Estrids förskola
Gruppbild som kom med posten i veckan. Min söta, stora gullunge!
Estrid har gått knappt två månader på förskolan, men redan nu finns det en hel del saker som vi inte är nöjda med.
Det började med personalen. De kändes som att de var där för att passa barn, inte arbeta med barn. Oengagerade, trötta och ointresserade. De verkade också ha ganska dålig koll på läget. En gång tänkte en fröken ta emot Signe på morgonen när vi klev in i hallen (då hade Estrid gått där flera veckor). När jag hämtat Estrid har det har också hänt att personalen inte vetat på vilken avdelning hon varit. Inte ens de som jobbade på avdelningen där hon visade sig vara, visste var hon var.
Detta har i och för sig blivit lite bättre. Nu kommer de i alla fall fram och välkomnar Estrid när vi lämnar på morgonen, det hände inte varje gång förut. Nu tycker jag i stället att det är barnen det inte funkar med. Inte på någon annan förskola som Estrid gått på har barnen haft så dålig kontakt med varadra? De verkar liksom inte ha så kul. En gång sa en pojke till Estrid att "Jag önskar att du dör!" vilket givietvis gjorde känslomänniskan Estrid förtvilat ledsen. En annan gång kom hon hem med blåmärke på kinden (inget personalen kommenterade), och på frågan om vad hon hänt berättade hon att en kille slagit henne och kallat henne fegis. Sånt här har aldrig hänt förut. Hon har alltid haft kompisar och trivts bra på de andra förskolorna hon gått på. Det gör så ont i hjärtat att veta att hon blir behandlad såhär nu!
I går när jag skulle lämna henne på morgonen ville hon inte att jag skulle gå, och höll mig krampaktigt i handen. En flicka som går på Estrids avdelning kom fram till oss. Jag blir såklart jätteglad. Vad kul att en kompis kommer och tar emot Estrid! Men så var det inte. Hon kom i stället fram för att tala om att de inte ville leka med Estrid idag.
Visst visst, barn är barn. Men jag kan inte låta bli att bli så jävla förbannad! Dumma jävla ungar. Om de var hälften så empatiska som Estrid! Ja. Detta gjorde inte det direkt lättare att lämna Estrid den morgonen...
Hur tar man upp det här? Har hon kanske inte gått där tillräckligt länge för att kunna dra slutsatser? Just nu känns det inge kul alls. Estrid känns allmänt utanför. Att hon bara går 15h/vecka bidrar såklart till att hon inte blir lika delaktig i gruppen. Men ändå. Det är faktiskt mitt barn jag lämna där, då ska det kännas bra till 100% - både för henne och oss.
Men fy , så får det faktiskt inte gå till på en förskola.
ni har ju "tyvärr" bytt förskola ett par ggr så ni är tillräckligt erfarna för att veta att detta inte är normalt.
Skippa att prata med personalen och gå direkt till chefen för det dagiset.
Hoppas det löser sig!!!
KRAM
Håller med Pia-Maria. Prata med chefen. Dessutom så har förskolan rätt att på eget bevåg dela ut 5 extra timmar i veckan( givetvis kostar dessa men ändå) på eget bevåg utan att koppla in kommunen. kanske att det skulle vara bra för Estrid att få gå lite mer. Hon har säkert inte givits möjlighet att komma in i gruppen ordentligt pågrund av att hon går så få timmar. Sen så är det kanske inte så konstigt att anpassningen gått sämre nu, efter tre-fyra år så är det ofta känsligare och svårare att byta förskola. Jag tycker faktiskt att ni ska ställa er i kö till en annan förskola, så att ni har en back-up om det inte ändrar sig eller kolla om det finns några familjedaghem i närområdet. det kanske skulle vara lättare för E att vara hos en dagmamma.
Det skär i hjärtat och jag blir aldeles tårögd av att läsa detta. Förstår (eller kan föreställa mig) hur det måste kännas för dig/er.
Vi ses imorgon på kalaset. Varma kramar /Emmy
Fast att byta förskola känns ju egentligen inte som något alternativ. Hon har redan bytt två gånger inom ett år, det funkar liksom inte att byta en gång till... Samtidigt vet jag inte om så stora förändringar som jag skulle önska är möjliga?
Det hade säkert gått bättre om hon varit där mer. När hon gick i Uppsala funkade det kanon och både personal och kompisar kände henne utan och innan, men då gick hon också där på heltd. Jag vet inte hur vi ska göra.. Eftersom Johan är borta varannan vecka vill han ha henne hemma så mycket som möjligt när han väl är hemma, och samma sak för mig.
Borde vi inte prata med personalen först? Känns som man går baom ryggen på dem genom att inte ta det med dem först och ge dem en chans att förändra. Men hur säger man sånt? Tycker också det är deras uppgift att hålla sån pass koll på barnen så att man märker om någonting inte funkar? Det är tillexempel alltid samma pojke som säger/gör dumma grejer mot henne, men detta har inte personalen uppmärksammat. Det är Estrid som berättat det för mig.
Nä det där verkar inte vara helt rätt. Barnen känner nog av stämningen som även du känner av och det är därför de beter sig sådär dumt åt. De mår inte bra av att vara där. För så elaka är inte normalt att vara, visst att barn bråkar och har sig, men att som du skriver, en unge kommer fram till ett barn som står med sin förälder, och säger att de inte vill leka med henne. Det ringer lite varningsklockor hos mig iaf.
Prata med personalen, men den som tar hand om Estrid och som du känner mest tillförlitelse för. En av mina barns familjer tyckte att deras dagis var dåliga på att möta dem på morgonen, det kändes som att personalen inte brydde sig och man bara dumpade sina ungar hej hå när man kom in på morgonen. Men efter att ha tagit upp det med en av fröknarna, som vi känner bäst, så blev det bättre. Hon tog upp det med de andra och sedan dess har det funkat bra. Det är inte kul att behöva ta upp negativa saker, men det måste ni nog göra om det ska bli bättre. Det är deras jobb att ta hand om barnen och se till att de trivs, att allt funkar och att föräldrar känner sig trygga med att lämna barnen där hos dem.
Hoppas det löser sig!!
Usch! jag läste och fick så himla ont i hjärtat. jag tänker på min lilla son som jag senare (om sisådär ett år) ska sätta i förskolan och känner bara att det verkligen inte får gå till så! verkligen INTE! "barn är barn" är ingen ursäkt - ingen få behandla folk så. och frökrarna sen... jisses! ta upp det med en gång tycker jag så ni slipper gå runt med ont i magen innan lämning/hämtning! Kram!
Vad jobbigt och fel! Jag förstår verkligen ditt dilemma med att inte byta "ännu en gång". Men det finns inget som smärtar en så som att veta att ens barn har en tillvaro som inte känns hundra och de eventuella men det kan föra med sig i längden.
Jag tror jag skulle försöka prata med personalen. Säga vad du ser och känner. Jag tror jag även skulle vara med någon dag på dagis. "Barn är barn" är ingen ursäkt utan snarare en förklaring för hur enkla de är i sinnet när det gäller sociala förhållningssätt till andra. Det kan styras upp tror jag genom att nån av dig eller Johan är med en dag och "bjuder in" barn tillsammans med Estrid.
Jag förstår hur ont det gör i mammahjärtat att ha det som det är idag. Jag har bytt dagis till dagmamma av liknande skäl.
Jag hoppas verkligen att det löser sig.
Styrkekram
jag tycker absolut att du ska prata med personalen och berätta att vad som hänt och hur du uppfattat olika situationer och ÄVEN prata med chefen.
jag blir klar förskollärare i jan och tycker det låter för jävligt rent ut sagt! men tkr som sagt att du ska prata med både chef och personal. och låt som inte skylla på att hon är där 15h, om man har ett bra klimat så ska det funka iaf!
kram till er!
Visst är det så att föräldrar får vara med på dagis (när som helst??) Jag har funderat på det och skulle gärna vilja vara med min son på dagis någon timme (han får bara vara 3h/dag och se hur barnen och personalen beter sig, nog för att dom kanske inte skulle bete sig likadant om en förälder är där men.. Fast det är bara det att jag känner mig inte "välkommen", jag törs inte säga till att jag vill vara där nån timme..eftersom varje gång jag lämnar sonen och stannar och pratar med personalen/barnen/min son i fem minuter så ropar någon i personalen "nu får du säga hejdå till mamma så hon får fara hem"...så det låter lixom som att dem inte vill ha en kvar där..
Jag förstår förresten inte hur barnen kan vara så dumma mot E, hon är ju världens snällaste och gulligaste! Jag skulle också få väldigt ont i magen..det är inte lätt! Berätta gärna sen hur det går om du sagt till någon eller gjort något :)
Fy vad jobbigt! Om ni inte har pratat med personalen innan så skulle jag nog börja med det. Ta upp det som känns jobbigt och ge förslag på hur det skulle kunna bli bättre. Händer ingenting så gå till chefen och säg samma sak och att ni redan har pratat om det men att ingen förbättring har skett. Det låter ju som att det är problem i hela gruppen så personalen borde kalla till ett föräldramöte där ni kunde diskutera de här problemen och föräldrar kunde ge förslag på förändringar de vill se. Hoppas verkligen att det blir bättre snart!
Åh, jag mår också väldigt dåligt av att läsa detta trots att jag inte har barn själv. Jag har därför inga tips men jag vill bara önska lycka till hur ni än gör och hoppas att de andra barnen slutar upp att vara så elaka. Stackars lilla Estrid! :( Fy, vad hemskt när ett litet barn blir utsatt för mobbing vilket det ju faktiskt är. Estrid som verkar vara en så snäll och fin tjej. Ja som sagt jag har ju egentligen inget vettigt att säga men jag kände ändå att jag ville skriva något.
Kram Terese!
o nej... inte kul med massa negativt! hoppas allt blir bättre :( Vet hur det känns... så hemskt när man känner att ens barn inte är välkommet varken hos kompisarna eller på någon plats... USCH!!
Kan man se Estridhs egna foto oxå om hon tagit något?
Du ska absolut ta upp det! Prata med förskolechefen och berätta hur känslan är så får hon/han berätta hur förskolan ser på saken. De ska ju följa (nya) läroplanen och det innebär ett visst lärande i verksamheten - självklart! Läs på i läroplanen så har du lite kött på benen av det med.
Estridh ska inte behöva må dåligt, och du som mamma känner ju henne bäst.
Hoppas det går bra!
//Emelie
Jag tycker absolut du ska ta upp det med personalen först!
Det är ändå de som är med ditt barn hela dagarna.
VI har precis gått igenom något liknande med vår 5-åring.
Han grät på morgonen å ville inte gå till dagis.
vi kontaktade då personalen som också märkt att något var galet då Linus inte var den goa,glada Linus som han alltid varit längre.
Det visade sig att vissa killar med en speciell i toppen var elaka mot Linus och att de nu skulle vara mer vaksamma.
De pratade med den andra pojkens föräldrar och "punkt parkerade" dem tillsammans för att se vad som pågick.
Samtalen med oss samt pojkens föräldrar samt att personalen blev uppmärksammade på problemet har gjort att vi fått tillbaka en glad och positiv kille som gillar sin förskola igen.
Personalen blev dessutom glada att vi tog upp problemet direkt med dem för att ge dem en chans att rätta till det, något alldeles för få föräldrar tydligen gör(enligt dem).
Stå på dig, Estrid ska absolut trivas på förskolan!
Kram Jess
Hej Pauline.
När jag läst detta inlägg dök en varningsflagga upp. Förskolan som går på verkar har mycket att jobba med. Som pedagog är det jätteviktigt att koll på barnen. De tar hand om det bästa föräldrarna har om dagarna. Sen vänskap och empati. Det är något som skulle behövas jobbas på till ex i samlingarna och under dagen.
Det låter lite som om pedagogerna är trötta på sitt jobb.
Pedagoger som är det ska inte jobba på förskola.
Hoppas det blir bättre.
Fy vilken situation! Så ska Estrid verkligen inte behöva ha det om dagarna. Förskolan måste jobba mycket med empati och kompisanda. Prata med personalen om vad Estrid berättar och det du själv har varit med om vid hämtning och lämning.
Hoppas det kommer att bli bättre!
Fy fan....det där ska INTE tolereras. Det är såklart inte BARNEN det är fel på - det är troligtvis ett uttryck för att något ANNAT är väldigt fel.
Till en början personalen.
Hade det varit min unge hade jag vänt upp och ner på hela jävla stället.
Konfrontera personalen pronto! Sedan går du till chefen.
Och ta ett ordentligt snack med Estrid så hon förstår att hon gör inget fel över huvud taget.
Usch vad upprörd jag blir..
stor kram!!!!
Hej Pauline, är en trogen läsare men tyvärr dålig på att kommentera,men usch vad arg jag blir när jag läser om hur det går till!
Pluggar själv till förskollärare och ibland blir man förvånad över hur det faktiskt får gå till på vissa ställen!
Och som någon skrev, det finns ju faktiskt en läroplan som alla förskolor ska följa och där står bland annat att arbetslaget ska:
"stimulera barnens samspel och hjälpa dem att berabeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra" och
"visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer"
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar:
"förmågan att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt viljan att hjälpa andra"
Oavsätt om Estrid går 15 eller 40/vecka så är det förskolans skyldighet att det fungerar bra den tiden hon är där!
Stå på dig! Det ska kännas tryggt att lämna sitt barn på förskolan!
Kram
Jag förstår att det känns jobbigt för dig. Jag pluggar också till förskollärare och alla förskolor är olika. Vi har praktik nu och förskolan jag är på är reggio emilia inspirerad. De kollar mycket på förhållningssättet till barnen, föräldrar och till varandra och de har kommit fram till att de inte vill möta barnen och föräldrarna i hallen på morgonen. Man kan tycka att det låter konstigt, men, vad sänder det ut för signaler egentligen? Som förälder kan man känna lite "hit men inte längre". Sedan personalen ändrade detta så kommer massor med föräldrar varje morgon och kollar runt och leker med barnen en stund (5 min - x antal timmar) innan de måste gå. Det fungerar skitbra, men då krävs det ju att man faktiskt talar om det för föräldrarna också, "vi möter er inte i hallen, kom in". Sen ändras barngruppen varje gång det kommer nya barn och då krävs det att personalen är lyhörda och ser vad de ska jobba med just då. Kanske Estrids fröknar inte har hunnit dit ännu? Jag försöker inte hitta på ursäkter för deras beteende utan bara ge lite hopp om att det kan bli mycket, mycket bättre!! Och ett sista tips är att ta upp problemen direkt med förskollärarna. Och det är bara att ta det när som helst. Dom är vana och om de är "normala" förskollärare kommer de att lyssna och ta till sig. De jobbar, som sagt med ett uppdrag och har ett ansvar. De kommer att uppskatta ärligheten, bygga upp tilliten mellan er och du kan vara säker på att allt kommer fram och att ord inte tappas bort på vägen. Om du sedan inte ser en förändring, gå till chefen :)
