Jag är själv hemma. Inte riktigt själv, Signe ligger och sover, men så gott som. Hur ofta händer det liksom? Här sitter jag till ingen nytta. Det känns nästan lite konstigt och busigt att bara finnas till på det här viset. Utan krav. Jag har njutit av dagens tystaste stund genom att ligga på soffan. Läst månadens fototidning som kom med posten igår. Berundrat våra orkidéer som blommar för fullt i vardagsrumsfönstret. Lyssnat på klockan som tickat. Tänkt tanken att ta något gott ur skafferiet, men avstått.

Det är en bra förmiddag. Om några timmar kommer resten av familjen hem. Jag började för ett ögonblick fundera på om det fanns något nyttigt jag kunde göra tills dess, men avbröt mig själv. Dagens tystaste stund är helig och ingenting man väljer bort för nyttighetsgöra. Nu ska jag återgå till soffans lugna vrå. Kanske bara blunda en stund och tänka på att det är lördag. Min lediga dag. Hej då!