Det bara ramlar nya ord och meningar ur munnen på Signe. Duktig på uttal är hon också. Härmar minsta lilla ändelse och bokstav i ordet så gott hon kan. Meningarna byggs också på med fler ord och blir mer detljerade.

 

"Åka?" har blivit "Åka nu?"

"Inge" har blivit "Ingenting"

"Dadis" har blivit "Dagis"

"Jappo'n!" (TV) har blivit "Ninne titta Dora!"

"Nä jobba" har blivit "Ninne inte dagis. Mamma inte jobba. Åka hem!"

 

Ni förstår. Hon har en hel del att säga och det måste vara en sån skön känsla att få ut det i ord. Märka att människor runt omkring faktiskt förstår en. Det som fasrcinerar mest är nästan hennes förmåga att förstå i vilka sammanhang man använder vilket uttryck. Det krävs ganska mycket social kompetens för att uppfatta en situation och veta hur man agerar därefter för att "passa in". Detta förstår hon väldigt bra. Är artig och trevlig och ber (oftast) snällt om saker. Tröstar om någon gör sig illa. Ger folk en kram och tackar för sig när man går. Jag njuter av detta just nu. Det är gulligt. Men jag förstår också att det är ett nyhetens behag hos henne, och snart kommer hon tröttna. Men det är okej. Det är okej att tröttna på saker när man är 2 år.

 

Ja. Hon är en helt underbar stjärna bara vars uppenbarelse gör mig varm i hjärtat. Tänk att jag fick henne. Just henne! Hon är så fin och gosig och smart och ljuvlig. Hjärta dig Signe! ♥