Sista dagen på dagis



Nu är det inte långt kvar. Det känns bra, men också vemodigt. Ni vet, allt det där som man tänker att vi gör för sista gången. Jag hatar sånt. Jag hatar alla farväl.

I morgon är det Estrids sista dag på dagis, sen väntar 81 lediga dagar innan inskolningen på hennes nya förskola drar igång. Det är så konstigt att tänka att jag aldrig mer kommer gå den där vägen och hämta/lämna henne. Har förklarat för henne men jag vet inte hur mycket hon förstår... Vi bad fröknarna ta en massa bilder också, som Estrid kan ha sen och titta på och minnas sin gamla förskola och alla sina vänner. Tänkte att det kunde vara fint att ge fröknarna någonting, som en fin gest för allt de gjort för Estrid. Men det var svårt att veta vad. En falska vin? Nä. Choklad? Ja, de blev fina chokladkakor från Kränku. Det får duga.

Buhu. Det känns tråkigt men roligt. Förväntansfullt men vemodigt. Jag vill att dagarna ska gå fort så vi bara får åka, men jag vill samtidigt dra ut på allt och hinna göra massor med saker först.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: