Min måndag
Vad har vi gjort idag? Ätit grötfrukost, gått en promenad, provat mina gamla jeans (jag kom i dem!) och varit på mitt nya jobb och skrivit under papper. Det ska bli roligt att börja jobba så smått. Förhoppningsvis leder det till något bra i framtiden, så jag ser fram i mot att få visa framfötterna. En bra sak som jag också väger in är möjligheten för Johan att få vara hemma med Signe. Jag vet att det är något han vill och saknar så det ska bli roligt om våran vardag också kunde göra det möjligt.
I morgon börjar Estridhs inskolning på dagis. Jippi! Tror det är precis vad både hon och jag behöver. Hon låter väldigt glad och förväntansfull när vi pratar om dagis, så jag tror det kommer gå bra. Sen ska jag på efterkontroll på MVC. Hoppas det går bra. Känns som kroppen återhämtar sig bra, men man vet ju aldrig.
Så här såg jag ut innan jag gick till "jobbet" idag. Tröjan är ny från H&M. Det enda som dög i provhyttens obarmhärtiga belysning.
Det hände en rolig sak idag. Jag mötte våran granne i trapphuset. Efter en stunds artighetsprat säger han "Ja, det är ju ganska lyhört här i huset. Det är så härligt att höra eran dotter springa där uppe och hoppa i golvet!". Ja, eller hur, tänker jag. Men han förklarar att ljud från grannarna inte gör något när det till exempel är barn som springer, alltså positiva och glada ljud, då är det bara härligt att det låter lite. Hade sån lust att svara något i stil med "Ja, det är precis så jag brukar tänka varje fredagkväll efter kl. 22:00 när det börjar dunka rythmiskt en våning ner så tavlorna nästan trillar ner från väggen. Åh! Vilket härligt och positivt ljud! Det här gör mig ingenting!". Men jag sa inget. I stället tackade jag för hans överseénde med våran dotter som leker galopperande hästföl, och gick sen upp till mig.
Usch, vilken tråkkärring jag måste verka som. Är jag 22 år eller 82 år? Strunt samma. Det är kul att grannarna sysselsätter sig. Det innebär indirekt att Estridh får hoppa och dunsa hur mycket hon vill och jag har en mindre sak att tjata på henne om.
Nu ska jag dricka mitt favorit té Uppsalablandning och äta en bit mörk choklad. Snart kommer Johan hem.
I morgon börjar Estridhs inskolning på dagis. Jippi! Tror det är precis vad både hon och jag behöver. Hon låter väldigt glad och förväntansfull när vi pratar om dagis, så jag tror det kommer gå bra. Sen ska jag på efterkontroll på MVC. Hoppas det går bra. Känns som kroppen återhämtar sig bra, men man vet ju aldrig.
Så här såg jag ut innan jag gick till "jobbet" idag. Tröjan är ny från H&M. Det enda som dög i provhyttens obarmhärtiga belysning.
Det hände en rolig sak idag. Jag mötte våran granne i trapphuset. Efter en stunds artighetsprat säger han "Ja, det är ju ganska lyhört här i huset. Det är så härligt att höra eran dotter springa där uppe och hoppa i golvet!". Ja, eller hur, tänker jag. Men han förklarar att ljud från grannarna inte gör något när det till exempel är barn som springer, alltså positiva och glada ljud, då är det bara härligt att det låter lite. Hade sån lust att svara något i stil med "Ja, det är precis så jag brukar tänka varje fredagkväll efter kl. 22:00 när det börjar dunka rythmiskt en våning ner så tavlorna nästan trillar ner från väggen. Åh! Vilket härligt och positivt ljud! Det här gör mig ingenting!". Men jag sa inget. I stället tackade jag för hans överseénde med våran dotter som leker galopperande hästföl, och gick sen upp till mig.
Usch, vilken tråkkärring jag måste verka som. Är jag 22 år eller 82 år? Strunt samma. Det är kul att grannarna sysselsätter sig. Det innebär indirekt att Estridh får hoppa och dunsa hur mycket hon vill och jag har en mindre sak att tjata på henne om.
Nu ska jag dricka mitt favorit té Uppsalablandning och äta en bit mörk choklad. Snart kommer Johan hem.
