Ensamveckan har börjat...

Känns ändå ganska okej eftersom förra veckan vi hade tillsammans var som att tussa omkring på ett rosa moln. Det var verkligen så. En av de bästa i livet, skulle jag tro. Därmed har jag tankat upp kärlekskontot och känslan av att jag och Johan är tajtare than ever gör att jag klarar ensamheten bra.

Det har varit en dagisfri måndag. Signe har haft feber, troligtvis på grund av fler tänder. Vi kämpade oss ändå igenom en 9 km lång powerwalk runt Visby för att få lite frisk luft. Och det fick vi, tro mig. Mina lungor höll bokstavligen talat på att kollapsa av friskluftsöverdos när jag pushade 30 kg barnvagn upp för backen vid Norderport. Herre jössses, i bland känns det att man lever.


Bilder från jordens finaste promenadvägar. Det här kommer jag sakna!

Tänkte skriva mer om denna nymodighet lite senare. Ja, träningen alltså. För hör och häpna! Jag har faktiskt på riktigt bestämt sig för att göra en uppryckning gällande motionen. Jag är bekväm, har höga mål och dålig självdisciplin (underbara förutsättningar) så jag lär komma att behöva ert stöd.

Bara för att jag precis skrivit som jag gjort ska jag gå ut i köket och inte ta fem kvällsmackor, utan bara en god kopp te. Skål för det!