Dagens besvikelse:

Jag kan inte vara med och springa Blodomloppet ikväll!

Jag som varit peppad inför den här milen! Jag som skulle springa och slå mitt personliga rekord. Jag hade till och med laddat ner en ny playlist till min mobil. Nu kan jag inte springa alls i stället.

Anledningen är mitt långdragna halsvirus. Har blivit strängt förbjuden av vänner och kollegor att anstränga mig om jag har ont i halsen eftersom man tydligen kan dö i både hjärnhinneinflammation och hjärtmuskelinflammation. Även om jag hellre avstår ett lopp än att dö så är jag ändå besviken. Jag som var så laddad! Jag ska fortfarande vara med (gå 5 km i stället), men det är ju inte ens i närheten så kul som att springa. Vilket skit.

Plötsligt känns min medhavda middag i form av havregrynsgröt inte speciellt lockande... Varför ska jag ladda upp nu egentligen? Alla min motivation dog nu. Det enda jag försöker tänka är att jag måste bli bra till nästa helg när jag ska cykla Tjejvättern.

image description
Mums. Det vattnas nästan i munnen. Nej, det enda som kan motivera till en sån här middag är att vilja vinna ett lopp!

Något för dig?






Här kommer några skor vi ska göra oss av med. Mormors fötter var större än mina, därför ska vi sälja dem. Skicket varierar men över lag är det väldigt fina och välbehållna gamla pumps!

Eftersom det inte står någon storlek i skorna, är det bäst att mäta för att veta att de passar. Skriv därför någon rad om ni är intresserade så kan jag kolla på just den skon. Själv har jag strl. 39 och min bedömning är att alla skor är mellan strl 40-41. 

Puss och kram!

Estrid sprang Pulsruset


Även om vi är väldigt anonyma så syns jag, Estrid och pyttelite av Signes huvud på bild!


Estrid sprang ett lopp i helgen. Pulsruset. Det var ett lopp för förskolebarn och funktionshindrade med en distans på 1.25 km. Jag powerwalkade efter med och Signe i bärselen. 

Jag som hade trott att Estrid skulle vilja bredvid mig och Signe hade ju fel. Jäklar vad hon sprang! Med undantag för en vätskedepå och att hon vände sig om för att se vart jag och Signe var så sprang hon hela sträckan. Men med bara några hundra meter kvar till mål fick hon skoskav och satte sig ner på marken och grät. Men när jag kom fram till henne bad hon mig bära hennes skor, sedan bet hon ihop och sprang den sista biten barfota i gräset brevid banan. En sån kämpe! Vilken annan unge som helst hade givit upp eller velat bli buren, men Estrid samlade sina sista krafter och gav allt!

När hon kom in på upploppet och alla på läktaren apploderade samtidigt som de ropade i högtalarna "Här kommer nr. 196. Det är Estrid.. och hon springer i mål barfota!", så tårades mina ögon av stolthet. Jäklar vilken tuff unge jag har. Så liten men redan så stark och självständig. En mamma kan inte bli mer stolt än så ♥

I mål fick hon medalj och kexchoklad. Medaljen har idag fått följa med till dagis för att stolt visas upp för fröknar och kompisar. Såg också att vi kom med i dagens tidning. Det ska klippas ut och sparas.  

Törnrosa Segerdahl



Vi har fått en kompis i familjen. En liten dväghamsterbebis som nu kommit i världens lyckligaste 4-årings ägo. Okej. Det kommer mest bli 4-åringens mamma och pappa som ombesörjer den lilla, men efterlängtad är han så att det räcker och blir över!

Estrid har länge önskat sig ett djur, och nu bestämde vi oss för att det var dags. Hon har läst på om det lilla livet och lärt sig att den sparar maten i kinderna, springer i hjul och sover på dagen. Innan vi köpte hamstern fick hon en bur med alla tillbehör och hade sedan länge bestämt namn också. Nu är hon förberedd och helt upp i brallan överlycklig över sin nya lilla kompis! 

Hela kvällen igår satt jag och Johan och bekantade oss med hamstern. Den är fin, tam och väldigt nyfiken. Det ska bli roligt. Jag har saknat ett djur där hemma ♥

Vad ska hamstergrabben heta? Törnrosa givetvs.

Regnbågen



Se vilken häftig regnbåge som breder ut sig över Upplansslätten! Jag gillar väder. Olika väder. Det är häftigt vad naturen kan göra.

Äggdonationen

Ni minns att jag pratade om att donera ägg tidigare? En av er läsare undrar nu hur det gick sen.

Jag hade bestämt mig för att köra igång med denna process redan i februari. Men när detta närmade sig och jag och Johan pratade om detta mer i detalj kom vi fram till att vi hade ganska olika syn på det hela. Det handlar ju faktiskt inte bara om mig, även om det är min kropp och mina ägg. Vi är två om familjebildningen och därför är Johans tankar och känslor oerhört viktiga i mitt beslut. Eftersom vi båda två önskar oss fler barn i framtiden gällde frågan hur vi skulle känna om vi själva skulle ha svårt att få barn. Vad skulle vi känna för äggdonation då?

Man kan aldrig veta hur framtiden ser ut och vem vet om vi ens kan få fler barn. Men vi ville minimera risken att ens behöva ta den diskussionen, slippa förhålla sig till huruvida ingreppet vid donationen försvårat våra egna chanser och tankarna kring att vi hjälpt ett annat par men själv inte fick de barn vi önskat. Därför valde vi att vänta. Vänta tills vi är färdiga med vår egen barnaskara.

Det känns som ett baa beslut, men ser jag fram emot när det blir min tur att få dra ett strå till stacken!


Sista gången



Nu är Knatteskutt över för denna gång. Estrid har fått prova på massor av idrotter. Bland annat basket, gymnastik, handboll, brottning, dans, vollyboll och nu sist brännboll. Även om hon ibland varit motvillig till att åka hemifrån på söndagmorgon har hon alltid tyckte det varit roligt när vi väl kommit fram.

Jag tycker det funkat bra. I mellanåt lite knackigt med ledarskap från de unga tjejerna som hållt i aktiviteterna, men det är nog lättare sagt än gjort att få ordning på en oformlig grupp 4-åringar som springer åt alla håll. Men om Estrid ska fortsätta med någon aktivitet framöver kommer det inte bli Knatteskutt. Vi vill prova något annat. Kanske teater? Eller dans? Sen är ju ridning är ju alltid ett säkert kort.

Phil & Teds till salu


Se annonsen här!


Nu ska vi sälja vår Phil & Teds.
Eftersom det nästan bara är Signe som åker vagn fortfarande så behöver vi inte syskonvagnen. Det känns lite vemodigt att sälja den. Det är mycket minnen från när båda tjejerna var små som man förknippar med just den där vagnen. Ni vet, man har en förmåga att fästa sig vid saker.
Om vi någon annan gång skulle bli i behov utav en syskonvagn skulle jag lätt välja en Phil & Teds. Så smidig, enkel och bekväm! Den är både älskad och välanvänd men nu ska en annan familj så glädjas över den. Hej då vagnen!

Gustav

gust


Johan och hans brorsson Gustav


Från mormors garderob

Jag hjälper mormor att rensa ur hennes garderob. Kreationer från många decennier tillbaka ska sorteras och säljas på loppis eller köras till Röda Korset, men mitt i allt detta hittar jag själv några guldkorn som jag lägger vantarna på.

Min mormor har varit en riktig fachionista som älskat mode och snygga kläder, därför är det ett enormt projekt att få ordning på det hav utav kläder som hon samlat på sig. Bland mycket annat hittade jag den här rosa pralinen. Först kunde jag inte bestämma mig för om den var snygg eller liknade ett presentpapper, men ju mer jag har den ju mer gillar jag den! Den är i från sent 60-tal/tidigt 70-tal. Tänk att den är över 40 år gammal och fortfarande idag får vara med! Det är coolt.

Jag skulle vilja ha den på mig nästa gång jag träffar mormor. Tror hon skulle tycka det var kul att se att hennes gamla klänning fått nytt liv!


Milen


Ni kan aldrig gissa vad jag gjort. Jag har gjort något stort och häftigt. Jag har slagit mitt personliga rekord. 

Jag har sprungit en mil. Nu snackar inte om en mil som om det vore vilken mil som helst, utan om Milen. Ni vet, man brukar ju säga så - "Hur snabbt springer du Milen?". Som om det vore ett eget väsen. En hemlig värld som vara de riktiga motionärerna entrar. Nu är jag en av dem. Det är högtidligt. Lite som att förlora oskulden, om ni förstår hur jag menar.

Innan jag gjorde denna prestation var min längsta distans någonsin sprungen 5 km. När jag gav mig ut på rundan i lördags var mitt mål att springa 6 km. Det kändes som ett tufft mål, men rimligt. Jag följde tipset jag fått av min bror att hålla igen på krafterna i början, sänka farten och i stället spara mig till slutet. Det blev en enorm skillnad och jag orkade så mycket mer, så mycket längre. När jag sprungit 6 km kände jag "Nej, ska jag slut nu bara för att jag är framme? Jag orkar mycket mer!" sen bar det av. Jag var en maskin. Jag bara sprang och sprang. Utan att stanna. I EN MIL!

Min livs första mil sprang jag på 64 min.
Det roligaste är att det inte ens var svårt. Nu är mitt mål att komma under 60 min.


Cinderella

Jag och Johan var i väg på en Cinderellakryssning förra veckan. Jäklaranacka vad mysigt det var! Vi åt (alldeles för mycket) god mat, hängde i baren och bara umgicks. Johan fyllde år på torsdagen så vi firade lite extra med att besöka Cinderella SPA. Det var verkligen en höjdare! Jag älskar SPA. Framför allt när man kan stå i en regndusch och titta ut över havet som glittrar utanför!

Under våra 24h hade vi tre buffér, så man kan med enkelthet påstå att det inte gick någon nöd på oss. Förutom godmat och bubbelpool tittade vi på pensionärer och handlade i taxfreen. Jag unnade mig en ny doft, fast det inte var jag som fyllde år. Marc Jacobs - Oh, Lola! Alldeles underbar.

Barnen var hemma med farmor under tiden. Lilla signe fick dessvärre feber och det var ganska jobbigt att vara i från sin lille bebis när man vet att hon är sjuk och behöver sin mamma. Men tur är att de har sin fantastiska farmor, så det gick bra ändå.

Jag ska definitivt åka på kryssning fler gånger. Riktigt mysig liten minisemester! Speciellt tillsammans med min alldeles perfekta karl! Jag är så lycklig tillsammans med honom! ♥


I lekparken




Jag ♥ er!


Nybörjare på löpträning

Jag har börjat löpträna. Jag har köpt fotriktiga skor och laddat ner appen RunKeeper. Detta är senastion för en människa som aldrig tidigare i livet motionerat. Eller jo, jag har sprungit förut. Till bussen. Typ. Då förstår ni på vilken nivå jag börjar.

Mitt första mål är att springa 1 mil 60 min. För att uppnå detta har jag flera små delmål. Jag avancerar mina löprundor med 500 m/löptillfälle och det går ganska bra. Min allra första löprunda var på 2,5 km och jag behövde stanna och gå flera gånger. Men sen har jag fått in sintsen och hittat ett bra tempo. Sen klarade jag att springa 3 km utan att stanna, sedan 4 km och förra helgen sprang jag för första gången 5 km utan stopp!

Det är faktiskt 50 % av mitt totala mål, och då får jag ändå klassa mig som en rejäl nybörjare fortfarande. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det - men det är roligt stt springa! Bra musik i öronen, hitta takten och sedan är det bara släppa alla tankarna och jobba på. Det är skönt på så vis att man blir ett med sin kropp och håller fullt fokus samtidigt som hjärnan kopplar ur och inte tänker på något.

Med lite enkel mattematik måste jag alltså hålla 6 min/km för att klara milen på en timme. Just nu när jag springer ligger jag på mellan 5.45 min - 6.30 min. Jag har fått rådet av min bror att gå ut långsammare och i stället satsa på att hålla 6 min hela sträckan i stället för att gå ut snabbt och hårt och bli trött mot slutet. Det låter bra.

Har ni några löpartips att ge mig?
Jag är alldeles grön och suger i mig av allt!

Nu åker vi!

Nu ska jag och Johan göra något som vi längtat efter länge. Vi ska åka en Cinderellakryssning till Mariehamn och bara umgås - han och jag! Vi har länge pratat om att göra någonting, bara vi två, men det har inte blivit av. Men nu ska vi alltså åka i väg och må gott och inte tänka på något annat än varandra ♥

Vi sitter på bussen till Hufvudstaden nu och båten går ikväll. Vi kommer äta massor av god mat och mysa nere på SPA-avdelningen. I morgon fyller Johan 37 år och vad passar då bättre än att glida ner till en frukostbuffé och bara se ut över havet? Det blir lite som en födseldedagspresent till oss båda.


Oj vad jag längtar! Det ska bli så mysigt!


Vårstädning i trägården



Två glada tjejer hjälper till att vårstäda i trädgården!
2012-04-24
 


Rosa drömmar



Visst, visst. Cykling och träning och gymmet och klassikern och Gud och hans moster. Ingen kan hålla sig truly happy i hjärtat utan lite goda bakverk i mellanåt!

Förra helgen var Johans kompis och hans flickvän över till oss och grillade. Då bakade jag en av mina två favorit cheesecakes. Den här gången blev den neutral i smaken (som nästan är det godaste!) och toppade den med rosa gelé och blommorna från pelargon. Världens enklaste och sötaste dekoration.

Startplats till Tjejvättern - check!

Nu kör vi. Första steget mot min Tjejklassiker är taget. Jag har nu biljetten till Tjejvättern 2012 fixad. Klart och beta't!

Eftersom loppet går den 9/6 är det med andra ord hög tid att börja cykelträna på riktigt. För att få in cyklingen "i kroppen" innan loppet har jag en idé om att börja cykla de 1,8 milen till jobbet de dagarna Johan är hemma. Jag skulle spara 45 kr i bensinpengar varje dag, vara snällare mot miljön och få motionen på köpet.

Dessutom behöver jag börja cykelträna min röv så att den uthärdar ett 10 mil lång gnidande. Det kommer också krävas både styrka, kondition och uthållighet men eftersom jag både styrke- och löptränar i övrigt tror jag det kommer lösa sig. Värre blir det med arselet...  

Det ska bli så roligt! Det kommer bli grymt!


Life is great!



Det här ser mysigt ut va? Efter en arbetsdag hämta två hjärtegryn på dagis, kasta ihop en snabb Linas Barnkassemiddag och sedan slå sig ner ute i trädgårdsmöblerna och bara njuuuuta!

Ja. Det var ungefär precis så sliskigt ljuvligt som det ser ut. Tiden med ungarna är den bästa. Är det inte konstigt att dessa små varelser kom ifrån igenstans och gjorde livet så perfekt? ♥

Fotografering



Nu har bilderna i från fotograferingen kommit. Min först tanken var följande: RÖDHÅRIG!? + 10 KG!? DOLLARKÄRRING!? Tänk att jag alltid är lika obekväm framför kameran. Det är mycket roligare att vara bakom! Men efter att ha granskat bilderna en stund har jag accepterat att detta antaligen är så här jag ser ut, och det får minsann duga.

Än så länge är de oretucherade och lågupplösta, men av ett tjugotal foton har jag bestämt mig för vilken bild som ska tryckas på visitkortet. Valet landade på bilden till vänster.

Vår i morfars trädgård


Jag ska snart sluta tjata om hur kär jag är i våren. Men visst är det underbart när träden börjar skymta i grönt, knopparna slår ut och solen värmer igen? Livet och växtkraften. Vart kommer det ifrån? Det är så starkt och så skört på samma gång. Så fantastiskt och fint att man nästan blir troende. Bara nästan.

I helgen har vi nästan uteslutande varit utomhus och njutit av solen. När det är så här fint värder är det omöjligt att sitta inne med barnen. Klär inte vi på dem gör dem det själva och hänger på dörrhandaget tills dörren ramlar upp.

Bilderna ovan är i från min pappas trädgård.
Trädgården när jag vuxit upp och känner varje gren i klätterträden och varje sten i muren. Jag vet hur marken känns under barfota fötter och hur ljudet från bäcken bakom låter på sommaren. Den trädgården som är min. Jag har flyttat mycket i mitt liv (13 gånger närmare bestämt), men just den här platsen har varit bestående sedan dagen då jag kom hem från BB. Om pappa någon dag skulle få för sig att flytta skulle det vara som att plocka bort en del av mig!