Jag är en studsboll! En flygande, hoppande, sprudlande och alldeles alldeles överlycklig studsboll som far omkring här hemma! Jag har nämligen något fantastiskt kul att berätta för er. För Johan, Estridh, mamma, pappa, syskon... Hela världen! Nu börjar det, på riktigt. No more problems. För nu är det min tur. Nu är det äntligen min tur! Man ska aldrig ge upp, allt slit och kämpande lönar sig alltid i slutendan. Nu är det min tur. På riktigt. Fan vad jag är värd det här!

Jag tänker på en gammal klasskompis till mig... Vi gick gymnasiet tillsammans. Vi tog studenten 2007, sprang ut med våran sina mössor i folkstimmet och fick blommor runt halsen. Jag hade en gravidmage i vecka 22 under studentklänningen och hon hade en utbildning som väntade till hösten. Det gick en tid, och hon hittade senare min blogg och såg hur bra allting gått med barnet. Att det blev en liten Estridh, att livet blev helt perfekt. Då sa hon "Good things happends to good people!". Jag brukar tänka på det ibland. Kämpar man för det man vill och gör sitt bästa så brukar det gå bra. Nästan jämt. Att inte ge upp. Alla har sin tur, nu är det dags för min. Jag är så himla förtjänt av det här.  

Jag kan dessvärre inte dela med mig av hela godisbiten till er ännu. Ni kommer förstå sen.. Så fort allt står mer på det torra ska ni få veta. Det här öppnar så mycket dörrar. Öppnar dörren till framtiden!

Jag är lycklig, och snorig. Nu ska jag gå till centrum och köpa lypsyl, toalettpapper och skumpa. I kväll ska jag och Johan fira. Han vet ingenting ännu. Det får bli en fn överraskning med tänka ljus och bubbel! Lycka.