Sorry för dålig uppdatering, men Estridh delade så vänligt med sig av sin magsjuka till mig. Tack för det! Detta blir min sängliggande dag nr 2 och jag kämpar med att äta fil och bananer. Det går sådär...

Ännu sämre går det de gånger Estridh har kastat upp middagen som en färgglad projektil, och jag är den enda vuxna människa som kan åtgärda det hela. Det spelar ingen roll om man själv är magsjuk och spry 2 ggr/timmen. Är man förälder så är man.

Däremot är hon mycket bättre, och skulle väl i det närmaste betraktas som frisk nu. Själv är jag på bättringsvägen. Karusellmagen slår in så fort magen är i någon annan riktining än vågrät, därför är soffan och dåliga förmiddagsrepriser på TV4 mina bästa vänner just nu. Jag återkommer när jag är på fötter igen (bokstavligt talat) och hoppas ni har överseende med detta.

Dagen blev inte som planerad... I natt har Estridh kräks ner hela sin säng och golvet runt omkring, vilket gjorde att besöket i Björklinge blev inställt. Estridh har mått bra ändå, relativt oberörd av den släng av magsjuka som hon drabbats av. Hon har varit nöjd och glad, kommit springandes efter mig då hon kräkts på golvet och sagt "Mamma, Essi spillde!". Annars har det inte märkts på henne att hon är sjuk. Jo, hon har varit lite besviken på att behöva ha blöja idag (fullkomligt nödvändigt vid magsjuka, som ni säkert förstår) och inte fått gå på pottan. Hon är ju helt blöjfri här hemma annars. Men i övrigt har allt varit som vanligt. 

Vi har fått massor gjort här hemma. Alltifrån att tvätta och damsuga till att rensa ogräs i rabbatterna och putsa fönsterna. I mellanåt har vi sätt på SvampBob och kliat varandra på ryggen. Hade tänkt att jag skulle blogga om gårdagen räddningsövning i Stockholm, men har ingen lust med det nu. Det är ett spännande avsnitt av Det Okända på TV4+ just nu, och efter det är det godnatt för min del. Trött trött trött, och i morgon börjar en ny vecka...

Estridh ser på TV


Min lilla magsjukebebis


I mogon är hon hemma med pappa, hoppas att hon är bättre då..

Så fort man vänder ryggen till är det hyss på gång. Medans supermamman rensar kylskåpet, lagar mat och plockar ur diskmaskinen på ungefär samma gång, har Estridh tjatat till sig disktransan och lovat att under tiden torka rent diskbänken. Dealen var att hon skulle få torka bänken om hon inte lekte med vattenkranen. Det dröjde inte många minuter innan denna ööverrenskommelse var ett minne blått... Inte allt för överrskande dock.

Som med alla andra hyss slits man som förälder mellan att sätta ner foten eller tycka det hela är ganska gulligt. Denna gång lät jag de sistnämnda få styra.

Vilken kanondag! Först åt vi lunch hos Katia och Iead sen bar det av mot 4H-gården. Trots att vi hela tiden blev avbrytna av barn som gråter, ska leka med samma docka, äta en likadan kaka eller pottcoatchas har jag och Katia märkligt nog fått tid tillsammans att bara prata. Utbyta tankar och funderingar, hemligheter och minnen. Det uppskattas! Hon är en bra tjej, Katia.

Jag vet att jag lagt upp mycket bilder nu på sistonde, kanske tycker ni det är drygt? Men jag kan inte låta bli med våran underbara kamera! Len och underbar som en liten kattunge smyger den sig upp i näven på mig, och några minuter senare har man ytterligare 10 simmarminnen förevigade på minneskortet!

Katia och Alicia (+ lillasyskon i magen!) fikar i gräset på 4H-gården


Alicia mumsar vindruvor


Estridh hade en söt frisyr idag - hästsvans med jordgubbsspänne.

Hon  ä l s k a r  vindruvor.


En riktig sötnos!

Katias blogg hittar ni här!

Det var länge sen jag pysslade med något nu... Jag har ju inte tid! Hade jag tid skulle jag ha en egna pysselverkstad där jag kunde scrapps fina kort, sy klänningar och montera mina fotografier. Dock så räcker det med att gå in i en scrapp- eller tygbutik för att inspirationen ska vakna till liv. Den finns där hela tiden, men tiden gör det dessvärre inte...
 
Jag var i allafall in på Ohlssons här om dagen och kikade på tyger och knappar. Framför mig ser jag klänningar, klockade kjolar, tygväskor och rutiga toppar. Samtidigt som jag går där och låter fingertopparna nudda de olika tygerna så tänker jag "Jaha, och när ska jag ha tid med det här då?", "Äsch, jag vet inte ens vart symasinen ligger nerpackad någonstans..." Det är så himla tråkigt!

När Estridh var bebis kunde hon sitta i en bärsele på min rygg medans jag plöjde meter för meter framför symaskinen, men hon är inte riktigt lika foglig längre. Nu skulle hon svälja nåldynan och klippa sig i fingrarna och jag plockade fram mitt lilla skrädderi... Nå ja. Om sådär en 15 år kanske hon hellre vill tjuvröka och hångla med grannpojken i någon lekstuga i stället för att vara hemma, och då kan mamma öppa en egen internetbutik med hemsydda kläder och detaljer! Vilken dröm... Ja. Vart var vi?

 Nu är det bara att hitta symaskinen som blir problemet. Eller titta tiden. Jag tror mer på det sistnämnda...

Våran lediga torsdag tillsammans tillbringade vi i Furuviksparken. Alltid lika mysigt! Estridh älskar att vara där. Titta på alla djur, klappa getterna, åka den lilla flodfärden och "köra hästen" som hon säger om ponnyrideningen. Vi var ju där för inte så många veckor sedan med Estridhs morfar, och jag tror faktiskt hon kände igen sig. Hon var åtminstonde betydligt tuffare vid ponnyridningen, förra gången var hon ganska skraj till och börja med... Sen var hon väldigt ivrig när vi skulle åka "Flodfärden i Amazonas", så fort vi närmade oss båtarna sträckte hon upp armarna i luften och skrek "JAAA! BÅTEN!!".