Lugnet har lagt sig här hemma. Barnen sover middag tillsammans och mamman passar på att unna sig lite tid framför datorn. Strax ska jag äta en rofylld lunch framför TV:n också. Livet är gött.

Att Estrid sover middag har det senaste halvåret varit något sällsynt. Hon slutade med det när hon var 3 år eftersom hon omöjligt kunde vara ner mitt på dagen. Sen dess har vi provat olika taktiker. En var att låta henne vara vaken hela dagen. Det funkade inge bra då hon totaldäckade på eftermiddagen och somnade sen inte på kvällen. En annan var att låta henne ta en powernap på eftermiddagen och ruska liv i henne efter 15 minuters sömn, i hopp om att hon skulle somna bättre på kvällen. Men det blev ett helvete och jag har sällan skådat en sån grinig unge. Det tog över en timme att få henne att vakna till liv och det kändes som vi väckte henne ur den allra djupaste sömnen man kan befinna sig i. 

Efter ett tag fick det bli så att vi gjorde allt för att hålla henne vaken på eftermiddagen. Det var det bästa alternativet av två dåliga. Oftast somnade hon som en klubbad säl på kvällen, men det märktes att hon behövde sova på dagen. Hur gör man då? Hur hittar man den bästa balasen? Jo, vi testade en ny taktik - låta henne sova middag tills hon vaknar. Sagt och gjort. Vi lät henne sova. Efter 3 timmar bestämde vi oss ändå för att väcka henne. Jo, utvilad var hon. Somnade bra på kvällen gjorde hon. Det visade sig dag efter dag att en sovstund på 3 timmar var vad hon behövde, så det är vad som gäller nu. Trots detta har hon inte haft några svårigheter att somna 20:00 på kvällen och sova bra hela natten.

Hon måste befinna sig i någon sorts växtperiod just nu. Det är lustigt. Man försöker lägga sig i och styra barnets sömnrutiner och har barnet väl sluta sova på dagen så är det så. Men oftast blir det bäst om man lyssnar på barnet och bara följer med. Hon verkar ju behöva detta just nu.