bajsade på sig, drog henne i håret och tog hennes grejer. Jajemen. Det ville hon. Jag vet inte riktigt om jag håller med henne på den punkten... Haha!
1 år & 4 år
I lördags hade vi tjejernas gemensamma födelsedagskalas med massor av släkt och vänner. Eftersom det hade blivit totalt kaos om alla skulle trängts inne hela tiden, hade vi en del av kalaset utomhus med korvgrillning i trädgården. Det var kallt och blåsigt, men trevligt ändå! Som värdinna blir det lätt att man far runt och fixar och trixar och knappt hinner ha ett vettigt samtal med någon av gästerna. Det är lite synd. Men som tur är hjälpte alla till med att grilla, duka fram, plocka av, servera kaffe och mycket annat så det gick väldigt bra ändå. Utan den hjälpen hade det inte funkat.
Jag tror Estrid och Signe hade en jättefin dag. De fick varsin tårta (Estrid hade önskat sig en rosa prinsesstårta, och det fick hon), varsin sång sjungen för sig och hur mycket presenter som helst! De fick också sin gunga. Estrid fullkomligt älskar den och har gungat hela dagen. Hon glömmer till och med klä på sig och springer ut i bara pyamasen! Så tack alla för fina presenter, bidrag till gungställningen och massor med hjälp i köket!
På kvällen stannade min storasyster och hennes familj kvar och sov över. Det var såklart jättetrevligt, men det tar på krafterna att ha en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring och en 4-åring snurrande runt huvudet på en likt en never-ending kalabalikcirkus på högst volym. Då är man rätt slut efteråt! Snacka om att helgen varit fullspäckad. Jag känner mig allt annat än utvilad inför den kommande arbetveckan. Trött med glad. Puh!
Tack för all respons
Mitt guldkorn kastar höstlov
7:e oktober 2011
... jag fått på inlägget om Estrids förskola! Innan jag skrev om detta tänkte jag att det kanke var vi som hade för stor krav, att vi bara haft "tur" som haft så perfekta förskolor tidigare och att man inte kan få allt man önskar sig. Därför är det skönt att läsa era åsikter och tankar. Man kan inte ha för höga krav när det gäller omsorgen för sitt barn.
Vi tänker börja med att ta upp detta med personalen. Men det känns som ett sort projket, eftersom det inte bara är en sak som känns fel. Hela organisationen och deras sätt att jobba (vilket i sin tur skapar obalans i barngruppen) är för mycket för att jag ska våga tro på en förändring. Därför kommer också tanken på att byta förskola. Igen. Men innan jag spinner vidare i de tankebanorna vill jag höra vad personalen själva ser på situationen. Men oavsett om de sett missförhållanderna och inte gjort något, eller om de inte vara uppmärksamma nog att märka något, känns lika illa båda två.
Inget barn ska bli behandlad så, men visst känns det extra jävligt när det är ens egna guldkorn som blir illa behandlad. Jag kan inte förstå hur någon kan säga eller göra så mot Estrid! Att hon som är så omtänksam och lyhörd ska få höra av sina "kompisar" att hon är dum och ful. När vi pratar om detta betonar jag att de är de som är dumma, som säger så. Att när de slår henne för att hon är en fegis, så är det de som är fega. Men det är svårt att förstå allt när man är 4-år...
Vi får se hur det blir. Ni lär hållas uppdaterade.
Rita!
Ni vet att jag skrev tidigare om att jag blivit inspirerad till att börja rita? Jag har börjat med det så smått nu. Det är riktigt kul och rogivande. Jag tror det är illustratonerna till en barnbok som växer fram, men jag är inte säker. Det får tiden utvisa. Tänkte att jag skulle fota lite och visa er sen, men först vill jag försäkra mig om att jag själv är nöjd med vad jag gör.
I samband med detta har Estrid också fått nytänding på att rita. Hon tycker det är kul när vi gör det ihop. Duktig är hon också! Favoritmotivet är Signe. Här ser ni henne i gräset brevid ett träd, en sol och ett lila moln. Ingen tvekan om vad teckningsn föreställer, eller hur?
Estrids förskola
Gruppbild som kom med posten i veckan. Min söta, stora gullunge!
Estrid har gått knappt två månader på förskolan, men redan nu finns det en hel del saker som vi inte är nöjda med.
Det började med personalen. De kändes som att de var där för att passa barn, inte arbeta med barn. Oengagerade, trötta och ointresserade. De verkade också ha ganska dålig koll på läget. En gång tänkte en fröken ta emot Signe på morgonen när vi klev in i hallen (då hade Estrid gått där flera veckor). När jag hämtat Estrid har det har också hänt att personalen inte vetat på vilken avdelning hon varit. Inte ens de som jobbade på avdelningen där hon visade sig vara, visste var hon var.
Detta har i och för sig blivit lite bättre. Nu kommer de i alla fall fram och välkomnar Estrid när vi lämnar på morgonen, det hände inte varje gång förut. Nu tycker jag i stället att det är barnen det inte funkar med. Inte på någon annan förskola som Estrid gått på har barnen haft så dålig kontakt med varadra? De verkar liksom inte ha så kul. En gång sa en pojke till Estrid att "Jag önskar att du dör!" vilket givietvis gjorde känslomänniskan Estrid förtvilat ledsen. En annan gång kom hon hem med blåmärke på kinden (inget personalen kommenterade), och på frågan om vad hon hänt berättade hon att en kille slagit henne och kallat henne fegis. Sånt här har aldrig hänt förut. Hon har alltid haft kompisar och trivts bra på de andra förskolorna hon gått på. Det gör så ont i hjärtat att veta att hon blir behandlad såhär nu!
I går när jag skulle lämna henne på morgonen ville hon inte att jag skulle gå, och höll mig krampaktigt i handen. En flicka som går på Estrids avdelning kom fram till oss. Jag blir såklart jätteglad. Vad kul att en kompis kommer och tar emot Estrid! Men så var det inte. Hon kom i stället fram för att tala om att de inte ville leka med Estrid idag.
Visst visst, barn är barn. Men jag kan inte låta bli att bli så jävla förbannad! Dumma jävla ungar. Om de var hälften så empatiska som Estrid! Ja. Detta gjorde inte det direkt lättare att lämna Estrid den morgonen...
Hur tar man upp det här? Har hon kanske inte gått där tillräckligt länge för att kunna dra slutsatser? Just nu känns det inge kul alls. Estrid känns allmänt utanför. Att hon bara går 15h/vecka bidrar såklart till att hon inte blir lika delaktig i gruppen. Men ändå. Det är faktiskt mitt barn jag lämna där, då ska det kännas bra till 100% - både för henne och oss.
1-årsuppdatering
Signe är så rolig! Ju större hon blir desto tydligare blir också hennes personlighetsdrag. Överlag är hon otroligt enkel, positiv och förnöjdsam. Hon är en sån där tjej som spelar på sin charm för att ta sig fram här i livet. För en tillsägelse biter inte på Signe. Nej, då ler hon, skrattar eller ser så jäkla busig ut så att det inte går att säga till henne. Sen har hon sina små egenheter som är så typiskt henne. Hon ska alltid ha en fot på bordet när hon äter. Allt kladd hon hittar kletar hon ut i håret. Hon brukar dra ihop ansiktet till en ofantligt söt min och blåsa in och ut med näsan, och hon älskar halsband och lägger allt som är långt och smalt runt halsen (ingen bra vana). Ja, barn har ju sånna där små grejer för sig. Som när hon var mindre och alltid ville hålla i en lång grön plastsparris, eller en lång grön plastsked. Det är också så typiskt henne!
Hon har också varit på BVC och fått sin 1-årsvaccination. Sticket gick bra och hon fick beröm för sin viktuppgång. Hon har alltid legat lite under kurvan, men nu hade något hänt! Hon har gått upp jättemycket under sommaren och viktkurvan pekar uppåt! De undrade om hon varit sjuk tidigare, men icke. Jag vet inte vad detta beror på. Mycket fördelsedagstårta kanske?
Hitills har Signe alltid varit längre och vägt mindre än Estrid vid samma ålder, men nu har det vänt. Nu är det tvärtom. Siffrorna inom parantes är Estrid som 1-åring.
Vikt: 9000 g. (8890 g.)
Längd: 73 cm (74 cm)
Huvudomfång: 46.2 cm (46 cm)
Nu lite utav alla skills som hon lärt sig. Duktig är hon! Tänk så stor hon blivit på bara ett år!
- Hon går ibland mellan möbler (bara ministeg!), men föredrar fortfarande att krypa.
- Hon har tagit 4 steg som mest på egen hand.
- Äter själv med hjälp av sked och händerna.
- Hon leker tittut bakom sina händer.
- Pekar på det hon vill ha, både om det är mer mat eller speciella skor på fötterna.
- Hon pekar vart näsan, munnen, ögonen och lampan är om man frågar henne.
- Försöker klä på/av sig själv med varierat resultat, men vet vart kläderna ska sitta.
- Gillar att lägga klossar i lådor och leka "lägga i och ur"-lekar.
- Hon säger bland annat "mamma", "pappa", "ta-ta" (tack tack), "dä" (där), "avva?" (hallå?) och "titi dä!" (titta där!). Sen såklart massvis av hennes egna språk, läten och tjut som också uttrycker en del!
Smink
När der gäller smink hade jag och min syster en intressant diskussion. Estrid gillar att sminka sig, det gör också hennes söner. Men hon hade inga problem att låta hennes pojkar gå till dagis med lite smink, eftersom det är "oskyldigt" på småpojkar. Jag däremot skulle aldrig låta Estrid gå sminkad på dagis. Varför? För att hon är tjej.
Är det inte lite lustigt? Tanken från början var att hålla en könsneutrala linje och tillexempel låta pojkarna ha smink, men eftersom det är fel så fort en liten flicka är sminkad har man redan där talat om vilka värderingar som gäller.
Jag brukar ju säga ganska ofta att barnens utveckling också är ens egna utveckling. De får en att tänka i andra banor och ifrågasätta sig själv. Varför gör jag egentligen så här?. Jag tänker på när Estrid frågar mig "Varför sminkar du dig?". Jag vill inte säga till min fyraåring "För att bli snyggare!", även om så är fallet.
Så vad ska man svara? Jag vet inte. Vet ni?
Pauline ♥ Johan
När vi kom hem och bilden till höger skulle tas sa Johan "Du får stå stilla för det blir alldeles suddigt". Men jag stod stilla, i stället var det var han och en hel del vin som inte kunde hålla balansen riktigt :)
I lördags hade jag och Johan en helt underbar kväll tillsammans. Jag hade bokat bord på Hambergs Fisk, stans bästa fiskresturang. Det händer inte varje dag att vi går ut och äter såhär (i april senast). Därför lyxade vi med räkor, blåmusslor, krabba, kräftor, pilgrimsmusslor, hummer och grillade jätteräkor. Denna skaldjurstallrik deluxe ihop med vitt vin och aioli - mums säger jag bara!
Tanken var ju att vi skulle gått på bio efteråt. Men egentligen fanns det ingen film vi ville se, så i stället gick vi hem till en av Johan kompisar i stan. Där blev vi kvar på förfest hela kvällen, men valde att åka hem lagom tills sällskapet skulle ute på krogen. Ibland vill man inte gå ut och dansa, ibland vill man bara hem och krama sin älskling i stället. Det kändes så skönt att komma hem och verkligen fått ut det bästa utav kvällen tillsammans. God mat, trevliga vänner och en helt fantastisk karl som lyckas göra en ännu mer förälskad än vad jag redan var!
Johan är den bästa killen i världen. Jag är så glad att det är vi! Jag är så glad över det vi har! Jag älskar dig!♥
Måndag
Bilder tagna 3 oktober 2011
Nu har jag en hel vecka barnledigt framför mig. Känns otroligt lyxigt! I det stor hela tycker jag den här varannan-vecka-lösningen funkar väldigt bra. Man får liksom ut det mesta av allt - uppskattar jobbet när man varit hemma, och längtar hem när man har jobbat!
Det är lustigt egentligen. Jag har varit föräldraledig över ett år, ändå krävs det på något vis en sysselsättning på sidan om för att på riktigt uppskatta ledigheten. Går man hemma månad efter månad försvinner tillslut tjusningen. Men nu är det annat! Nu verkligen njuter jag av varje dag jag har tillsammans med tjejerna. Hittills den här veckan har vi inte gjort så mycket. Tittat på film, ritat, lekt att jag var en haj bakom soffan samt fördrivit några timmar på stan med chokladbollsfika och lekparkshäng.
Förresten! Appropå lekpark. I morgon får vi gungställningen levererad! Det blir tjejernas födelsedagspresent, så de ska få den på lördag när vi har deras gemensamma kalas för släkten. Man är så insnöad på att endast sommarkalas hålls utomhus, men vi planerar ett utomhuskalas i trädgården med grillning och lek i den nya gung- och klätterställningen. Tror det kommer bli mysigt! Gästerna får klä på sig lite extra bara.
En liten animation när Signe får en liten åktur på surran!
