Hur gammal är jag egentligen? Rubriken tyder på minst fö'tti! Ja, men ni vet hur det kan kännas ibland.

Jag har jobbat en stund idag. Det var kul! En anledning att tvätta håret, om inte annat. Jag måste skärpa mig faktiskt, är så otroligt tråkig och dassig när jag bara går här hemma och skrotar. Ibland när jag ser mig själv i spegeln med skitigt hår och mjukisbyxor med utgådda knän framtill, eller när jag för tredje dagen i rad drar på mig amnings-BHn som saknar sin resår lika mycket som S saknar leadership tänker jag bara "Herregud, vad hände?". Jag som brukade vara så piffig. Fina kjolar, frisyrer och lite tufft sminkade eyelinerögon. Jag har alltid varit morgonpigg och under högstadiet och gymnasiet kunde jag ställa klockan en timme tidigare bara för att hinna sminka och klä mig sådär fint som jag ville. När klockan var 05:00 satt jag med min hemmasydda tyllkjol framför spegeln i hallen och lockade håret i 50-tals stil. Ja, det var tider det...

Kan sakna det ibland. Saknar att få vara den där Pauline som jag var då. Engagerad, rolig och... snygg! När jag var 14 år blev jag kommunordförande för SSU i min hemkommun, nu orkar jag knappt se på nyheterna. Än mindre disskutera världsproblemen. Jag brukade ta balsam på ögonfransarna innan jag gick och la mig för att var extra säker på att de inte skulle gå av. Nu orkar jag på min höjd tvätta bort mascaran på kvällen, men oftast sitter den på kudden när jag vaknar.

Därför är det troligt kul att få gå till jobbet igen. För att få göra sig fin! Byr sig lite om sig själv. Ha en anledning, liksom. 



Så här såg det ut hos oss idag när jag för en gångs skull piffat mig. Medans Estrid var på dagis och de andra grynen sov hann jag duscha, fila fötter, plocka ögonbryn, ta på väldoftande hudkräm, göra en fiskbensfläta (har precis lärt mig) och sminka mig i lugn och ro. Ingen större bravad egentigen, men det är så otroligt skönt att få fräscha upp sig ibland. Ska försöka göra det lite oftare.