Milen
Ni kan aldrig gissa vad jag gjort. Jag har gjort något stort och häftigt. Jag har slagit mitt personliga rekord.
Jag har sprungit en mil. Nu snackar inte om en mil som om det vore vilken mil som helst, utan om Milen. Ni vet, man brukar ju säga så - "Hur snabbt springer du Milen?". Som om det vore ett eget väsen. En hemlig värld som vara de riktiga motionärerna entrar. Nu är jag en av dem. Det är högtidligt. Lite som att förlora oskulden, om ni förstår hur jag menar.
Innan jag gjorde denna prestation var min längsta distans någonsin sprungen 5 km. När jag gav mig ut på rundan i lördags var mitt mål att springa 6 km. Det kändes som ett tufft mål, men rimligt. Jag följde tipset jag fått av min bror att hålla igen på krafterna i början, sänka farten och i stället spara mig till slutet. Det blev en enorm skillnad och jag orkade så mycket mer, så mycket längre. När jag sprungit 6 km kände jag "Nej, ska jag slut nu bara för att jag är framme? Jag orkar mycket mer!" sen bar det av. Jag var en maskin. Jag bara sprang och sprang. Utan att stanna. I EN MIL!
Min livs första mil sprang jag på 64 min. Det roligaste är att det inte ens var svårt. Nu är mitt mål att komma under 60 min.
Härligt Pauline!! Visst är det härligt att löpträna!?
Jag vill också springa en mil. Gjorde det några gånger i toppen av min fotbollskarriär. Sprang på 45 minuter en gång så klår jag det så här 10 år senare efter två barn är jag fan awesome. En vacker dag kanske :)
Du är ju otrolig, så bra jobbat! Jag vill också springa, det är ju en sån mäktig känsla! Om jag bara blir väck med denna hemska segdragna dagisbacill jag drabbats av.
Imponerande!
Jag blir så imponerad av sånt här, eftersom du, som du säger, var en helt ovan löpare. Jag tänker själv att jag inte är någon löpare men börjar känna ett sug efter att springa den där Milen.
Har aom längst sprungit ca 7 km vilket gör att det inte borde ta allt för lång tid att komma upp i en mil.
Nu blev jag inspirerad och ska nog ta tag i det här :)
