Min pappa bor på landet. Där känner jag mig hemma. Där kan jag andas. Vi åkte dit i helgen för att fira Valborg tillsammans. Varje vår brukar pappa laga nässelsoppa, det har blivit tradition. Men i år hann jag före och tog med en hink med denna ädla soppmåltid. Nässelsoppa måste vara det enklaste, godaste, nyttigaste och billigaste en människa kan äta. Toppa med en ägghalva och lyckan är total! Innan kvällen kom och vi drog ner på by'n för att beskåda brasa och fyrverkerier åt vi en varsin skål soppa och pratade strunt. Mycket trevligt.

Estrid tyckte brasan vad häftig, även om lekparken och alla barn var mycket roligare. Signe å andra sidan var mycket imponerad av både eld, manskör och fyrverkerier. Hela kvällen satt hon med ögon stora som tefat i huvudet och iakttog spektaklet runt omkring. Jag som hade trott hon skulle somna i vagnen, men så fel jag hade... När himlen sen lystest upp av alla färgglada projektiler pekade hon vild runt omkring sig - "Pang pang! Pang pang!". Fyrverkerier måste vara enormt för en 1½-åring!

Ni vet ju att jag tycker om våren. Eftersom jag egentligen aldrig varit någon krökarbrud så har Valborg alltid inneburit mer vår än fest för mig. En symbol på att våren är här liksom, på riktigt. Jippi!

Utklädningskläder är kul - det tycker mina två sessor. Fast att Signe är utklädd till en prinsessa på bilderna är egentligen lite missvisande efter som hon alltid brukar sluta som Batman. Estrid å andra sidan njuter av att få vara Törnrosa. Så typiskt dem! Batman och Törnrosa. Det är ju dem i ett nötskal.

En gång när jag skulle fixa Estrid som prinsessa bad om hon smink också.

"Varför vill du ha smink?"
"För att det är finare på en prinsessa."
"Är man inte fin utan smink då?"
"Jo, men då är man en alldeles vanlig människa. Har man smink blir man en prinsessa på riktigt!"

Jag tycker det säger ganska mycket om vuxna och barns olika sätt att se på saker och ting. Det är väldigt lätt att genom sättet man uttrycker sig på förmedla en omedveten känsla eller åsikt, medans barnet tankar och synsätt är alldeles obefläckat och fritt från bedömningar. Klart att sminket är en del i utklädnaden, precis som klänning och hår. Vad skulle det annars vara?

Det är det som är så härligt med att leva med barn. De får en att skala av saker och ting och se enkelheten. Det behöver inte vara krångligare än så.

Signe upptäcker våren ute i trädgården


Jag älskar våren. Det är verkligen min tid. Det känns som om mark, buskar, träd och växer liksom kittlar av liv och bara väntar på att få blomma ut. Väntar på värmen. Det finns en känsla av förnyelse och förväntan i luften. Jag gillar det.

Det finns en annan liten varelse som även hon liksom kittlar av liv. Signe är en helt fantastisk liten person och jag kan inte i ord beskriva hur kär jag är i henne. Hur glad jag är att just hon blev min! Hon är rolig, interlligent, envis, otroligt nyfiken och positiv till det mesta. Det flesta kan säkert förstå att det måste vara ganska gött att ha ett litet barn som betyder allt för en, men Signes existens ligger som bomull kring mitt hjärta och jag tror inte någon kan föreställa sig mycket det värmer. Signe. Jag kan viska hennes namn tyst för mig själv och märka hur jag ler bara av tanken på henne.

Hon kan så mycket saker nu. Jag hör att hon försöker härma ord och kan både göra sig förstådd och själv förstå det vi säger. Jag ser fram emot att få följa henne på vägen till att bli en vuxen, självständig individ. Vem kommer hon bli? Vad kommer hon tycka om? Vad vill hon göra? Vilken jäkla vinstlott att få följa henne på den resan!

Grattis till mig som fyller 24 år idag! Jag är som en liten unge när det kommer till födelsedagar. Min speciella dag. Jag tycker om att bli 24 år. Jag är liksom vuxen, fast en ung vuxen. Jag har hunnit med ganska mycket och samtidigt har jag hela livet framför mig. Jag vet vart jag ska och jag känner mig nöjd med det. 24 år verkar vara en bra ålder. Faktiskt blir det bara bättre och bättre!

I morse var jag in till stan för att fotograferas. Det är till mina visitkort som jag ska ha på jobbet. Jag trodde det skulle vara ganska snart avklarat, men det visade sig bli både klädbyten, sminkning och styling. Jag som fixat mitt hår i en timme och var nöjd blev alltså ganska ställd när stylisten säger "Ja, du var ju redan ganska fin i håret, men jag ska hjälpa dig..." och börjar sedan tupera upp hela skallen tills jag mer liknade en fluffig pudel från 80-talet än mig själv. När jag sedan fick se bilderna, framföra mitt missnöje, rätta till håret och sedan ta om bilderna blev det bättre. De tyckte även att jag skulle passa väldigt bra för en annonsering i tidningen och på hemsidan, därför gjorde vi en speciellt plåtning för det. Jag fick hänga på mig lite mer pärlor och låna prydliga kläder så att jag såg fin och bankig ut. Ska bli spännande att se bilderna! Spännande att se om de väljer något av mina foton till annonseringen också.

Det var en kul grej att göra på födelsedagen. Men i övrigt har jag dagen till ära fått ledigt från jobbet. Jag har umgåts med familjen, ätit tårta och lekt i trädgården med ungarna. I kväll ska vi gå på cirkus. Det ser jag fram emot! Kanske mer än ungarna till och med.

Det känns bra att bli 24 år. I försäkringsbranschen betyder det att jag inte längre belastas med någon extra självrisk om jag vållar en fordonsskada. Det betyder alltså att 24 år är vuxet, på riktigt. Jag betraktas inte längre som någon ansvarslös spoling. Nej. Nu förväntas jag kunna ta ansvar för mina egna handlningar, på riktigt. Bara en sån sak är ju värd att fira!

Min systerson och barnens kusin Gordon har fyllt 4 år. Hur kan tiden gå så fort? Jag minns fortfarande de där jobbiga dagarna i samband med hans födelse när jag gick som på nålar hemma. Hur kommer det gå? Varför behövde det gå så långt? Kommer de ens att överleva? Jag mådde otroligt dåligt och dagen innan de var tvungna att plocka ut honom fick jag en panikångestattack och fick hämtas med ambulans. Ja, det var en turbulenta dagar minst sagt. Men är inte livet fantastiskt ändå? Den lilla fågelungen kartade på sig idag är han en 4-åring full av bus ♥

Han fick en buslåda i födelsedagspresent, innehållande bland annat en plastskit. Den var poppis! Den var precis överrallt hela tiden och ungarna älskade den. Och på en tillsällning kryllandes av barn och husdjur är det ändå inte helt orimligt att man skulle kunna ramla över en liten hög någonstans. Inte ens på kakafatet.

 

Påskafton. Vi brukar inte fira påsken nå värst, men ändå är det ett ganska trevligt jippo för barnen och en anledning för släkten att samlas och umgås. Påsken är en sån där lagom okomlicerad högtid med massor av vårkänsla. Det gillar jag. Just det, det är en bra anledning att äta mycket godis också. Icke att förglömma.

Klockan är inte ens 11:00 men vi har redan hunnit med massor. Sminkat två söta påskkärringar, planerat frön, gjort egen senapssill och haft en kladdig äggmålning. I år fick Signe göra sitt allra första ägg! Ni vet ju att jag gillar att dokumentera de barnen gör, så också deras första äggkonstverk. Estrids första ägg hade gått sönder, så jag gjorde en räddningsoperation med superlim och jag hoppas det håller. Åtminstonde sådär en 20 år till. Vi får väl se. Min mamma har sparat det första ägget jag målade, och det är ju ganska häftigt att ha kvar faktiskt!

Strax ska hela familjen tvagas för att sen åka till Stockholm och äta påskmiddag. Vi har blivit bjudan hem till min bror och hans sambo. Hoppas ni också får en fin helg. GLAD PÅSK!

Här om dagen satt Estrid själv med sitt ritblock och ljudade bokstäver. Hon är duktig på det. Jag har redan berättat vad många bokstäver hon kan själv, men nu kan hon ännu fler. Efter en stund visade hon Johan att hon hade skrivit TUPP (okej då, TUP) alldeles själv. Gullig va? Hennes första riktiga ord som hon skrivit själv ♥

Och nu är hon verkligen på hugget. Det första den kunskapstörstande ungen gör på morgonen är att springa ner och sätta sig vid köksbordet med pennan i handen - "Mamma säg något som jag ska skriva!". Jag tänkte en stund och kom fram till att ordet "MUS" var lagom svårt. Hon lutade sig fram över bordet, började ljuda fram bokstav för bokstav och höll sedan stolt upp pappret. Vad tror ni det stod? Jo - MUS!

Så jäkla duktig. Det här med bokstäver har på bara några veckor gått fram att vara endast bokstäver till att bli hela ord. Efter att ha lyckats med första ordet var hon såklart taggad på flera. Jag sa KULA vilket hon klarade alldeles själv, sen fortsatte hon själv med hennes kusins namn ELBA.

Jag är imponerad. Ungen är inte ens 4½ år och kan tametusan skriva!

 

Våren är här minsann. Det märks. Inte bara på att vägkanterna krylla av tusselagos och att jag kan sminka mig i dagsljus på morgonen, utan också för att Johans båtsäsong drar igång. Nu börjar det igen. Varannan vecka.

Skillnaden mot tidigare är att då var jag ledig med barnen den veckan han var borta. Nu kommer jag jobba heltid och själv ta hela ansvaret för vardagskarusellen med allt vad det innebär. Hämta och lämna på dagis, jobba, handla, laga mat och förhoppningsvis hinna träna där i mellan. Jag är förberedd på att det kommer bli en arbetssam vecka, med det har ju funkat förr så jag tror det kommer funka nu också.

 

Mina barn är som små skatter. Det viktigaste jag har. När jag skyndat mig hem från jobbet är det värt allt att få de där små varma armarna runt sin hals när jag hämtar dem på dagis. På något vis känns det som vi betyder extra mycket för varandra nu när familjen krymt. När en förälder försvinner måste jag finnas där för två. Varje vaken minut som jag har med dem från att jag hämtar dem på dagis tills de går och lägger sig är bara deras. Efter klockan 20:00 kommer min tid. Den går åt till en dusch, skriva detta blogginlägg, pocka i diskmaskinen eller laga morgondagens middag. Allt för att göra vardagen så effektivt som möjligt.

Men det är tomt hemma. Vem ska jag nu luta mig mot i soffan om kvällarna när barnen gått och lagt sig? Jag tänder ljus i min ensamhet, tröstäter någonting ur kylskåpet och försöker se det positiva i att få bestämma TV-kanal alldeles själv.

Nu ska jag lägga upp veckpplaneringen. Det behövs för att få allt att rulla. Helt plötsligt inser jag vilken fantastiskt lyx det är att ha en familj bestående av två vuxna.

Strax innan avresan in till stan och kvällens bravader

Vi var på fest förra helgen. Det händer inte varje dag! Jag och Johan var bortbjudna på en stor parmiddag följt av en pubrunda på stan. Jag drack goda ingefärsdrinkar. Det var himla kul, men det bästa var att få ett barnfritt dygn själv med Johan. Bara vara vi.

Barnen var hos sina kusiner, så dem gick det ingen nöd på. Det var första gången ever som jag sov utan Signe. Det gick jättebra, såklart. Men herregud så mycket man saknar sina små gryn efter bara en natt. Fast det händer högst en gång i halvåret att jag går ut, och faktiskt har riktigt kul, tänker jag ändå "Hur kunde jag välja att INTE få vara med er en kväll?" ♥

Förresten. Jag hade köpt en iCurl som jag invigde dagen till ära. Den funkade bra och framförallt gick det fort. På bilderna ovan har jag använt den. Ganska stora och glammiga lockar som nästan var snyggast dagen efter. Väldigt praktiskt. Jag gillar't.

Estrid hade lagt in ett önskemål om hårklippning (vilket jag är väldigt tacksam för). Håret hängde tydligen i vägen och fastnade i dragkedjan på tröjan. När jag frågade henne hur hon själv ville ha det svarade hon:

"Som pappa blir bra!"

Eh. Jag vet att Estrid gärna vill göra allting precis som pappa, men i en familj bestående av flickor får han ha sin frisyr för sig själv. I stället började jag klippa en axellång page. Men det är ganska svårt att klippa barn. De har liksom andra proportioner? Hur som helst slutade med denna längd. Lite kortare än vad jag tänkt, men tycker hon passar bra i det! Själv blev hon väldigt nöjd, även om det inte liknade pappa.