Stor storasyster
Alltså den här fina lilla Estrid som jag fått äran att vara mamma till... Så full med känslor och grubblerier. Mycket tankar om graviditeten och den kommande bebisen snurrar i hennes huvud. Jag har sagt det förut, men det är värt att säga igen. Det är en sak att få barn med ett par-tre år mellan, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så givande att få barn igen när storasyskonen blir äldre! Vi delar den här gravidteten på ett helt annat sätt den här gången.
Estrid är med! Hon funderar, bryr sig och vill veta. Det innebär en stor föränding att få ett till syskon, men på något vis känns det som min och hennes relation fått en annan dimension genom den här upplevelsen. Det är fint. Det ger en djupare känsla.
För det finns faktiskt ingen annan som ger mig lika stort stöd som hon i detta. Hon pussar på magen och ger mig komplimanger när jag känner mig som fetast. Frågar om bebisen rör sig, om den är vaken eller sover och om den hör hennes röst. När vi läser bok på kvällen och bebisen sparkar mot henne skrattar hon och tycker lillebror är busig. Hon vet också vad man får äta och inte som gravid, och är noga med att jag följer detta så bebisen mår bra.
Fina lilla unge! Det måste varit Guds försyn att du blev min förtfödda. Du lär mig så mycket. Och det är inte bara du som behöver mig i form utav mamma. Jag behöver dig ännu mer ♥
Sandlådeälskaren
Från köksfönstret har man god utsikt över sandlådan och en tjej som tycks ha bosatt sig däri.
Det är ju tametusen detta man lever för. Värmen och solen! Att bara kunna öppna ytterdörren och låta barnen springa ut på gården. Ha köksfönstret på glänt och höra Signe knacka med sin spade på den upp och ner vända hinken i hennes eviga bakande av sandkakor utanför.
Vi älskar våren och Signe älskar sin sandlåda. Nu har den äntligen tinat upp. Där kan hon sitta en hel förmiddag och gräva, knacka, fylla en hink, tömma en hink och börja om igen. Det här är livet!
Från barn får man höra sanningar
Estrid sitter på sängen och läser böcker när jag byter om i sovrummet. Hon granskar mig. Jag ser hur hon tittar på mig uppifrån och ner. Men visst, hon är min dotter och det är världens naturligaste grej.
Efter en stund frågar hon: "Mamma, är det där dina trosor?"
Jag ler lite och svarar: "Ja, såklart. Vems skulle det annars vara?"
Estrid avslutar: "Nä, jag tyckte bara de såg lite små ut."
Ja. Så kan det vara. Från barn får man höra sanningar. Det är inte bara magen som växer. Arselet gör det också och det är nu bekräftat.
Present
Av min fina svärmor fick jag detta i födelsedagspresent. Två fina smycken från Edblad och (äntligen!) en vit pelargon till min enorma samling. Men eftersom min samling hittills gått i rosa och rött så var denna bleka skönhet mer än välkommen! Stort tack! ♥
Vecka 28
Jag läser att bebisen är 25 cm från huvud till stjärt och väger 1,2 kg. Lungorna är i pricip färdigutvecklade och bebisen lägger på sig fett och blir mer knubbig. Skulle barnet födas nu har den 90% chans att överleva. Jag är imponerad! Tänk vad vården kan göra! Det märks att den växt mycket för sparkar den på ena sidan av magen ser man hur det petar ut på den andra sidan. Det är så häftigt nu när man kan trycka på magen och verkligen känna att den ligger där inne! ♥
Senast när vi var på MVC så låg magen exakt på normalkurvan och bebisens hjärtljud runt 140 slag/minut. Mina blodvärden var perfekta. Vi pratade mycket om min migrän och vad som kan göras åt den. Fick en tid hos Specialistmödrarvården som jag senare avbokade. Tror inte de kan hjälpa mig egentligen. Det är nog som det är. Det enda jag vill ha just nu är medicin som jag kan ta förebyggande inför förlossningen, så jag kan försäkra mig om att inte få ett migränanfall då.
Storasyrrorna där hemma är förväntansfulla. De väntar och längtar. Signe har inte tålamod tillräckligt länge för att varken hinna känna eller se bebisen röra sig där inne, men Estrid däremot är väldigt nyfiken. Hon pussar och myser med magen. Hon säger att det "går vågor" på magen när bebisen rör sig och när den petar ut på ena sidan petar hon tillbaka och skrattar ♥
Mår: Jag mår väldigt bra även om magen tar i allting. Skrivbordet när jag jobbar och alla tröjor blir smutisga av mat och annat som fastnar när magen står ut. Foglossningen har blivit bättre och det gör bara ont om jag anstränger mig länge. Det känns som en lugn och harmonisk del av graviditeten.
Vikt: + 11 kg (jag låg på +10 kg med både Signe och Estrid i samma vecka)
Dagar kvar till förlossning: 90 st
10 veckor mellan
Här är en del av mitt lilla fotoprojekt som jag jobbar på vart efter magen jäser. Jag har fotat magen på samma sätt varannan vecka ungefär sedan start och tanken är att sätta ihop bilderna till ett "film" där man ser hur magen växer.
Nu har jag kommit till v. 28 och här ser ni magens utveckling hittills. Häftigt att detta pågår hela tiden, varje dag och varje minut av gravidteten, men inte förren man sätter ihop bilerna såhär så slås man av vilken förändring det faktskt är! Det händer mycket på bara 10 veckor. Ska bli spännande att sätta dit bilden för "38 veckor" så småningom.
Ni kan kalla mig skäggapan
Om inte en gravid kvinna är kvinnlig, vem är det då? Oftast kanske man inte pratar om de mindre angenäma sakerna som dyker upp under gravidteten. Men nu gör jag det ändå. Risken finns väl att jag är ensam i världen om detta, men då får det väl vara hänt.
Kroppsbehåring. Alltså vad är det som händer? Jag är aldrig så hårig som när jag är gravid. Är det de hormonella nivåerna som får håret att växa? Gödas. Jag vet inte. Det jag vet är att pincetten blivit min bästa vän och vaxning blivit ett måste en gång i veckan.
Jag har fått en raggarsträng från naveln och ner som måste plockas. Än så länge går det bra, men ju större bulan blir desto sämre sikt neråt. Johan får assistera. På hakan får jag fler och fler skäggstrån och då menar jag verkligen skägg. Tjocka, långa sprot som jag vid de mest olägliga tillfällen upptäcker sticker rakt ut. Pincetten är alltid i väskan. Nu senast upptäckte Johan att min hals vad alldeles luden. Nej, nu får det vara nog! Efter en närmre kontroll konstaterar vi att jag har längre skägg på halsen än han. Fram med vaxet och dra några remsor.
Johans retsamma teori är kroppen fattar i och med gravidteterna att jag inte behöver vara snygg längre, utan kan skägga till mig då jag "gjort mitt". Suck. Det känns som en fantastiskt värdelös teori. Jag vägrar förlora min glans bara för att jag är mamma. Fy fasen. Vad gör man? Visst blev jag lite mer hårig de andra gravidteterna, men detta slår alla rekord. Är det för att jag väntar en pojke? Testosteron? Kommer detta försvinna när bebisen kommer ut, eller är jag dömd till att vara en skäggapa nu? Laser - får man ful hud av det? Hjälp!
En vardag på löpande band
En trött tjej har somnat på soffan efter en dag på dagis.
Veckorna när Johan jobbar går i ett. Jag vaknar på morgonen och och gör i ordning mig själv, väcker barnen och fixar dem för att sedan lämna på dagis. Jobbar. Hämtar på dagis, lagar middag, badar barnen, myser i soffan eller leker innan det är läggdags och sagoläsning. Packar väskan och matlådan och lägger fram kläder inför nästa dag. Sen börjar det om igen.
Men jag gillar rutiner. Det är lite av en förutsättning för att få vardagen att rulla bra på egen hand. Jag upplever också att barnen blir lugnare när de vet vad som ska hända, och när. Som när vi badat, gjort i ordning oss och Signe frågar "Läggdags nu?" och jag frågar om hon är trött, "Ja, skönt att sova. Dricka bang-ul!" (välling). Sen hinner jag ibland inte blanda den där vällingflaskan förren hon somnar på soffan, nerbäddad och nyduschad ♥
Det är de små detaljerna som gör'et
Jag är ingen manisk snåljåp vilket detta inlägg kommer framställa mig som, tvärtom så älskar jag att unna mig själv och andra saker och leva i nuet! Men det finns vissa speciella saker som känns som de verkligen svider i plånboken. Saker jag försöker undvika:
1. Klunka i sig stora glas juice.
2. Varva ur bilen.
3. Hälla diskmedel direkt på disken (i stället för att späda ut det i en blomspruta).
4. Slänga tépåsen efter att bara använt den en gång.
Skitlarvigt, jag vet.
Men så har jag en sambo som älskar att dricka mycket juice. Som säger att det är bra för bilen att "köras ur" ordentligt då och då och påstår att de bästa smakerna i té försvinner om man återanvänder påsen. Och där har vi hela konsten med att leva i en parrelation - att mötas någonstans på mitten.
Därför slår mitt hjärta en liten töntlig volt av kärlek när jag på lördagmorgon ser att Johan handlat mysfrukost och desutom valt juice för halva priset. True love ♥
Eldkvarn, bubbel och barnfritt.
För två veckor sedan var jag och Johan på Eldkvarn. Jag har inte sagt det va? Hur som. Det hör ovanligheten att vi gör något sånt, därför lyxade vi till det med en hotellvistelse också. Barnen var bortlejda och vi passade på att ha ett dygn för oss själva. Tillsammans med tre andra par så kollade vi på en svettig Plura, åt god mat och simmade i hotellets releax.
Jag kan tala om att det här med releaxen var ett stort orosmoment för mig. Nej, jag är inte alldeles bekväm med att tränga ner min gravida kropp och mjölkstinna bröst i en liten bikini och sedan blotta den för offentligheten. Vit som ett lakan och med en bakdel som mer liknar ett månlanskap i texturen. Nä. Tack och lov för badrocken.
Men vi hade såklart himla mysigt! Jag gillar svinget i Pluas musik och jag gillar att bo på hotell. Eftersom jag lagt mig till med en tråkig vana att vakna kl. 05:00 på morgonen (en morgonpigg bebis i magen som drar igång!) så gick jag upp tidigt på söndagmorgon och hämtade barnen. Är det inte lusigt hur mycket man saknar dem så fort de är borta? Det räcker med att man lämnar över dem i en annans bil, och genast känns baksätet så fruktansvärt tomt.
Vi visade dem hotellrummet där vi bott och sen gick de loss nere i frukostbuffén. Oh my God, säger jag bara. Folk som såg oss och de två vildarna till barn tänkte garanterat "... och de där ska ha en till?". När jag försökte dämpa Signe lite och fånga hennes intresse med att viska att vi skulle upp till rummet och bada, fick det i stället motsatt effekt och hon drar av sig byxorna framför frukostgästerna och skriker "JA! BAAADAAAA!". Ja. vi gick upp till oss efter det.
Och helt plötsligt förstår man värdet av att få ett dygn bara för oss själva, även om man saknar barnen varje sekund de inte är med.
Tack!
Blomsterbud från mina fina storasystrar som vet att jag älskar gerbera!
Ett stort tack till alla fina människor som gratulerade mig på min födelsedag igår! Här i bloggen, på telefon, med fina sms, blombud, inlägg Facebook, Instagram och brevledes. Ni gjorde min dag speciell ♥
Dagen började med att Estrid önskade mig ett stort grattis på 45-årsdagen! Eh. Bara en liten siffra fel kom vi fram till, men ändå väldigt nära tyckte hon. Nåja. Nära och nära ligger väl i betraktarens ögon. Hur som helst så fick jag många pussar och kramar på morgonen av mina små kottar. De förgyller verkligen mitt liv. Vad hade min dag varit utan dem?
Estrid hade ju även lagt in en önskan om att få bjuda mig på en grön prinsesstårta. Men eftersom det är svårt att bjuda på sånt när man är fem år så lejde hon bort uppgiftern. Till mig! Jag köpte själv en tårta och tog med hem, och efter maten sjöng barnen "Vi gratulerar!" och vi fikade tillsammans. Signe tyckte sången var så fin så vi fortsatte och sjöng en vända för henne, en för Estrid och en för pappan också.
Sen ringde min mamma i sedvanlig ordning och berättade om den där blåsiga vårdagen när jag föddes. När hon tittade ut genom fönstret och såg vårsolen och plastpåsar flygandes runt i luften, fångade av vinden. Och sen kom jag. Hennes sjätte barn, också utflygandes till världen med en massa förväntansfulla storasyskon som väntat på mig. Den historien hör liksom till.
Även denna födelsedag 25 år senare var blåsig men solig. Som det är i April. Det var en fin dag. Tack alla! ♥
25 år
Det är min födelsedag. Grattis till mig! Det känns roligt att fylla år och inte alls speciellt besvärande. Tvärtom är jag ganska nöjd med att bli äldre. Äldre människor blir tagna på allvar och respekterade för sina åsikter. Det blir man inte alltid som ung, blond tjej med en massa åsikter. De som inte lyssnar tillräckligt noga kan lätt avfärda argument med att jag har "mycket kvar att lära" och annat. Det irriterar mig ofta. Därför längtar efter att växa i mig själv, liksom.
Faktiskt, så känner jag att jag presterat massor i mitt liv hittills och har ingenting att åldernojja över. Jag är ganska nöjd med att vara 25 år och blivande trebarnsmamma med ett stadgat liv och karl och hus och bil och fast jobb och allt. Jag är glad över att jag får njuta av det livet redan nu. Att jag hittat rätt så snabbt.
Kvällen blir lugn. Det är jag och barnen som är själva hemma och tillsammans med en prinsesstårta (Estrid har önskat att få ge mig en sån) firar vi min dag. Estrid har också sagt att hon ska göra något fint till mig på dagis. Hjärtegryn. Vad livet vore tomt utan er! ♥
Förskoleklass
I Estrids rygga låg idag ett stor kuvert. Det känns fortfarande lite extra häftigt när det anländer brev som står adresserade "Till målsman för...". Det är vid sånna tillfällen det slår en att man faktiskt ska föreställa vuxen nu.
I brevet fanns massa information för oss föräldrar som har barn som börjar förskoleklass till hösten. Estrid började ju redan efter årskiftet på någon förskoleklass-light där de har verksamheten i en byggnad avskiljd från förskolan och går och äter lunch i skolmatsalen bland annat. Men i höst blir hon alltså en förskoleklassare på riktigt! Min lilla fröken. Ska du börja i förskoleklass? När blev du så stor?
Hon fick också veta vilka kompisar hon kommer gå tillsammans med. Nu slipttras hennes gamla gäng och in kommer en nya kompisar från andra skolor. Bra på många sätt, men samtidigt läskigt. Jag minns själv hur viktigt det var att få gå tillsammans med bästa kompisarna! Hennes allra allra bästa kompis går dessvärre i en annan grupp, men av klasslistan att döma kommer hon i alla fall forsätta gå med tre stycken av hennes kompisar hon leker mest med idag. Det känns bra. Estrid är själv nöjd. Då är mamman det också.
♥
Jag och barnen fick varsin bukett blommor av Johan ♥ Förutom att han är världens bästa man som har allt man kan önska, lyckas han också hitta super-dunder-snittblommor. Det var nämligen över två veckor sedan och fortfarande blommar de! Valuta för pengarna. Det gillar vi.
Tack älskling. Jag blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem på köksbordet!
Hemodlat
Tomater, basilika och dill växer på fönsterbrädan i köket.
Våra små odlingar växer för varje dag som går. Estrid är mäkta solt över att de fröna hon petade ner i jorden för tre veckor sedan redan skjutit sån fart. Hon och Signe har tävling om vems frön som växter snabbast (Estrid sådde basilika och Signe dill) . Basilikan var snabbast upp, men nu har dillen växt ikapp och de är jämt lopp!
Önskelista:
Det finns mycket saker vi behöver skaffa innan bebisen kommer. Eller behöver är väl egentligen att ta i, men jag känner denna gång att jag vill ha mycket grejer som vi inte haft tidigare. Byta ut gammalt, uppdatera med nytt ohc testa sånt vi inte användt förut. Unna oss och bebisen lite fina saker, helt enkelt.
1. Sittsäck från Doomoo. Hur gullig är inte denna? Härlig fyllning också som formar sig efter den lilla bebisen.
2. Babygym. Här vet jag inte riktigt modell ännu, men gärna någon som är fin och går lätt att tvätta/torka av.
3. Sängkläder från Silly U. Älskar deras färger och mönster. För även om bebisen mest kommer ligga vid tutten ska sägen hans vara fin.
4. Spjälsängsskydd från Silly U. Otroligt stadigt och behöver därför inte knytas i spjälorna. Det gillar vi.
5. Amningskudde från Doomoo. Har aldrig tidigare ägt en amningskudde men hört att det ska vara skönt. Måste testa.
6. Amnings-BH:ar. Känns som det jag använt i två omgångar gjort sitt nu.
7. Babysitter. Barnens kusiner har en från Babybjörn som vi ska köpa. Fräsch och fin!
8. Spädbarnsinlägg till vår Ergo baby bärsele.
9. Bädd till skötbordet från Silly U.
10. Mjuklift till vagnen. Kanske det viktigaste? Vi har ju redan en liggvagn, men behöver också en mjuklift till dubbelvagnen.
Det var allt. För nu. Risken finns att jag kommer på fler saker vartefter veckorna lider..
Välkommen våren!
Årets första vårdag är vi ute i trägården. På åkrarna står vattnet högt och har givit oss sjöutsikt.
Som jag längtat och väntat på att värmen ska komma! I dag är det lördag och i morse lyste vårsolen in genom sovrumsfönstret. Det är något speciellt med de där allra första vårdagarna när man känner hur livet tar ny fart. Jag får energi. Jag vill ut och pyssla, plantera, röja bort den gamla vintern och göra plats för nytt!
Så vi åt frukost och gick ut på gården. Vi har krattat, rensat upp i sandlådan, gungat och lekt i årets sista snöhög. Estrid tog en pensel och gjorde en vårtvätt på sin cykel. Sen höll vi på att snubbla över ett par små, rosa skott av pionen vi satt förra året. I kväll tänder vi grillen för första gången. Jäklar vad jag älskar denna årstid! Välkommen våren! ♥
Virkad boll
Alla virkade rutor är nu ihopsatta och tillsammans blev dem en boll! Den är fylld med bomull (förlåt gosedjurshunden som blev plundrad på sitt maginnehåll, jag ska köpa eget bomull nästa gång!) och nu fattas bara någon form av bjällra som jag vill ha innuti.
Jag tycker den är ganska söt. Dock inte perfekt. Nåja. Skulle vara kul att virka efter mönster också, då jag gissar att det är lättare att få ett felfritt resultat om man har en mall att följa.
Jag önskar mig ett badkar.
Kolla in vilka badälskare! Vi har inget badkar hemma, men på hotellrummet vi bodde när vi kollade på Eldkvarn fanns det. När jag hämtat barnen hos barnvakten på morgonen och de härjat nere i frukostbuffén så gick vi upp till rummet och tappade upp ett bad åt dem. De var helt tokiga och for omkring som vildar i bubbelbadet!
Signes har upptäckt fascinationen med att hålla öronen under ytan och lyssna på alla ljud genom vattnet. Då får man vara en uppmärksam badvakt! Men se på henne vad hon älska't, vem är jag att säga åt henne att låta bli? ♥
Ett ärofyllt uppdrag
Jag har fått den fina äran att vara Moas fadder. Fina lilla Moa. Enda sedan hon låg i magen så har jag känt lite att hon är min. Ja, lite gran. Kanske är jag galen och hormonstin, men hon skulle kunna varit min bebis lika gärna.
Jag var hela graviditeten övertygad om att det skulle bli en liten Moa. Och tänk - det blev det! När hon nu döptes så ville jag ge henne någonting speciellt, i egenskap av fadder. Så förutom en halskedja med en likadan ros som jag har på mina örhängen, har jag också gjort en tavla till henne av pärlor. Jag har aldrig tidigare använt photopearls men tycker det var ett roligt och kreativt stimulerande projekt. Det tar tid och kräver tålamod, men resultatet blir jättehäftigt! Bild på det kommer senare.
Jag vet inte om Moa i fråga blev så imponerad. Hon satt mest i pappas famn eller sov i vagnen. Ja, när hon inte charmade alla med sitt ursöta lilla ansikte och runda ögon. Åh. Bebis. Får man någonsin nog? ♥
100 dagar kvar
Bilder tagen från förra helgen, gravid i v. 25.
Här är jag och bebismagen. Nu har vi 100 dagar kvar av denna gravidtet, sen börjar något nytt! Det är spännande. Jag är så glad och förväntansfull. På ett vis känns det därför lite tråkigt att det bara är tre månader kvar. Jag vill vara gravid jämt! Det finns inget häftigare. Jo, det skulle vara att få det lilla barnet i sin famn då... ♥
Från att alla har sagt att jag har sån stor mage och att den synts så tidigt, tycker folk nu att jag har en liten mage. "Ojojoj vad liten du är!" får jag höra. Det känns inte så. Mage-rumpa-lår sväller ut överallt och bebisen växer exakt enligt kurvan, men kanske är det min längd som gör att magen ser mindre ut? Nåja. En stor del av denna resa har gått och jag tänker njuta av varje dag som är kvar! Oavsett vikt och storlek.
Virkprojekt
Detta pysslar jag med om kvällarna när barnen somnat. Jag virkar små rutor som tillsammans ska bli en boll. Till bebisen eventuellt. Det är ett roligt projekt för jag har inget mönster utan bara freestrylar ihop rutorna efter tycke och smak. Älskar färgkombinationerna!
Eftersom jag lätt tröttnar på handarbeten där man gör samma sak fram och tillbaka i stora stycken, är det roligt att kunna variera sig i färg och mönster efter bara några minuter när man gjort klart en ruta. Spännande att se hur det blir när de ska sättas ihop! Fortsättning följer.
En taggig kompis
Förra veckan fick jag åka hem från jobbet efter bara ett par timmar. Migrän igen. Det är så förbaskat onödigt och jobbigt! Jag hoppas verkligen detta bara är en hemsk gravidåtkomma som försvinner när bebisen kommer ut.
Men jag har lärt mig känna igen tecknena nu. Migränen föregås nästan alltid av en dag full med irrititation och lättretlighet och ibland illamående. Det övergår sen i domningar i enda kroppshalvan. Ansiktet, tungan, armen, halva magen (en otroligt märklig känsla förövrigt) och benet. Sen får jag flimmer för ögonen eller tappar synen helt. När detta lagt sig dröjer det knappt 30 min innan huvudvärken slår till. Så visst får jag många varningssignaler, men när dessa sätter igång är det oftast för sent. Migränmedicin kan jag inte ta eftersom det påverkar barnet, så dubbeldos Alvedon är det jag har att hålla mig i. Alvedon, dra täcket över huvudet och sova. Det är vad som hjälper.
Och... min nya kompis spikmattan! Jag har nämligen, typ fem år efter alla andra, invetsterat i en sån. Den gör ont och är skön på samma gång, och jag inbillar mig att det hjälper mot huvudvärken lite att luta nacken mot den.
Idag har jag förresten träffat en läkare (igen) och bett dem göra en ordentlig utredning på min migrän och vad som kan göras åt den. Förra veckan fick jag total fyra migränattacker. Jag kan liksom inte leva på det viset. Det kändes som de tog mig på allvar nu och vi pratade om både blodtycksmedicin och värktabletter med morfin. Tyvärr är inget av dessa speciellt bra varken för bebisen eller mitt superlåga blodtyck, och därför något jag bör undvika in i det sista. Det fanns också förebyggande mediciner i form av betablockerare som skulle kunna bli aktuellt inför förlossningen. För Gode gud, mycket ska en kvinna klara av med att föda barn och ha migränanfall samtidigt - där går gränsen!
Ja. De har också skrivit in mig på specialistmödravården tillvidare, just eftersom de kan kombinationen av migrän och graviditet bättre. Själv lutar jag mig bakåt på min taggiga kompis och hoppas han gör skillnad. Bara lite vore guld värt!
På mitt sängbord. I min hjärna.
Ni ska inte tro att jag inte själv märker att min blogg blivit uteslutande en gravidblogg. Det lilla som skrivs handlar om graviditeten. Jag vet. Till er som inte intresseras av detta ämne får jag be om ursäkt, men min kropp är gravid och min hjärna också. Allt som känns viktigt eller värt att nämna nu för tiden handlar om bebisen, magen, framtiden och syskonskaran. Och det är väl så det ska vara nu en tid, antar jag.
Men ni vet hur det är när hjärnan bara går på högvarv inom ett speciellt ämne och man inte tycks få nog. Så är det för mig just nu. Gravidteten och bebisen har invaderat min kropp och hjärna och jag matar mig själv med allt jag kommer över inom ämnet. Ändå blir jag aldrig mätt. Jag som aldrig läst böcker på kvällen tills jag somnat har ju nu en fin liten trave som pryder mitt sängbord. Det är förlossningar, egna berättelser, namnböcker och gravidkrämpor.
Herregud. Det är tur att det är sån kort tid detta tillstånd tar ens kropp i anspråk. Det skulle vara jobbigt att vara både mentalt och prykiskt kidnappad på detta vis under längre tid än 9 månader i taget.
Lilla Arvid
Förra helgen var vi och hälsade på min vän Emelie, Marcus och deras son Arvid. Den lilla skatten har hunnit bli 6 månader gammal, men eftersom vi bor i olika delar av landet har vi inte sätts förren nu. Vilken liten go'bit! ♥ Ja, längtade man inte efter bebis innan så gör man garanterat det nu!
Det var också roligt att se hur Estrid och Signe reagerade. De var fullkomligt sålda på denna knubbiga lilla grabb! Han fick knappt vara i fred utan tjejerna hängde över honom och servade honom med nappar, filtar, leksaker och tittut-lekar. Signe som annars ses som bebisen i våran familj växte flera år! Hon var så stor och duktig och visade fina storasyster-skills. Det var nästan lite vemodigt att se, på något vis. Min lilla tjej. Min minsting. Ska du bli så stor?
Nu sitter jag och kollar igenom lite bilder som jag tog på Arvid när vi var där. Åh. Älskade lilla knubbs! Jag längtar tills vi får träffa dig igen!
Det första lilla.
Bebisens allra första nya plagg blev en färgexplosion från Villervalla, men här är några fynd jag gjort på Tradera.
Vi har aldrig varit några shoppiga föräldrar. Båda barnen har ärvt och fått mycket kläder och saker. Estrid är nog ändå den som fått mest nytt. När Signes kom var vi glada att vi redan hade allt (tjejgrejer dessutom), så hon har knappt fått en enda pinal. Det kändes enkelt och praktiskt.
Fast nu vet jag inte vad som hänt riktigt. Jag vill köpa bebisgrejer! Massor! Saker som jag förut tyckt varit onödiga och valt bort känns helt plötligt jätteviktiga. Lite som om allt vi inte använde förut, måste vi passa på att skaffa nu. Jag ska banne mig ha en riktigt fin amningskudde denna gång, en elekriskt amningspump och riktiga amningströjor från BOOB. Bebisen ska ha en zackosäck, en myspöl och en ny babysitter. Kanske nya skötbäddar till skötborden. Fina dreggelhaklappar också i fina färger, för det missade vi helt sist tror jag.
Jag har drabbats av bebissjuka. Det enda jag tänker på är bebisgrejer och alla saker jag tycker att vi missat eller haft lite halvdålig kvalité på tidigare ska kompenseras för nu! Det kanske lägger sig? Detta kanske är en fas jag håller på att processar i min gravidtet? Oavsett hur det ligger till så mår jag väldigt bra utav det och hela det här tidiga boandet kring bebisen hjälper mig att känna mig lugn och trygg inför det som komma skall.
Just det. Måste bara berätta att jag efter att ha spenderat några kvällar på Tradera upptäckt att det finns massvis med fina, färgglada och underbara kläder även till pojkar! Jag som trodde jag var dömd till Spiderman och Blixten McQueen i 13 år framåt hade visst fel... Jippi!
Onsdag morgon
Är man nördig om man längtar lite extra till onsdagmornar just för att få se veckans solfilm på Nyhetsmorgon? I så fall är jag gärna en nörd. För är det någonting som får en att känna hopp om våren och värmen så här års så är det solens upp- och nergång. Om barnen ser på barnprogram kollar jag TV4-play. Dagens händelse!
Nu har vi förvisso vridit fram klockorna - men titta! Solen går ner strax innan kl. 20:00! Vi går med raska steg mot ljusare tider. Äntligen! ♥
Vad är egentligen viktigast?
Jag gillar att planera. Planera framtiden, ledighet, förändringar i hemmet och annat. Allt som går att skriva listor på och sedan bocka av är kul. Nu senast har föräldraledighet och ekonomi varit populära ämnen för mig att djupdyka i. Faktiskt har jag blivit positivt överraskad av att sätta mig ner och gå igenom allt. Det är ju inte alltid det blir så. Planerar vi väl kommer vi kunna vara hemma med bebisen i minst 2 år samtidigt som vi kommer kunna leva i stort sett som nu och spara samtidigt. Kanon.
En annan rolig grej var när jag tittade på Konsumentverkets hemsida efter en schablon på hur stor mat/livsmedelskonto vi borde ha i familjen nu när vi blir fem stycken. Enligt deras tabell är 6610 kr rimligt. Eftersom vi idag har 3000 kr på denna post känns det smått otroligt att en liten stackars bebis skulle fördubbla dessa utgifter. Det känns bra. Då vet jag ju att vi inte slösar i alla fall.
Fast mest glad är jag ändå över föräldraledigheten. Jag är så innerligt glad över att vi kommer kunna vara hemma så länge med den lilla! Det känns rätt. Förresten är det fel att säga att det bara är bebisen vi kommer vara hemma med. Vi har två flickor till varav den ena kommer börja skolan (!) under denna period och är det någonting som känns viktigt att prioritera så är det att vara hemma mycket och finnas för dem under denna tid.
Jag längtar efter detta. Längtar efter att vara en hemmaförälder som lägger hela mina dagar på att umgås och hitta på saker med mina barn. Baka. Laga mat tillsammans. Utflykter. Pyssla. Läsa böcker och känna att det är vi som uppfostrar våra barn, inte dagispersonalen. Tänk så här: Jag har 40 år kvar utav arbetsliv att avverka innan mitt strå till stacken är draget. Jobba kommer jag göra resten av livet, men den här tiden kommer aldrig igen. Aldrig. Hur dum skulle jag vara om jag inte tog tillvara på den?
Ny vagn - eller?
Emmaljunga City Cross Double och Duolift (ska köpas till). Vi har ju haft några vagnar genom året och vet ganska väl vad vi vill ha och inte, denna gång. Vi har redan idag en enkel Emmaljunga Classic med sitt- och liggdel som bebisen ska få ha. Men vi behövde en till - en dubbel. Vagnen är tänkt till långpromenader hemma på landet med också funka bra i stan om någon av Estrid eller Signe inte orkar gå. På sätet bredvid ska bebisen ligga i en mjuklift. Vi har kollat på framåtvända vagnar, men jag gillar ändå att kunna ha valmöjligheten att ha barnen mot sig. Det kan man med Emmaljunga City Cross Double. Att den dessutom är robust och går som tåget på landsvägar där vi mestadels kommer använda den gjorde att valet föll just en sån. Jag tänkte så här: En ny vagn är dyr, men samtidigt ska vi ha den väldigt länge. Vill bebisen åka vagn lika länge som Estrid så snackar vi 6 års flitigt användande. Då blir en nyinköpt vagn en ganska bra investering i slutendan. Så fick det bli!
Tråkigt nog märkte vi under premiärturen att den nya vagnen inte var i sånt toppskick som vi förväntat oss... Stålstommen som fäller ryggstöden var böjd så ena sätet hänger och inte går att ställa. Vilket skit! Man köper en ny vagn av en anlending! Ännu jobbigare blir det då vagnen är köpt i en butik som säljer ut sina varor pga. konkurs. Enligt butikkedjan var det bara till att ställa sig i kö till konkursförvaltaren och hoppas på att det finns några pengar att få tillbaka för den trasiga varan. Och pengar brukar det inte finnas gått om, då företag går i konkurs. Jag var så grymt ledsen och besviken! Min nya fina vagn. Jag hade ju fått en bättre vagn om jag handlat en på Blocket!
Nu verkar det trots allt som om situationen reder upp sig. Emmaljunga som leverantör går in och ersätter med ett helt ny stålkonstruktion! Nu väntar jag bara på att butiken ska höra av sig så vi får komma dit och hämta den. Det enda vi själva behöver göra är att flytta över klädseln. Men det kan jag stå ut med. Bara vagnen blir som ny är jag nöjd.
Ja. Vilket gissel alltså! Man vill inte köpa begagnat för då vet man inte vad man får. Man ska heller inte köpa vagn från företag som lägger ner, då riskerar man att stå där utan ersättning om något är fel. För garantin från en butik gäller inte om butiken lägger ner. Garantin från leverantören gäller dock, och det var ju tur i vårat fall. Förhoppningsvis var detta sista gången vi köpte en vagn, och förhoppningsvis funkar den felfritt i forstättningen!
Vecka 24
Bebisen är nu 21 cm lång från huvud till stjärt och väger 700 g. Om bebisen skulle föda nu är överlevnadschansen 70%. Är det inte märkligt egentligen? Bara ett par veckor mindre gången och fick vi valet om vi ville avsluta en gravidtet eller inte, och ett par veckor senare kan de rädda ett barn om de skulle födas förtidigt. Gränsen är hårfin.
Jag längtar i allafall mycket efter bebisen. Längtar tills den kommer ut och blir en del av vår familj! På riktigt. Fast redan nu är han en självklar del i min vardag. Från och till under hela dagen känner jag hur han sparkar och far runt där inne. Förra vecka hickade han för första gången! Det är så mysigt! Fast han sätter igång väldigt tidigt på morgonen så jag har svårt att somna om är det en obeskrivlig, magisk känsla att känna fosterrörelserna från sin ofödde son. Man både känner honom och känner honom inte, på något vis.
Mår: Jag mår bra. Njuter av magen som växer och älskar att vara gravid! Där till har jag halsbränna och foglossning som gör sig påminnd efter långa arbetsdagar. Sen en vecka tillbaka har jag lagt om mtt schema så jag inte jobbar längre än till 16:15 men ändå får ihop 100% arbetstid. Så det går bra! Däremot befarar jag att jag kommer bli mycket större denna gång är tidigare, då jag redan nu har gått mycket mer än tidigare graviditeter i samma vecka...Det känns mindre kul.
Vikt: + 10 kg (!)
Dagar kvar till förlossning: 116 st
