Ser ni vilken sjukling? I helgen fick Signe plötsligt hög feber och har ett par dagar varit totalt utslagen. Alvedon hjälper, men utan den ligger febern på 40 grader. Hon har bara legat och snurrat med ögonen och inte haft ork till något. Bara sovit och myst sig genom dagarna. Inte oss emot, i och för sig.

 

Men jag tyckte så himla synd om henne, så jag viskade till henne att om jag kunde skulle jag ta hennes onda i stället. Fast hon halvsov måste hon hört mig genom feberdimman, för hon svarade mig med en nickning. Nu verkar det som Gud måste hört min önskan! För redan dagen efter var hon nämligen mycket piggare, medans både jag och Johan fått halsont och det känns som febern kommer krypande.

 

Man ska stå för det man sagt. Nu hoppas jag bara barnen förblir skonade och att vårat rossel går över snabbt. Framför allt halsontet. Jag ska ju köra KortVasan om tre veckor och behöver vara i form både till loppet men också träningen inför. Håll tummarna nu!