Dagens 1 2 3
Okej. Det händer mycket runt omkring mig nu, på flera plan.
Därför har jag sammanställt några tankar som detta ger mig.
1. Tack mamma för att du givit mig en gedigen examen i argumentation. 15 år under samma tak som dig har inte alltid varit enkelt, men idag är jag glad för vad det givit mig. Jag har fått ordets gåva, och det är din förtjänst.
2. På frågan om vad jag brinner för så vet jag nu svaret. Jag brinner för alla människors lika värde. Respekt och rättvisa. Jag tror människor blir framgångsrika när de hittar vägen som de brinner för, då faller sig allt naturligt. Jag måste hitta en väg där jag får utlopp för detta. Där jag får använda mina styrkor med att stärka andra.
3. Sist men inte minst. Så länge man gör något för någon annan, så gör man rätt.
Det är mina reflektioner på allt som händer och sker i min omgivning just nu. Utan att grotta mer i det kan jag stilla konstatera att det tar på krafterna att vara stark. Kraft och energi som jag, mer än någonsin förut, skulle behövt lägga på mig själv har jag lagt på andra. Det känns som jag suttit i jägarstolen längre än vad min kropp klarar av. Benen börjar skaka. Snart ramlar jag ihop. För nu har jag kommit till en punkt där jag känner mig klar. Nöjd. Nu ska Pauline få ladda upp. Idag är jag otroligt glad över att jag begärde semester hela veckan innan jul. Ledigheten hade inte kunnat vara mer efterlängtad! Jag behöver tid tillsammans med Johan. Tillsammans med barnen. Jag har lovat Estrid att åka till badhuset, bara hon och jag. Jag har lovat mig själv att göra sånt jag tycker om. Virka, fota och skriva! I morgon har jag och Johan blivit bjudna på Julbord av min bror och hans sambo. Jag ser fram emot det väldigt mycket.
Det kan bli bra. Nu vänder det. Game over.
Gissa vem?
Ni som följer min Instagram har redan sett detta. Men gissa vem den här är? Skulle kunna vara en liten Signe i 50-talsstil, eller hur?
Äpplet faller inte långt i från trädet. Det är min pappa! Visst är de väldigt lika? Jag blev lite chockad själv när jag såg bilderna. Signe också. Hon tittade i albumet och pekade på bilderna och sa "Åh, titta där är jag!" ♥
Sånna här dagar.
Jag känner mig sur, och har gjort det en tid nu. Tyngd av måsten, tidpress och sen juljäveln på det. Jag har svårt att se det som är bra och torterar min hjärna med negativa tankar och stress. Jag försöker verkligen vända detta, det gör jag. I allt det dåliga, som kanske egentligen inte är dåligt alls, anstänger jag mig för att se det som är bra. Solen skiner in genom fönstret. Jag stannar upp, blundar och låter den lysa i mitt ansikte. Den värmer faktiskt! Jag tar några djupa andetag och tänker att det bara är jag själv som skapar denna onda cirkel. Jag vet att det är så. Men likt förbannat - hur bryter man den?
Jag är en häxa just nu. Jag är en dålig mamma och en ragata till flickvän. Denna vetskap gör mig såklart inte bättre tillmods. Om jag tänker efter vet jag vad jag behöver. Jag vet vad som hjälper. Pauline håller på att kvävas i ett hörn och behöver få ta plats nu. Hon vill göra sånt som hon mår bra av. Ladda upp energi, för att ha något att ge. Gå ut i vinterlandskapet och fotografera! Stryketräna! Virka en hel kväll! Skriva! I samma stund jag tänker tanken slår jag mig själv på fngrarna. Inte nu. Nu finns det annat att göra. Viktiga saker. Din tid kommer sen.
Suck. Idag är det första advent och vi ska åka hem till min pappa. Jag har bett honom lära mig dansa bugg! Det är något jag länge velat kunna och tror det skulle ge mig mycket glädje. Jag tänker att det kan bli kul. Försöker att verkligen känna så också.
Nu ska jag sluta gnälla. Jag har ingenting i världen att gnällla över, annat än en känslostorm som jag inte kan göra något åt. Tror jag?
