Två veckor gammal, prick. Tänk så kort tid jag och Signe känt varandra, ändå är bandet mellan oss obeskrivligt starkt. Fast hon är så liten finns det redan ett språk. Utan ord. Det är blicken, sättet att knyta händerna, gapa efter bröstet, röra sig, stämningar, känslor och massor av trådlösa förbindelser ♥

Jag kan sitta i evigheter och bara drunkna i hennes mandelformade, blåa ögon. Det känns som hon ser igenom mig. Rakt in i hjärtat. Det är svårt att beskriva med ord hur det känns när kärleken till ett barn bygger bo i ens hjärta. Men det är härligt! På ett sätt starkt, men samtidigt så skört. Varmt, fint och ödmjukt. Det måste vara det bästa i livet. Kärleken till ett barn.
 




Jag ser verkligen fram emot att få följa Signes utveckling och alla framsteg. Bara under de här veckorna som gått har det hänt så mycket med henne. Hon följer oss med blicken och kämpar med sitt tunga huvud. Nosar oss på halsen och trycker sin mjuka kind mot våra. Hon växer för varje dag! Det är ju faktiskt helt fantastiskt!

Hon utvecklas till en liten människa - och jag får vara med!