På påskafton tyckte jag det var en ypperlig idé att klä ut tjejerna till påskkärringar. Men jag kom inte så långt med mina planer för Estrid vägrade. Diskussionen gick ungefär såhär:

Jag: Ska vi fixa dig som en påskkärring?
Estrid: Nej.
Jag: Jo, det skulle du tycka var jätteroligt.
Estrid: Nej, jag vill inte!
Jag: Varför då?
Estrid: För jag är ingen kärring. Jag är ett litet barn!

Ja, ibland tänker man inte på hur saker tolkas av barn. Det är ju självklart att påskkärring låter ganska läskigt för någon som inte har en aning om vad det är! Men efter att ha lagt på fräknar på Signes näsa och gogglat glada påskkäringar ändrade sig Estrid. Det bev åtminstonde lite smink, huckle på huvudet och en kvast på Johan byggde. Något som hon tyckte var betydligt roligare var att rita påskkycklingar. Det är favoritmotivet just nu.

Min smarta lilla unge♥ Det är lätt att tro att det bara är barnen som ska lära av oss, men vi har ganska mycket att lära av de små också.