Förresten är detta en väldigt speciell dag, i alla fall för mig. Jag har nämligen gått till v. 19+5, vilket betyder att jag passerat gränsen där vi avslutade förra gången. Nu är vi där vi slutade sist - och det känns helt underbart!

Egentligen är det helt galet att det inte ens gått 6 månader sen vi gjorde aborten och vi redan gått 5 månader in på denna graviditet. Det hade jag aldrig vågat hoppas på, den dagen vi satt på sjukhuset och det precis började gå upp för oss vad som väntade. Just då kändes det som om hela min värld rasade och att vi aldrig skulle få detta efterlängtade syskon till Estridh. Nu vet jag att ingenting är omöjligt, och att man klarar av så mycket mer än vad man själv tror.

Framför allt får man aldrig ge upp hoppet - vad som än händer!