Nära på tre månader har gått sedan jag skrev i bloggen sist. I början saknade jag inte bloggen alls. Det kändes befriande. Jag hade kommit till en punkt där jag inte längre använde skrivandet för att tillfredsställa mig själv, utan andra. Källan till inspiration sinar snabbt då.

I början saknade jag därför inte bloggen alls. Det kändes istället skönt. Mycket har hänt under tiden. Estrid har fyllt 6 år, Signe har fyllt 3 år, Knut har gått från en liten nyfödding till en knubbis som ålar sig fram på golvet. Han har fått två tänder. Och Estrid har tappat två. Mitt egna företag har också tagit form, så som min egna webbutik. Jag har haft fullt upp med andra ord.

Jag har funderat på att stänga ner bloggen. Men att avsluta ett projekt som varit mitt liv i 5 år är inget lätt steg att ta. Så kom den där kvällen, när jag letade efter en händelse långt bak i mitt bloggarkiv. Jag ramlade över så mycket tankar, minnen och resonemang som jag aldrig kommit ihåg om jag inte knackat ner dem här. Då bestämde jag mig. Jag ska inte sluta blogga. Jag älskar ju min blogg! Istället ska jag försöka hitta tillbaka till det, för mig så meningsfulla, skrivandet. Det som fyllde en funktion i mitt liv. Och det gör det fortfarande.

Förresten. Jag har saknat ER också! Många har droppat av under dessa månader, men det känns otroligt att se att så många fortfarande kommer in här varje dag och hoppas på en uppdatering. Kärlek!