Resan har gått jättebra. Vilka duktiga tjejer jag har! Tack Destination Gotland för barnbio och lekrum. Och till hon som lät Estridh gå före i toakön på båten. Ni räddade vår resa.

Det är skönt att vara "hemma". En märklig känsla att vara här uppe, men inte ha något hem. Något eget att åka hem till. Men det är tur att vi har så många nära och kära som ger oss tak över huvudet. I dag har jag varit en sväng förbi min farmor och fikat. Hennes mamma hette också Signe! Hon födde min farmor och hennes tvillingsyster hemma, ensam. I ett hus som saknade rinnande vatten och där man måste till att elda i pannan dygnet runt för att hålla värmen uppe. Då fanns det inga blöjor och andra bekvämligheter. Dessutom hade hon redan en dotter på 1½ år när tvillingflickorna kom. Jösses. Så har man själv mage att gnälla över att Coop inte säljer våtservetter med aloe vera... Jag gillar att höra om hur det var förr i tiden. Det ger en lite perspektiv på hur man själv har det. Hur bra man har det.

Förutom det har vi hunnit avnjuta en älgköttsmiddag, jag har hjälpt lillebror med läxan och Estridh har tagit ett mysbad i morfars badkar. Och såklart har jag visat upp lilla Signe för hennes gammelfarmor och morbror. Dom tycker hon är skitsöt. Det gör jag också! (helt opartisk)





Japp, vi har det väldigt bra med andra ord! I morgon står min mamma på tur att få träffa Signe för första gången. Får se om det blir tåg eller bil dit. Världens vinter verkar ju ha dragit in över landet! Bara idag har det kommit över 1 dm snö, inte helt ultimat när jag kör med sommardäck. Känner mig som en turist som inte fattat att det kan komma snö över Uppland i mitten av november. Man tänker ju inte riktigt på det när man åker i från ett Visby som knappt legat under nollan och där rosorna fortfarande blommar..

Nu ska nog jag och pappa äta ost och kex. Kvällsmys!