P A U L I N E ♥ en blogg om mitt liv i ord & bild - Hejdå Pauline! Vi ses 2013, typ.

Hejdå Pauline! Vi ses 2013, typ.

2012-10-22 ♦ 13:02:00

Jag befinner mig i en väldigt rörig period just nu. Jag har en ständig känsla utav saker som ska göras, samtidigt som min "lediga" tid förlamar mig och låter allt bli ogjort. Det leder till dåligt samvete och ännu mera stressande tankar som saker som borde göras. Det är en dålig cirkel och jag jobbar på att bryta den. Men det är lättare sagt än gjort.

Som om ett heltidsjobb kombinerat med ett liv som ensamstående förälder varannan vecka vore nog, har jag också

bestämt mig för att vidareutbilda mig på jobbet innan året är slut. Det kräver självdiciplin och mycket tid måste avsättas för att läsa och plugga. Det är alltså ingen kurs jag går, utan läser mig till allt och avslutar med ett prov. En certifiering. Mycket fokus på det nu, och bäst av allt vore om allt bara detta var över. Alltihop.

Och någonstans där arbetsdagen är slut och jag välter mig på soffan kommer två barn in i bilden. Hur ska man hinna finnas till för alla? Det finns så mycket jag vill göra. Så mycket jag hellre vill göra men jag hinner inte! Jag vill vara med mina barn. Leka! Fota. Skriva. Virka lite igen. I bland blir jag arg på att livet går ut på att göra det man vill allra mest, allra minst. Förstår ni?

Men Pauline står åt sidan för alla andra saker som ska genomföras. När året är slut ska jag plocka fram henne och damma av henne, kolla hur hon mår. Så ser livet ut just nu. Typ.

Kommentera ( 4 st )
Kategori: Om Pauline

Anki

Åh, suck!
Du är inte ensam.
Samtidigt som som jag tycker jag förtjänar min förlamning fast jag har tusen saker att göra (jag måste ju förtjäna den för jag stensomnar alltid vid 8 får fort jag sitter still)så får jag otroligt dåligt samvete.
Men jag brukar intala mig själv att det är EGENTLIGEN ingen som tar skada av att den där tvätten inte blir vikt mm.
Det funkar faktiskt ibland, och stressen lägger sig (antagligen därför jag somnar, haha!)

Svar: Till slut blir det ju så att man måste prioritera. Jag brukar tex. helt förbi se allt som har med hushållsarbete, plocka diskmaskin och hänga tvätt när barnen är vakna. Då prioriterar jag dem, och resten kan jag göra när de lagt sig. Men det gäller att kunna släppa saker också och tillåta sig själv att inte ha dåligt samvete när man prioriterar annat. Det är svårt.

Pauline

2012-10-23 @ 09:24:23

Lisa

Åh, det där känner jag igen mig i, som du kanske förstår. Nu hänger C-uppsatser och två tentor över mig som en jäkla domedag plus alla svåra ärenden på jobbet PLUS alla utbildningar jag går under hösten genom jobbet... Inte konstigt man är trött.

Tycker du tänker sunt kring det hela i alla fall. Har man en "deadline", typ som du, årets slut, så kan man liksom bita ihop och tänka att det snart är över. Men det är likväl drygt när man är mitt uppe i det.

Kul att ni hade en fin födelsedag för Estrid! Jag ska ha barnkalas jag med, haha. Det är ju bara en dag om året och som du skriver, glädjen för barnet gör det ju värt allt. Svante har planerat i minst ett halvår för sitt kalas, så jag känner ingen press ;)

Hoppas du mår bra!

Svar: Hej Lisa!
Visst hjälper det att tänka att det vara är en kort period, men precis som du skriver så liknar det ändå skit när man är mitt i det.

Vad roligt att Svante ska ha barnskala! Kommer dagiskompisarna? Det är ju ett himla ståhej kring det här med att fylla år. Estrid har gått och längtat efter hennes 5 årsdag sedan hon fyllde 4 år tror jag... Pratat om vilka som ska komma, vad vi ska baka, vilka leka vi ska leka och hur fint det ska vara på hennes rum när alla kommer. Jag tror det blir glada ovasett dessa detaljer, bara det att hela huset var fullt av dagiskompisar var stort nog för Estrid! :)

Hoppas Svante får en fin dag. Kram till er!

Pauline

2012-10-23 @ 21:10:59

Lisa

Ja, det ska bli kul! Eftersom Svante går på kooperativ ar vi möjlighet att låna hela villan när vi vill, så vi ska ha kalset där. Har bjudit alla barn födda 07 och 08 plus två barn utifrån, så 10 blir de totalt. Tror inte jag bjudit två hela årskullar om de varit fler. Ska bli kul i alla fall! Kram!

Svar: Perfekt! Då har ni ju plats och en barnvänlig miljö att släppa lös ungar i :)
Vi bjöd ju också två avdlningar, men jag tror 12 ungar var på gränsen för vad vårat hus och jag och Johan som värdar, klarade av. Då ska man ju ha som er, en större lokal.

Men visst är det galen att våra små blivit 5 ÅR? Jag fattar ingenting. De pratar, berättar, analyserar och kommer med egna teorier om saker och ting. Det är coolt.

Kram!

Pauline

2012-10-24 @ 10:42:03

Lisa

Jag vet!! Det är helt galet! Jag minns ju när de var bebisar och vi satt och fikade i timmar. När de lärde sig krypa, stå och allt det där... På ett sätt känns det som evigheter sedan men på ett annat är det som igår. Det är trist att vi inte ses oftare i alla fall. Är ju över ett år sedan sist. Nåja, hoppas ni har en trevlig helg! Vi ska få gäster från uppsala (min mamma kusin Matilda du vet) och bara ta det lugnt. Kram!

2012-10-27 @ 12:45:36