Nu har Estrid gått med sitt bandage i två veckor i hopp om att henne brutna finger ska läka. Men igår på återkontrollen har det i stället blivit värre! Nu har hela fingertoppsleden hoppat snett! Nu måste de operera fingret för att det ska bli bra. Detta kan de inte göra i Visby eftersom de inte har rätt instrument, så vi måste åka till Södersjukhuset i Stockholm. Så jävla jobbigt och onödigt. Stackars Estrid!





Här är röntgenbilder. Inte så lätt att se kanske, men visst ser man att benet i fingret pekar snett alltid. Aj! Hennes omelette (skelett), om hon säger.

Vilket skit. Hon som gått i över en månad med sitt onda finger och det har inte blivit det minst bättre, tvärtom. Hon har kämpat och lekt, badat och suttit blickstilla när vi lagt om det där dumma bandaget till ingen nytta.

Antagligen kommer kommunen tycka att vi ska åka färja över, 7 timmar på båten + buss upp till Stockholm. Jag ska alltså göra detta ensam (om Johan jobbar) med en nyopererad 3-åring och ett spädbarn som ska ammas var 3:e timme. Glöm det! Vi ska flyga. Nej, nu ska jag inte måla fan på väggen. De förstår säkert vår situation. 

Dumma ö. Sånna här gångar hade det varit bättre att bo på fastlandet.