Nu känns det inte bara i luften. Lövträden runt gården har givit upp för i år. Jag tycker om hösten, så jag gnäller inte alls. Jag har dessutom köpt mig ett par redigt snygga höstskor med klack, så jag njuter lite varje dag vädret ger mig en anledning att använda dem. Estrid å andra sidan ser ingen anledning att klä sig efter väder, och kommer nog bo i sina älskade silvriga ballerinas tills snön kommer...

 

Jag vet varför jag gillar hösten. Båda barnen är födda denna årstid och det får mig att minnas den förväntansfulla känslan, den här liksom till. Tänk att det är 6 år sedan jag spända höstjackan kring bebismagen med Estrid. Jag fattar ingenting. Kolla på henne nu! Svårt att föreställa sig att vid den tidpunkten hade jag aldrig träffat henne. Och nu är hon en av dem viktigaste människorna i mitt liv ♥