Nu är det inte långt kvar. Det känns bra, men också vemodigt. Ni vet, allt det där som man tänker att vi gör för sista gången. Jag hatar sånt. Jag hatar alla farväl.

I morgon är det Estrids sista dag på dagis, sen väntar 81 lediga dagar innan inskolningen på hennes nya förskola drar igång. Det är så konstigt att tänka att jag aldrig mer kommer gå den där vägen och hämta/lämna henne. Har förklarat för henne men jag vet inte hur mycket hon förstår... Vi bad fröknarna ta en massa bilder också, som Estrid kan ha sen och titta på och minnas sin gamla förskola och alla sina vänner. Tänkte att det kunde vara fint att ge fröknarna någonting, som en fin gest för allt de gjort för Estrid. Men det var svårt att veta vad. En falska vin? Nä. Choklad? Ja, de blev fina chokladkakor från Kränku. Det får duga.

Buhu. Det känns tråkigt men roligt. Förväntansfullt men vemodigt. Jag vill att dagarna ska gå fort så vi bara får åka, men jag vill samtidigt dra ut på allt och hinna göra massor med saker först.

Ligga på en filt i Paviljongsplan och njuta av solen ♥

I helgen bli Signe 8 månader. En sån härlig ålder! Alla åldrar har ju sin charm, men 8-månadersbebben är så makalöst gullig. Hon börjar ta för sig mer, lär sig av sin omgivning och visar egen vilja. När hon har sett något hon verkligen vill ha turbokryper hon och stoppar kvickt in det hon hittat i munnen. Man får vara snabb! Inga småpryttlar på golvet eller i bordshöjd eftersom hon ställer sig upp mot möbler. Det är lättare sagt än gjort när man har en 3-åring vars saker är all over the place...  

Andra saker hon gör just nu är att gnälla över sin andra tand och öva finmotoriken med plockmat som majs och russin. Funkar bra. Vi ger henne också större bitar i maten och det är inte heller några problem. Men däremot är hon en sann vällinghatare. Hon skriker och fäcktar med armarna få fort vällingflaskan närmar sig munnen. Jag är besviken. Min förhoppning var att hon skulle börja sova hela nätter och sluta nattamma (två ggr/natt just nu) när vällingen serverades. Men där misstog jag mig. I stället har hon blivit ännu mer besatt av mina bröst och när minsta tillfälle ges försöker hon ta sig innanför min tröja. Att duscha tillsammans är en kamp. Hon har svårt att hålla ögonkontakt och beter sig mer som... en karl på krogen. You know what I meen.

Nej. Vi får se hur länge mamman står ut med den här tuttfixeringen innan jag kommer kasta amningsbehån och ropa "Reclaim my breasts!". Men tills den dagen kommer är jag hennes napp.





Vi ska till BVC på tisdag så mått och vikt får ni i ett senare inlägg. Så ligger läget med bebisen alltså. Planerna för hennes namngivning är också i full gång. När tid ges ska jag författa ett brev till hennes ärade faddrar och skriva en dikt som jag ska läsa under ceremonin.

Många av er har säkert hängt endel på Familjeliv? Sveriges största familjesajt. Man kan ha ganska kul där. I deras gigantiskt disskusionform är folk både roliga och vansinniga men framför allt väldigt underhållande. Eftersom man kan vara helt anonym skriver folk i bland de mest fascinerande saker! Förut hade jag en riktig profil och förde vettiga samtal med folk, men nu smyger runt i disskusionstrådarna under hemligt alias (nope, jag tänker fortsätta vara hemlig!). Hittade igår en rolig tråd som fångat upp alla härliga felstavningar som florerar på sidan. Jag skrattar gott! Själv är jag ingen rättstavningsprinsessa, men ibland undrar man vad folk gjorde på svenskalektionerna...

"Stav fel" (givetvis först ut)
"Bakrunds relation"
"Tuvär"
"Chremfrase"
"Torrsdas"
"Hor-moner"
"Harry Kuvert" (den gillar jag)
"Axeptera"
"Särverar"
"Situvationer"

"Håller på med middagen. Klyft potatis, kyckling file, bea sås kokt broccoli och morötter."
Gillar att författaren är så konsekvent i sin stavning. Saknar dock boc coli och mor ötter.

"Homoröjer"
Föreställer mig en riktigt röjjig gayfest.

"Jag dömmer aldrig någon. Ni dömmer att andra människor som kan något ni inte kan, och säger att dom inte kan det."
Qué?

"Dessa jävla machomans..."
Vad är machomans? Kan det vara detsamma som machomän tro. Jag tänker på rymdvarselser och marsmän.

"Kan lägga till att jag inte köper kött i affären, allt mitt kommer från grannar."
Låter betryggande.

"Smaka på barnet mat om inte barnet är ditt? okej?"
Hemskt att äta små barn och sen kalla det för mat, om det inte är ens eget barn man äter!

"Någon mer som äter efter VVs gamla pointssystem?"
Pysslar vvs:are med pointsystem?

"hennes bilogiska mor"
Den som skrev det rättar dock sig själv i sitt nästa inlägg:
"hans bilogiska bor, ska det naturligtvis stå..."

"Klöss träd, katt tunnel bollar leksaks möss, pippande saker"
Vilken katt skulle tacka nej till pippande leksaker?

"Dygnkåt"
Är det när man är villig dygnet runt?

"Jag har ont i ena vänsterbröstet."
Hur många vänsterbröst har du?

"Jag trode som barn att snor var järnsekret och att man kunde raka snyta ut näsan."
Mums.

"Lyckas inte bli gravid med syskon."
Tur det för incets är nämligten olagligt.

"Vi är båda gifta med barn."
Även detta ett lagbrott.

"Förhållande med spädbarn- kraschar?"
Jo, i längden blir det ganska krävande att amma och byta blöja på sin partner.

"Går ca 15000steg/per"
Per vadå? Per Per?

"Här ligger det några spöken begravna."
Ingen felstavning, men ändå...

"Gravtest som inte fungerat."
Är det när man har råkat bli levande begravd?

"Gravid med aktivitetsersättning - vad händer sen?"
Du föder nio månaders retroaktiv aktivitetsersättning. Eller var det barnafadern som hette Aktivitetsersättning? Beror nog på hur man ser det?

"Jag gick omkring med ruckbart huvud från v.28 till förlossnigen."
Låter jobbigt, och lite vingligt. 

Signe fånade sig med maten. Hon gnällde och ville ha, ville ha, ville ha mat NU men när jag sticka fram skeden till munnen knep hon ihop sina små läppar. Sen vände hon bort huvudet och började gnälla igen. Och så höll det på, tills jag fattade att hon ville äta själv! Från att i ren frustration hoppat upp och ner i stolen och uppenbarligen velat något som jag inte förstod, blev hon helt lugn när hon sagta fick trycka ner sina fingrar i gröten. Där satt hon sen och stoppade försiktigt in den ena näven efter den andra med gröt i munnen. Kladdigt blev det, men det är klart bebisen ska få undersöka det hon äter! Eftersom det nu för tiden är det enda alternativet för att få henne att öppna munnen får det väl vara så..

Estrid tyckte det sted mot allt vi lärt henne om bortdsskick och försökte läxa upp Signe. Tänk så mycket hon kan om vett och ettikett när det kommer till att visa någon annan, haha!



Det är så häftigt att följa med i hennes utveckling. Det går så fort! Tycker det märks att hon kommit in i en ny fas nu. Hon vill upptäcka saker på egen hand samtdigt som hon är mer närhetssökande än tidigare. Vill vara nära, kramas och alltid ha koll på vart vi är någonstans. Känns lite som att hon är nyfiken på den stora världen utanför, men också lite rädd för allt nytt och mån om att den trygga famnen alltid ska finnas kvar.  

Nu är det bara 9 dagar kvar tills vi flyttar och jag har inte packat en enda pinal. Jag skjuter det framför mig. Har så svårt att tänka mig att det skulle finnas mer saker än det jag ser med blotta ögat. Antar att jag får mig en obehaglig överraskning när vi börjar riva fram allt ur skåpen...

Så i stället gör jag andra saker. Helt vardagliga saker. Städar lite, leker med ungarna på golvet, powerwalkar samt torkar upp vatten som rinner på köksgolvet efter varje diskning samtidigt som jag förbannar vår hyresvärd för dålig fastighetsskötsel. Dagarna rullar på alltså.

Vi har fått dagisplats åt Estrid också! Det blev vårat förstahandsval vilket vi är nöjda med.



Jag hoppas verkligen hon kommer trivas bra där, efter att ha haft en hel sommar i lugn och ro hemma med oss. Känns hemskt när jag tänker på att Estrid är 3 år och detta blir hennes tredje dagis. Men vad gör man då? Det är svårt att planera livet i detalj, speciellt när man får barn som 19-åring och inte vet varken vart man vill bo eller jobba. (nej tack, inga hårklyverier nu om oplanerade barn och tonårsgraviditeter)

Jag hoppas Estrid förstår det sen och har överseende med att vi inte var gifta och bodde i villa när hon kom till världen. Det hade varit en ren ommöjlighet eftersom just hon då aldrig funnits..

Vi åt glass idag. Bor man i Svergies finaste sommarstad och har gångavstånd till Glassbaren skulle det vara idioti att låta bli! Vi har haft det kul idag. Det är så roligt att vara med Estrid! Höra henne berätta saker, svara på alla hennes 211 frågor och skratta åt hennes roliga kommentarer. I dag fällde hon de här kommentarerna:

...när jag ber henne skynda på med valet av glassorter citerar hon Doris i "Hitta Nemo":
"Ja ja ja... stora BOSSEN!"

... när jag ätit upp och belåtet klappar mig på magen:
"Nu blev du bra tjock va? Haha!"

... när vi båda är klara och ska gå vidare:
"Det där gick inte av för hackor!"





När vi var klara och skulle gå frågade hon bakom den enorm glassdisken Estrid vilken sort som var godast. Då svarar Estrid:

"Den med GRISAR i!"

Haha. Givetvis menar hon den med polkagrisar i. Ja, det är tur att hon har mig som kan översätta hennes knaserier så vanligt folk begriper.

Näst efter Suri Cruise är Estrid nog jordens mest fotograferade unge. Det är roligt att se tillbaka på bilder och se hur min tandlösa lilla knubbis förvändlats och blivit en liten flicka. Häftigt! De här åren går så fort så ibland behöver man stanna upp och titta tillbaka för att verkligen hänga med i svängarna.

Så jag har samlat ihop lite bilder från hennes första vår/sommar (lika gammal som Signe är nu) och sedan varje år fram tills nu. Tänk så stor min älskade lilla tösabit blivit! ♥


Sommaren 2008. En liten bebis som upptäcker omgivningen och stoppar allt i munnen.



Sommaren 2009. Hon pratar, leker och pringer för fullt. Skillnaden från bilderna ovan är enorm!



Sommaren 2010. Här har bebisen Estrid försvunnit och i stället har en liten bestämd flicka vuxit fram.



Våren 2011. Här är vi nu! Världens underbaraste unge som räknar, pratar och berättar och fantiserar.


Jag älskar dig! Du är mitt hjärta och det är en ynnest att få följa dig genom livet! ♥

Se vilken fin klänning jag införskaffat. Den är skön som en dröm. Märket är Objekt och den är köpt på en butik som heter Julia Hultgren. Parfymen är min nya favorit och den fick jag som en liten uppskattningspresent av min kära när han var hemma ♥ Har länge gått och spanat och luktat, men inte köpte den. Så gissa om jag blev glad?! Fast mest glad blev jag nog för lappen på paketet som han skrivit.

Nu kan jag också vara lite vårfin och både lukta och se ut som en blomma. Yes! 

Jag berättade aldrig hur det var på betessläppet va? Vi åkte till Eskelhem och tittade när kossorna sprang ut på grönbete för första gången detta år. Men var det första gången för i år? Det verkar som bönderna väntat onödigt länge i så fall. Våren har ju varit här länge och jag tror inte kossorna klagat om det fått komma ut en månad tidigare.

I vilket fall som helst - glada var de! Deras glädjeskutt gick inte att ta fel på. Men vi var inte direkt ensamma där. Sällan har jag sett så många småbarnsföräldrar med tillhörande ungar på ett och samma ställe! Jag som skulle uppskattat Gotlands totala invånarsiffra till ungefär hälften av alla dessa föräldrar, fick alltså lära mig ett och annat. Men det var inte bara kossor och deras kalvar vi iacktog utan även andra föräldrar och deras ungar, vilket kan vara ganska intressant. Lyssna på okonsekventa mammor, barn som uppför sig illa och pappor som petar in en snus och drar ett dåligt skämt om stora juver och silikontuttar.  

 








Jaja, det var ganska trevligt ändå. Man känner sig inte så kaxig när 600 kg glad kossa kommer rusande mot en, det kan jag säga. Efteråt bjöd Arla på mellanmjölk (givetvis) och kanelbulle. Estrid talade om att hon inte alls vara avundsjuk på Signe som drack min mjölk, för kossans var mycket godare. Vilken tur!

Känns ändå ganska okej eftersom förra veckan vi hade tillsammans var som att tussa omkring på ett rosa moln. Det var verkligen så. En av de bästa i livet, skulle jag tro. Därmed har jag tankat upp kärlekskontot och känslan av att jag och Johan är tajtare than ever gör att jag klarar ensamheten bra.

Det har varit en dagisfri måndag. Signe har haft feber, troligtvis på grund av fler tänder. Vi kämpade oss ändå igenom en 9 km lång powerwalk runt Visby för att få lite frisk luft. Och det fick vi, tro mig. Mina lungor höll bokstavligen talat på att kollapsa av friskluftsöverdos när jag pushade 30 kg barnvagn upp för backen vid Norderport. Herre jössses, i bland känns det att man lever.


Bilder från jordens finaste promenadvägar. Det här kommer jag sakna!

Tänkte skriva mer om denna nymodighet lite senare. Ja, träningen alltså. För hör och häpna! Jag har faktiskt på riktigt bestämt sig för att göra en uppryckning gällande motionen. Jag är bekväm, har höga mål och dålig självdisciplin (underbara förutsättningar) så jag lär komma att behöva ert stöd.

Bara för att jag precis skrivit som jag gjort ska jag gå ut i köket och inte ta fem kvällsmackor, utan bara en god kopp te. Skål för det!

Hörde att väderflickan hotade med regn och rusk de kommande dagarna. Vad är det för ett otyg? Vi har det hur ljuvligt som helst i solskenet och fortsätter gärna med det ett tag till. Där med basta!

Ja, dagarna sedan Johan kom hem från båten har varit helt outstanding! Snacka om att ha kvalitétstids tillsammans! Vi har inte gjort så mycket annat än att bara älska livet. Vi har varit lite som de i Svenska Spel reklamen - "På måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting..". Det är nästan skamligt vad bra vi har det. Ungefär som på bilderna ovan. Sola sig i Almedalen en tidig förmiddag medans Storloppan leker på dagis är ett alldeles utmärkt tidsfödriv!

Förresten. Min bikini är ny för sommaren. Den kommer från KappAhl och jag gillar'n! Nu ska jag bara få lite färg (och mindre putmage) så jag slipper stå i vassen. Puss & hej!

Hur mycket kan era 3-åringar om bokstäver? Estrid är väldigt intresserad och gillar att skriva dem, men hon vet inte hur det uttalas. Hon säger alltså inte "ess" och "pe" utan i stället vems namn som börjar på bokstäverna.

S - Signes och mormor Suzannes
J - Johan
P - Pauline och farfar Peter
K - farmor Kerstin
T - morfar Tommy
O - morbror Oscar

Det är vad hon kan. De kan hon skriva, hitta i text och förknippa med någons namn. Alfabetet kan hon fram till bokstaven E. Jag vet inte när barnen börjar kunna ljuda alla bokstäverna, men jag tycker hon är duktig ändå för sin ålder.
 

Jag har inte tyckt Johan varit speciellt gammal, fören han på sin 36-årsdag sa "Jaha, då var man närmre 70 år än nyfödd!". Helt plötsligt blev han väldigt gammal, haha...

Men jag tror han blev njöd med sin dag! Vi gick en långpromenad bort till Snäck och åt glass (i stället för födelsedagstårta) i en av glassbarerna nere i hamnen. Det har varit riktig sommarvärme i flera dagar nu och det märks att Visby börjar komma till liv. På Snäcks camping stod husvagnarna uppe och ute på gatorna trängs uteserveringarna med tyska turister och andra soldyrkare. Så efter att ha gått hela vägen tillbaka från Snäck slog vi oss ner, vi också, och avnjöt en underbar glass! Det fanns alldeles för många sorter att välja på men min blev mörk choklad, fikon och sockerkakssmet. Mums!

I stället för att köpa saker till varandra har jag och Johan har valt att slå ihop våra födelsedagspresenter till en Kolmårdenresa med familjen. Vi åker i juni tillsammans med min storebror. Jag längtar verkligen och det känns som en riktigt bra födelsedagspresent till oss själva!










Förresten. Stort grattis till Johans bror Michael och hans Emmy som blev herr och fru denna underbara dag! ♥

Idag är det din dag, älskling! Grattis!

Gårdagen var helt underbar. En av de mysigaste dagarna någonsin, skulle jag tro. Egentligen gjorde vi inget annat än att bara vara med varandra. Men det är de som är så skönt, att inte behöva hitta på en massa saker och fara omkring för att ha kul tillsammans. Det kan faktiskt räcka med att ligga på en filt och mysa, prata, titta på våra fina barn och låta tiden gå.

Vi tog en promenad ner till Strandpromenaden och la ut en picknickfilt. Solen värmde, vi åt bullar och Estrid kastade stenar i vattnet. Vi låg där i flera timmar och bara njöt. När Estrid sa att klockan blivit "fem meter över mys" packade vi ihop oss och fortsatte promenaden mot Kärleksstigen. Som om inte dagen varit perfekt nog åt vi oxfilé och potatisgratäng till middag, hyrde en film (Conelis) och avnjöt ett glas vin samtidigt som vi kollade på solnedgången från ett öppet köksfönster. Perfekt från morgon till kväll. En drömdag. Bättre går den inte att beskriva!

ÅH VAD JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ! ♥ 

Varje dag jag hämtar/lämnar på dagis ser jag ut ungefär så här. Jag kan inte nog beskriva hur nöjda vi är med bärselen vi köpte. Använder den dagligen och Signe älskar att åka där bak.

Det har varit en bra dag idag. Jag har tvättat, lagat en dundersats med chili con carne, diskat, damsugit, lekt med barnen, gått en promenad och haft tid över att sitta i soffan med en sovande bebis i famnen och se klart filmen som jag somnade ifrån igår kväll.

Nu kommer Johan sätta kaffet i vrångstrupen, men jag håller det faktiskt riktigt snyggt och prydligt runt omkring mig, fast det bara är jag och ungarna hemma. Ni vet säkert att jag är en lat person som bryr mig föga om ordning och redan. Men jag har faktiskt höjt min egen ribba på riktigt. Alltså inte bara för Johans skull när han är hemma. Jag märker hur jag plockar och donar, damsuger för att det känns bra (har aldrig tidigare hänt), drar täcket till rätta eller torkar bort vällingpulvret på köksbänken bara i förbifarten. De må låta som en självklarhet, men tidigare har jag inte brytt mig nämnvärt. Nu gör jag det!

Så jag ger mig själv väl godkänt. Ser fram emot när Johan kommer hem, bara 2½ dagar kvar nu. Är jag ambitiös kanske jag byter sängkläder till hans hemkomst. Det händer ju numera inte varje dag att jag har en karl på besök i dubbelsängen, så det kan väl vara en trevlig gest. God natt!

Estrid är väldigt mån om Signe och inte svartsjuk för fem öre. Det är defenitivt inte så att hon försöker trycka undan Signe för att få ha mig eller Johan för sig själv. Snarare trycker hon bort oss för att få ha Signe för sig själv! En gång när jag och tjejerna låg på sängen och myste gick konversationen såhär:

Estrid: Signe är min bebis. Bara min!
Jag: Men det är ju min bebis också...
Estrid: Ja, okej då... Men vet du? Förut trodde pappa att det var HANS bebis! Knasigt va?
Jag: Haha... Ja, hur kunde han tro det?

Men du behöver inte vara orolig, Johan. Om du ändå skule känna dig osäker någon gång kan du titta på de här bildera. Estrid är din kopia och Signe blir mer och mer lik dig för varje dag. Jag som tyckte hon var mest lik mig, men jag får nog ta tillbaka det.


Estrid, Johan och Signe som bebisar!

Titta vilka fina skor Estrid fått! Jag köpte ju ett par likadana för ett tag sedan, och jag tänkte redan då att Estrid skulle vara söt i ett par. Smart också att barnskorna har dragkedja på insidan för att slippa knyta hela tiden. Hon ska få se dem när hon kommer hem från dagis. Hoppas hon blir glad!

Japp. Ska strax packa ner Signe i selen och dra mig ner till dagis. Ska träffa Estrids fröken och ha ett avslutningssamtal. Blir spännande att höra hur de tycker att Estrid kommit in i barngruppen och hur hon verkat anpassa sig till allt nytt. De ser ju henne på ett annat sätt än vi.

Enda sedan Signe kunnat hålla upp huvudet och se sig omkring har hon älskat att se sig själv i spegeln. Inte konstigt om man är så söt som hon. Så igår hittade hon min sminkspegel på golvet och jag höll knappt på att få tillbaka den! Hon låg länge och tittade, kände och klurande på vem sötnosen på andra sidan var. Det är så kul att se hur hon verkligen tänker. Hon fick syn på mig i spegelbilden, vände sen sagt om och tittade direkt på mig. Ungefär som "Hm. Hur gick det där till?"

Så gullig när hon tittade upp över kanten på spegel och dra på världens leende så fort hon får sen den lilla bebisen som ler tillbaka ♥ Det finns mycket att upptäcka i världen!