Jag var på Katias födelsedagsfest igår! Det blev inte som jag tänkt, men bra ändå. En vän till mig som jag inte träffat på år och dar (då menar jag verkligen år!) var där och förgyllde kvällen med roliga, engagerade, viktiga och larviga samtal om allt som hör livet till. Tack för det Lisa! Du gjorde hela min kväll.

Men ni vet ju vid det här laget att jag inte är någon partyprisse. Jag ägnade faktiskt några minuter åt att fundera över hur mycket jag varit ut och festat de senaste åren. Ja, sedan jag fick barn egentligen.

September 2008 - Katias 23-årsfest med förfest hemma och en dansant utekväll. Toppen!
December 2009 - Nyårsfest där jag blev snuvad på krogkvällen (J nekades inträde) och vi firade tolvslaget i taxin hem.
Februari 2010 - Tjejmiddag följt av en nykter kväll på krogen (alldeles vansinnigt tråkigt) eftersom jag var gravid.
Augusti 2011 - Tjejmiddag hemma hos en vän, men ingen utgång.
September 2011 - Katias 26-årsfest, där är vi nu.

Listan får tala för sig själv, det enda jag inte räknat med nu är två julfester med jobbet. That´s all. Man kanske inte tror det, men faktum är att jag älskar att dansa, dricka goda drinkar och bara ha skitkul. Det har bara inte blivit så. Därför skulle jag enkelt kunna uttrycka det med att jag laddat jävligt hårt för en utekväll den här gången! Men som sagt, saker och ting blir inte alltid som man planerat.

Hemma hos Katia var stämningen god. Vi drack vin och bål och lekte scharader. Jag gillar egentligen inte sharader, men med vinets hjälp gestaltade jag både "analklåda" och "kokainkokerska" framför en soffa full av största delen främmande människor. Kvällen rullar på och för att gör en lång histora kort bestämmer sig jag och Lisa för att åka ner till krogen, före de andra. Men väl framme i dörren informerar vakten oss artigt om att åldersgränsen är 25 år och att vi inte är välkomna in. För ett par sekunder känner jag mig som en liten gymnasieunge igen, ovälkommen och förvisad. Full och korkad. Jag inte en tanke på åldergränsen, utan räknade iskallt med att vi givetvis skulle komma in.

Där stod vi. Snopna och jävligt besvikna. Vi valde mellan att vänta tills resten av gänget kom och antagligen bli nekade inträde igen, eller gå och käka. Det blev det sistnämnda. Från att varit inställd på att röjja loss på dansgolvet hela natten, gick vi nu i stället och tog en varsin burgare på Max och tog sen bussen hem.  

Det var skittråkigt att det inte blev den där utekvällen jag längtat efter så himla länge. Det var också skittråkigt att jag inte hann festa med Katia något som vi planerat, men i stället fick jag njuta av Lisas sällskap och en gott fyllekäk. Det blev en bra kväll ändå!

Johan och två sovandes barn med pymaser och filtar hämtade mig på stationen. Då kändes det skönt att komma hem, skönt att slippa vara bakis dagen och skönt att hålla Signes varmas och knubbiga hand där i baksätet. Det är märkligt vad mycket man saknar sig familj, även om man bara är borta en kväll. Och faktiskt - ingen utekväll, inga drinkar och inget dansgolv i världen kan mäta sig med den lyckan det är att få krypa ner i sängen bredvid sin käresta och låta hans varma armar hålla om en ♥