Huset ligger som i ett hörn utav villaområdet och skogen omsluter baksidan. Ingen insyn och inget behov utav omkringliggande lekparker. Barnen mer eller mindre bor ute i vår skogstäppa! De plockar det de hittar och rör ihop till trollmat och lägger utanför Trollgrottan - en klippa lite längre upp i skogen. Där har tjejerna tydligen sätt troll gömma sig och försöker visa sin vänlighet genom att bre barkbitar med mosade blåbär och lägga utanför deras dörr. Då kanske de vill komma fram igen. Trollspaning alltså.

 

Det är sånt här man älskar. Att öppna dörren och ha naturen utanför. Skogen! Att på baksidan plocka blåbär i sin egna blåärsskog. Att gå barfota i mossan. Att liksom... leva. På riktigt.

Mitt i flytten fyllde ju Knut 1 år. Det är inte så länge sedan, ändå känns det som en hel evighet. Så mycket som hänt... Men här kommer nu lite bilder i från hans kalas i trädgården!

 

Min lilla Knut. Snart 14 månader har han blivit. Han springer omkring, plockar med sina små grejer och busar. Han är en väldigt kärvänlig liten person som gärna kommer upp i knät och bara lutar sitt huvud mot ens axel en liten stund, för att sedan fortsätta med det han höll på med. Hämta potatisar ur skafferiet och fylla våra skor med eller klättra upp på fönsterbrädorna. Han är överallt. Klättrar, springer, äter jord och sten och skrattar. Charmar alla med sitt leende. Själv går jag efter och... torkar.  Typ.

 

Men Knuten är en liten knippe dunderkärlek! Det kan ingen säga något om ♥

 

 

Oj så mycket som hänt sedan bloggens senaste inlägg skrevs, en månad tillbaka. Vi är på plats i vårat hus med allt vad det innebär. Signe har inskolats på sin nya förskola och Estrid har börjat första klass(!). Jag njuter av mina sista dagar på denna föräldraledighet som snart går över till Johan. En ny tid i livet har börjat. Jag försöker stanna upp och insupa allt runt omkring. Tänk att vi kom hit, tillslut. Så många år utav längtan och drömmar blev helt plötsligt verklighet. Det blev en vardag. Det känns stort. 

 

Både jag och Johan är uppvuxna i i små byggder där barnen kunde gå tillsammans till skolan, springa mellan husen och den omslutande skogen var bästa lekplatsen. Vi har så många gånger pratat om att vi velat hitta ett sånt ställe, där våra barn nu kan växa upp på samma sätt. Nu har vi gjort det! Barnen har fått många nya kompisar i villaområdet där vi bor, trivs bra på både förskolan och skolan och våra grannar är fantastiska. Dessutom äger vi världens finaste hus. Ingen överdrift! Detta hus är gjort för oss. Det stod där och väntade på vår familj, så är det bara. Ni vet när man på riktigt har hittat hem? Den känslan. Den finns här ♥

 

Kanske blir detta ett kletigt inlägg. Kanske har ni inte kunnat undgå mycket jag älskar mitt hus. Men ändå. Vi är hemma. Och jag är så lycklig över det!