När jag bodde hemma hade vi hästar. En arab och en islandshäst. Men jag skulle inte kalla mig själv för någon hästmänniska, ändå är det ganska trevligt att gå ner till stallet och hälsa på djuren ibland. Vi är dem enda som bor här på gården som inte har häst i stallet, men det duger bra ändå. Vi kan titta, klappa och lukta på dem och de räcker för mig. Djur gör en rofylld, på något vis. Man behöver inte göra sig till. När ett djur visar att den tycker om mig, så tycker jag också om mig själv lite mer. När beskräftelsen kommer ifrån ett djur så är den i sin renaste form. Tror ni inte?

 

Vi har en ledig helg tillsammans. Första helgen på hundra som vi inte bestämt något som vi ska göra och herregud så skönt det är! Boka in att inte boka in något. Det enda jag vet och vill göra just nu är att besöka minneslunden där vår lillbebis vilar och tända ett ljus för den och andra nära och kära som inte finns här längre. Det blir en bra helg ♥