Skrivet 2012-10-30
"Mitt liv går i tvåveckorscykler. Varannan vecka sjömansänka, varannan vecka familjeliv. I mitt familjebildande är jag under två veckor på uppladdning och två veckor på omladdning. Därimellan en urladdning. Det är ju trots allt ganska jobbigt att varje ny månad hoppas och fundera för att i slutendan bli besviken.
Jag har aldrig tidigare varit med om att vilja bli gravid, men inte bli det. Jag har förstått att det i längden blir psykiskt påfrestande, vilket jag nu kan sätta mig in i på ett helt annat sätt nu. Jag förstår att det måste vara överdjävligt att slitas mellan hopp och förtvivlan månad in och månad ut. Vi har ju trots allt bara börjat. Man får ju ändå betänka att det är normalt att vänta 1 år på att bli gravid. Så än så länge har jag inte drabbats av någon panik. Ingen hysteri. Ingen fara på taket.
Jag tänker såhär. Vi har två friska, fina barn tillsammans. Det är mer än vad många där ute någonsin får uppleva! Vi är redan nu otroligt lyckligt lottade, och det skulle vara oförskämt att gnälla om mer. Allt utöver detta skulle vara en bouns. Toppvinsten på lotto.
Därmed inte sagt att man inte gärna vill ha den där toppvinsten ockå, och satsar allt varje månad för att vinna."
