Bebisen är nu 21 cm lång från huvud till stjärt och väger 700 g. Om bebisen skulle föda nu är överlevnadschansen 70%. Är det inte märkligt egentligen? Bara ett par veckor mindre gången och fick vi valet om vi ville avsluta en gravidtet eller inte, och ett par veckor senare kan de rädda ett barn om de skulle födas förtidigt. Gränsen är hårfin.

 

Jag längtar i allafall mycket efter bebisen. Längtar tills den kommer ut och blir en del av vår familj! På riktigt. Fast redan nu är han en självklar del i min vardag. Från och till under hela dagen känner jag hur han sparkar och far runt där inne. Förra vecka hickade han för första gången! Det är så mysigt! Fast han sätter igång väldigt tidigt på morgonen så jag har svårt att somna om är det en obeskrivlig, magisk känsla att känna fosterrörelserna från sin ofödde son. Man både känner honom och känner honom inte, på något vis. 

 

Mår: Jag mår bra. Njuter av magen som växer och älskar att vara gravid! Där till har jag halsbränna och foglossning som gör sig påminnd efter långa arbetsdagar. Sen en vecka tillbaka har jag lagt om mtt schema så jag inte jobbar längre än till 16:15 men ändå får ihop 100% arbetstid. Så det går bra! Däremot befarar jag att jag kommer bli mycket större denna gång är tidigare, då jag redan nu har gått mycket mer än tidigare graviditeter i samma vecka...Det känns mindre kul.