15 dagar
Vi planerar att vara på fastlandet en vecka och fira påsk och min födelsedag där. Vi ska försöka bo i huset så mycket som möjligt. Passar också på att köra ett litet flyttlass med saker när vi ändå åker dit, så det finns säkert endel att packa upp också. Ska bli roligt! Jag tror vi kommer trivas bra. Jag ser fram emot att bli en lantis.
Lax med dill och potatis
Laxen tillagade vi i ugnen och mosade sen ihop med kokt potatis, fryst dill och olja. Med en svätt vatten i blir maten lite krämigare och lättare att forma portionsbitar av. Sen in i frysen på ett bakplåtspapper - klart!
Visst är det konstigt att Signe (i egenskap av människa) är världens farligaste rovdjur? Det är svårt att tro. Jag brukar tänka på det ibland när hon ligger och kravlar på govlet och gurlgar med sin tandlösa mun. Att hon är världens farligaste, högst upp i näringskedjan. Inte för att hon är snabb, smidig, har vassa klor eller bra kamoflage - men för att hon har ett stort huvud. Haha, det är gulligt.
Men än så länge skulle hon ha det svårt att jaga rätt på en lax på egen hand. Tur då att mamma kan.
En bestämd liten dam
Estrid: Jag vill ha godis.
Jag: Nej, inte idag.
Estrid: VARFÖR får jag inget godis?
Jag: För att du fick godis i går. Vi äter inte sånt varje dag.
Estrid: Men mamma... När jag säger "Jag vill ha godis!" så ska du inte säga så! Då ska du säga "Nej, vi ska inte äta godis nu, men du kan få det I KVÄLL." Okej?
Att vänta tills i kväll är bättre än att vänta i all evighet. Visst? Ett annat exepmel. Här om dagen låg Johan och lekte och busade med Signe när Estrid kom och sa att hon ville ha Signe. Då gick samtalet såhär:
Estrid: Jag vill hålla i Signe.
Johan: Men nu gör jag det, du får vänta lite.
Estrid: Men jag vill hålla i Signe! Jag vill hålla i Signe NU!
Johan: Nej!
Estrid: Mina kompisar på dagis säger att man måste DELA MED SIG, och nu delar inte du med dig pappa!
Och det slutade med att Estrid fick hålla i Signe. Såklart måste man också lära sig att vänta på sin tur. Men det är ändå bra att hon kan ta en lärdom, sätta den i rätt sammanhang och i slutändan vinna på det själv.
Hon har också börjat använda den klassiska "Mamma sa att..." och "Pappa sa att..". Hon spelar alltså ut oss mot varandra. En gång låg jag på sängen och ammande och Johan tog en snabbdusch. Plötsligt kommer Estrid snyftandes in till mig.
Estrid: Pappa sa att jag skulle duscha med honom...
Jag: Ja, vill du inte det då?
Estrid: Jo.
Jag: Men klä av dig och hoppa in i duschen då, pappa väntar ju på dig!
Hon springer glatt i väg jag hör sen vad hon säger till Johan.
Estrid: Mamma sa att jag skulle klä av mig och få duscha med dig!
Det visade sig att Johan från början talat om att han alldeles strax var klar och att de inte kunde duscha ihop denna gång. Då springer hon till mig och formulerar en mening så att hon FÅR mig att säga att hon visst ska duscha. Hah! Snacka om lurig unge. Jag bävar för hur hon blir som tonåring...
Signe-update
Det händer enormt mycket i hennes utveckling nu. Jag försöker hinna skriva ner saker för det är så kul att titta tillbaka på, precis som jag är väldigt glad att jag bloggat om Estrid när hon var bebis! Det är jätteroligt att ha sparat nu.
En sak vi märkte igår var att Signe lyssnar till sitt namn. Hon har också blivit duktig att sitta själv. Båda mina barn har ju varit mer för att ta sig framåt än att sitta på rumpan, men nu är hon riktigt stadig och sitter bra. Allra bäst går det att sitta på en kant (av någon anledning), ska ordna en film på det så ni får se. Och i morgon ska jag ge mitt lilla rovdjur kött för första gången. Lax som pappa fångat i fiskdisken blir premiärrätten. Tror det kommer gå hem.
Bilderna är från igår när prinsessan sov middag. Ja, hon är verkligen min prinsessa. Hon gör mig så glad! Ibland när hon sover längtar både jag och Johan tills hon vaknar så vi kan mysa med henne. Det finns inget som gör en så lugn som att hålla den där lilla, mjuka, knubbiga kroppen mot sig och känna hur hon lutar huvudet mot ens kind ♥
Ingen appeteaser direkt
Johan blev olyckligtvis smittad av min halssjuka. Minns ni reklamen "Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni ska bara veta hur det är när en kille är riktigt förkyld"? Jag tror banne mig det ligger något i det, för när Johan väl blir sjuk (händer väldigt sällan) blir det alltid tio resor värre än när jag är sjuk.
Men nu är det äntligen slut på frossa och 40 graders feber. Igår skulle vi festa till det lite och äta sushi för första gången på år och dar. Dessvärre blev inte stunden särskilt njutningsfull för Johans del, eftersom vi samtidigt såg på En unge i minuten och Johan vid vissa tillfällen fick kämpa för att få ner tuggan. Haha! Vrålande kvinnor och underlivsundersökningar var visst inte den bästa appetearen tror jag :) Det slutade med att vi fick byta kanal. 
Nu ska Johan hämta Estrid på dagis. Vi har fint väder idag så jag tror det blir en promenad i solen sen. Puss!
Systrarna 6 månader
Dessa bilder är tagna när de båda är 6 månader gamla. Mina vackra, underbara små pärlor! ♥
Morgonmys
En bra start på dagen. Johan tog en varm, mysig morgondusch med Signe. Den lilla somnade mot pappas axel♥
Jag vill ha!
Vagga eller spjälsäng?
Hur ska vi göra nu? Byta till spjälsängen som stå orubbligt på backen? Skitdåligt. Då kommer hon aldrig kunna somna. Visst finns det gungtassar att sätta på barnsängar? Jag skulle behöva något liknande. Någon av er som testat?
Hittade lite grejer på loppisen ändå!
Jag köpte och de här paret stolar. Jag blev så kär i stolarnas form, den bulliga sittdynan och den otroligt söta stolsryggen! Tyvärr har nog en kissekatt haft den ena stolen till klovässare, så en omklädnad är nödvändig. Jag har aldrig klätt om en möbel förut, men har som mål att klara det på egen hand. Det knepigaste blir ryggstödet med alla små detaljer... Men jag får se det som ett nybörjarprojekt! Ska bli riktigt roligt. Fick dem för 50 kr/st.
Som ni ser är det nog inget tapetserarpoffs som klätt om dem senast. Det är ganska slarvit spikat och limmat, så jag ska nog fixa att gör det lika snyggt :)
Vilket tyg tror ni kan vara snyggt? Gillar egentligen det som redan sitter på, men tror det får bli något ljusare. Fast det är inte speciellt praktiskt i och för sig... Vi får se. Vill att de ska se klassiska men ändå moderna, fräscha och lite roliga med tanke på designen. Ett alternativ är att helt go bananas och kanske måla dem vita och sätta på rosa, limegrönt eller något annat lekfullt tyg och ställa dem i tjejernas rum?
Kom gärna med tips hur ni hade gjort! Är det någon som råkar vara en hejjare på att klä om möbler får ni gärna delge mig era tips och erfarenheter!
Postens slarv
Estrid hittade denna lilla lapp simmandes i min tékopp här om dagen. Efter att omsorgsfullt lyft upp den i handen granskade hon den en stund och påpekade med rätta att den innehöll hennes "dosstav" E. Sen säger hon:
"Stackars, stackars lilla brevet... Du höll på att dunkna! Nu ska jag läsa!"
Sen läser hon med inlevelserik berättarröst:
"Hej och välkomna! Tack allihopa för Signe som föddes. Det kan vi göra! Farmor kommer till Gotland sen och vi ska flytta. Hejdå!"
Hur kunde jag vara så dum och låta ett sånt viktigt brev komma på villovägar i min tékopp? Va? Ja, i bland undrar man vad ungarna får all fantasi i från :)
Rosa
Appropå framgångsrikt sparande kan ju fortsätta med att berätta att jag konsumerat ett par skor idag. Visst, inga riktiga Converse.. Men när jag stod där och provade tänkte jag "Hm. Är Converse verkligen sju gånger så snygga som dessa?". Nej, det är dem inte. På så vis kan man säga att jag ändå konsumerade smart. De fanns i barnstorlekar också och jag är grymt sugen på att köpa ett par likadana till Estrid. Hur sött skulle inte det vara om vi hade lika? ♥
Min förkylning är på bättringsvägen så i morgon tänker vi gå på ett par loppisar. Jag ser mest fram emot Poppis Loppisen som tydligen ska vara mer modern i sitt utbud än en vanlig krims-krams-loppis. Men charmen med en vanlig loppis är ju just de gamla fynden, vilket kanske inte Poppis Loppisen har. Ja, vi får se helt enkelt! Återkommer med recention.
Nu ska jag koncentrea mig lite på Let's Dance finalen. Mitt onda huvud skulle nog må bättre av en god macka och en kopp té också. Så får set bli! Tack och hej, puss och godnatt!
Himlen över Visby i kväll
Den glada grodan..
Fin grodtårta va? Den bakade jag och Essi till Signes 6-månadersdag.
Tyvärr är jag inte i närheten av så munter som denna groda ser ut. Jag har fått halssjukdom. Inte så lite heller! Min ena halsmandel är så svullen att den täpper igen hela svaljet. Det skär som knivar när jag äter, dricker, pratar och sväljer. Det är ett helvete. I natt har jag vaknat med gråten i halsen över min smärtsamma hals. Det är synd om mig, det är det verkligen.
Jag har attakerat min supermandel med Zyx och Alvedon. Ändå har jag ont, är trött, slö och öm i köttet. Blä. Den enda trösten jag hade var en liten snutt av grodtårtan som stod i kylsåpet. Den har jag nu under skärande smärta tryckt i mig och tänker nu lägga mig på soffan och fortsätta tycka synd om mig själv.
Under tiden kryper Signe på golvet och säger "pa-pa-pa-pa" och Estrid sover middag. Det är ganska lugnt, som tur är.
För ½ år sedan
För ½ år sedan såg våran familj ut så här. Den stolta pappan och storsystern kom och hämtade mig och nyfödda Signe på BB. Vi stannade ju ett par dagar då Signe bajsat i fostervattnet och de vill ha lite extra koll med tanke på infektionsrisken. Men när vi väl blev utskriva från BB var jag så glad att äntligen få åka hem!
Det är så sjukt vad tiden gått fort! Att Signe vuxit på sig är ju ganska uppenbart, men det som är kul är att se vad mycket som hänt med Estrid under dessa 6 månader. Det märks verkligen att hon blivit större, hennes tal och allting. Häftigt!
bb by pillemin
♥ 6 månader ♥
Ja, jöses... Ett halvår har nu alltså gått sedan Signe gjorde entré i våra liv. Visst har det gått fort? På ett sätt känns det som om det var alldeles nyss, samtidigt som det känns som om jag kännt henne för alltid.
Hur som helst har detta halvår varit den bästa tiden i mitt liv, så den här dagen måste självklart firas! Igår gjorde jag och Estrid en grodtårta (hennes förslag). Den ska vi kalasa på idag!
I veckan som var har hon gjort stora framsteg. Hon har lärt sig åla riktigt snabbt, som ni säkert sätt. Nu tar hon sig dit hon vill, alltså framåt och inte bakåt :) Hon har också börjat äta "riktig" mat också i form av olika puréer. I går var vi på BVC för 6 månaders-kontroll med läkare. Han klämde och kände på knubbis och gav henne högsta betyg. Som ni ser på måtten nedan är Signe lite större och längre än storasyster. Här kommer vikt och längd! Siffrorna inom parantes är Estrids mått vid samma ålder.
Vikt: 7410 g. (7100 g.)
Längd: 66,5 cm (63,5 cm)
Huvudomfång: 43,5 cm (42,5 cm)
Ny kategori också, "Signe 6 mån - 1 år". Ja, det känns helt ofattbart att min nyfödding blivit så stor.
En Signefilm!
Detta blir då första gången ni får se Signe in action så att säga? Kul!
Här är hon. Min fina, mysiga, knubbiga lilla bebis. Min solstråle! ♥
signe6månader by pillemin
Laga egen bebismat
Nu är det dags att börja laga barnmat igen. Känns det inte som nyss jag stod och mosade bebisportioner till Estrid? Ja. Tiden går fort. Jag tänker i alla fall försöka laga så mycket av Signes mat själv, i den mån jag hinner och har plats i frysen. Det känns bra att veta vad hon får i sig.
Det blev tre olika sorter. Morot/potatis-, broccoli- samt blomkålspuré. Förutom de kokta grönsakerna har jag haft i bröstmjölk och olja. Alla mat gck hem hos bebisen men jag tror morot/potatis är favoriten. Men jag ammar fortfarande var fjärde timme och det funkar bra. Så här ser hennes rutiner ut nu:
06:00 Ammar när hon vaknar
08:00 Frukost (havregröt)
10:00 Ammar när hon ska sova sin förmiddagslur
12:00 Lunch (grönsakapuré)
15:00 Ammar när hon ska sova sin eftermiddagslur
17:00 Middag (grönssakspuré)
19:00 Ammar är hon ska sova för natten!
Baka bullar
Men Estrid uppskattade bullbaket framför allt och Signe gillade bebismaten. När Johan vaknade bad jag honom smaka om de var goda eftersom jag själv inte ätit någon. "Va? Hur kan man baka bullar utan att äta en endaste?!" frågade han. Men om han visste hur mycket deg både jag och Estrid tröck i oss under bakningen så var det inte så konstigt!
Här är lite bilder. Vi gjorde både kanelbullar och äppelbullar. Ni får själva gissa vilka av bullarna som hon bakat:)
Spagetti och köttfärssås
Det var ju kul med lite videoklipp! Så här kommer en film som jag gjorde med Estrid i februari.
köttfärssås by pillemin
Estrid tycker om att vara fin
Det var inte i går jag la upp en film!
Men för ovanlighetens skull så får ni den här lilla filmen på Estrid och hennes nya clips! ♥
Essi by pillemin
De viktigaste personerna i mitt liv!
Let´s Dance
Fredagkväll och klockan är strax efter 20:00. Båda baren snarkar i sina sängar och nu börjar min "egen tid". Förutom att det hade varit mycket mysigare att ha Johan bredvid mig i soffan, så är det en ganska bra kväll. Lugnt och skönt, tända ljus, Lets Dance och snart en kopp té och god macka. Hejja Frank!
Ha en fin kväll allihopa! ♥
Lite kortare
Igår kapade jag håret en bit. En ganska lång bit, men det var välbehövligt!
Även om det känns lite risky när man tar saxen och kapar nära på en decimeter på ena sidan brukar det gå ganska bra när jag klipper mig själv, och det gjorde det igår också. Håret känns friskare och mycket tjockare nu! Perfekt.
"Ska vi läsa en bok, mamma?"
Estrid frågade mig "Ska vi läsa en bok, mamma?". Jag svarar ja, och ber henne välja ut den bok jag ska läsa, lägga den på nattduksbordet och vänta på att jag skulle komma. När jag väl kommer in i hennes rum möts jag av den här enorma bibban av böcker! Hon hade ju såklart valt ut alla de bästa böckerna som hon hade i bokhyllan och frågade mig lite snällt, "Ska vi läsa flera böcker, mamma?". Sötnos! ♥
Fredagmorgon
Två nyvakna prinsessor tittar på Fåret Shaun i väntan på att gå till dagis. Jag tycker om morgonen. Vi stressar sällan utan brukar försöka ha åtminstonde 20 minuter över att se på TV och ta det lugnt innan dagen drar igång. Till saken hör att jag är väldigt morognpigg, annars kanske det låtit annorlunda :)
Så var det fredag igen. Ännu en sån där supertråkig helg när Johan jobbar och vi bara går om varandra, får ingen tid att umgås alls! Han kommer hem strax innan 07:00 och då kliver jag och tjejerna upp. Sen åker han och jobbar på kvällen igen. Tråkigt! Men vi får tänka på pengarna så känns det lite bättre:) Jag längtar tills helgen är över eftersom han har "sin helg" mitt i veckan i stället. Då måste vi göra något mysigt.
Kanske åka till Kneippbyn och visa Estrid Villa Villekulla? Vet inte när de öppnar för sommarsäsongen, men man kan ju åtminstonde åka dit och kolla ändå. Skulle ju vara skamligt att ha bott på Gotland med en Pippi Långstrump-frälst treåring utan att sätt Villa Villekulla, eller hur?
Nu ska jag frysa in bebismaten som står på svalning. Signes första "riktig" mat i form av potatis- och morotspuré. Puss!
Bra inspiration till bättre ekonomi
Jag har sökte lite på bloggar som berör ämnet och hittat ett par som jag av olika anledningar fastnat för.
"Miljonär innan 30" är bloggen som handlar om en helt vanlig kille som en dag bestämmer sig för att bli ekonomiskt oberoende. Med en inkomst på 14.000 kr efter skatt börjar han bokstavligen talat spara varenda krona han kommer över, lär sig investera och handla med aktier med målet att ha 1 miljon innan han är 30 år, har 3 miljoner innan han är 35 år och 10 miljoner innan han är 40 år. Under bloggens gång får man följa honom under filmjölksmiddagar, aktiehandling, jordens börsnedgång och så småningom se honom nå sitt första mål. Helt klart imponerade, även om han verkar ha en smått besatt inställning till pengar emellanåt.
"Ut ur ekorrhjulet" är en blogg som jag verkligen gillar. Han levde tidigare ett slappt liv där han lät pengarna glöda och hade inställningen "varför spara när man kan låna?". Efter att han köpt sitt hus och bakat in alla kreditskulder bestämmer han sig för att bryta mönstret och börja spara. Han lär sig investera sina pengar och har mycket bra tankar och åsikter kring detta som jag fått mycket inspiration ifrån. Han skriver personligt och hjärtligt och med en nypa humor. Tillexempel bestämmer han sig för att sluta röka och i stället ta dessa 1000 kr/månad och inverstera i Cancerfonden. Sedan han startade bloggen 2007 har han nu skrapat ihop över 400.000 kr bara genom att bli lite mer insatt, enonomismart och beslutsam. Också grymt imponernade!
"Hur jag blev rik", är ytterligare en ung kille som gett sig fan på att bli rik. Han verkar ha en sund syn på pengar och tar upp en hel del bra tankar kring detta. Tänker ni inte lusläsa bloggen, så läs åtminstonde:
Första kärlek, sen pengar
Skapa din egen tur
Rädd för att misslyckas
Skit i andra, tro på dig själv så blir du rik!
Pengar gör dig inte rik!
Sådär. Nu vet ni vad mitt surfande handlat om de senaste två dagarna, haha. Jag har blivit väldigt inspirerad och intresserad av fond- och aktidehandel vilket i mina öron tidigare lät fruktansvärt urtråkigt. Detta handlar inte bara om pengar utan också om psykologi, inställning och personlig utveckilng. Intressant! Jag vill lära mig mer. NU!
Estrids teckningar
Estrid är så grymt duktig på att rita. Jag har ju skrivit om detta tidigare, men jag är så imponerad av henne så jag måste få skryta lite extra! Det märks verkligen att hon utvecklas på denna punkt, hon ser nu helheten men ritar också fler detaljer. Det är stor skillnad på hur hon ritar nu, mot hur hon ritade i höstas till exempel.
I veckan gick vi till kyrkan (Estrids förslag). Där har de en barnhörna där hon tycker om att vara. Vi satt där en stund och pratade om vilka som ingick i våran familj och vem som var störst och minst o.s.v. Under tiden ritade Estrid flera små teckningar inom detta ämnne som jag måste visa er. Visst är hon duktig?
SÅHÄR RITAR HON NU:
Det här är Signe med en fin, röd mun!
Detta föreställer mig när jag hade Signe i magen och var stor och tjock. Jo tack, jag ser det jag... Den lilla krumeluren på Signes mage är navelsträngen, för er som inte såg det :)
Till höger är pyttelilla, nyfödda Signe och till vänster är bebis Signe nu när hon blivit stor.
Detta är min absoluta favorit. "Mamma och pappa som är kära och har hjärtan".
SÅHÄR RITADE HON I HÖSTAS:
Såhär beskriver Estrid själv sin teckning: "Pappa (till vänster) som är glad och fin och rädd, för bredvid står Signe som har fått skägg!". Haha!
Det här är morfar, och det som ser ut som en gul mun är hans guldkedja. 
Här är farmor som har mycket mörkt hår, säger Estrid.
Ännu en bild på Signe, helt klart favoritmotivet. Vilka detaljer! Kolla in handen, tumgrepp och naglar och allt.
Detta är jag med en liten Signe i magen. Smickrande ögonfransar mste jag säga :)
Vårtecken!
Här är lite bilder från dgarna som varit. Två riktiga vårtecken - snödroppar efter husväggarna och cykel på de bara kullerstenarna. Nu är våren på intågande! Ja! Förutom det har jag jobbat och Estrid varit hemma med feber. Men idag är allt i sin ordning igen :)
Kurragömma en bebbe
Vi Vi brukar leka kurragömma ibland, hela familjen. Estrid tycker det är extra kul när Signe är med och gömmer sig, och hon brukar skratta helt vansinnigt mycket när hon väl hittar bebisen.
Det är ganska kul faktiskt! Estrid räknar till 12 (eller ibland 16) medans vi andra gömmer Signe och oss själva. Vi brukar sätta Signe i bumbon och placera henne på något klurigt ställe. Det finns många roliga ställen man kan gömma en bebis på, tex. i sängen, bakom en gardin, under bordet eller i korgen med alla gosedjur. Gissa om Estrid skrattade när hon hittade Signe här?
Solig lördag!
Vi började med att gå längst bort på Strandpromenaden så Estrid fick kasta lite stenar i vattnet (som hon älskar), sen gick vi mot Kärlekens stig och där i skogen hittade vi en bäck och två kojjor som vi fastnade vid. Estrid berättade att trollet som bor där egentligen var ju ute på jakt efter mat, så vi passade på att leka där när han var borta. Hon hade jättekul, även om hon oroade sig för att vi inte skulle hitta hem igen. Men det gjorde vi. Kanske går vi dit i morgon igen med lite picknick. Det hade varit mysigt!
Pancakes
Ja, såhär kan det se ut när vi är igång i köket. Estrid smakar pannkaka och Signe smakar på balettkjol.
Bebis
Förresten så njuter jag av bebistiden med Signe på ett annat sätt än när Estrid var liten. Då ville jag att Estrid skulle skynda på med allt och bli stor fort. Men nu njuter jag av att ha en liten knubbig bebis igen och hon får gärna åla runt på golvet ett bra tag till :) Det kanske blir så när man har två barn och någonting att jämföra med. Man förstår hur otroligt fort det går, därför har man inte lika bråttom. Nu kan jag verkligen uppskatta dem båda två, men på olika sätt. Min fina, fina små flickor. Bäst i världen! ♥
Lite om föräldraledighet och dagis
Men en ansökan om dagisplats för flickorna ligger nu på lådan. Önskat inskolningsdatum för Estrid 2011-08-01, önskat inskolningsdatum för Signe 2012-01-02. Men vi får se hur det blir, framför allt med bebisen. Antagligen blir hon hemma lite längre. Kanske till nästa vår eller så. Appropå dagis är jag positivt övverraskad gällande förskolorna i den lilla socknen där vi ska bo. Så som vårat förstahandsval beskrivs har de en stor utegård där de tillbringar mycket tid, maten lagas av egen kokerska och verksamheten fokuserar mycket på språkutveckling och kommunikation. Bra öppettider och det ligger centralt i samhället. Hoppas vi får plats där!
Tycker lite synd om Estrid som ska behöva byta dagis fram och tillbaka... Detta blir hennes tredje dagis på tre år. Men nu är det sista gången! Dit vi flyttar nu har vi tänkt att bo tills den dagen då vi köper något eget. Spara pengar, spara pengar! Det känns bra. Vi har en bra plan nu. Life´s great!
Fettismåndag
Vi tjuvstartade en dag med fettisätandet, men jag är lite seg att tömma kameran på bilder bara. Johan älskar semlor, Estrid älskar mandelmassekladdet. Själv tycker jag bäst om dem med mjölk på fat!
Ta på och av
Fick en fråga om det är svårt att få ner Signe i selen på ryggen. Det är lite bökigt, åtminstonde när man är själv. Det blir nog lättare när hon blir äldre eftersom hon blir mer fast i kroppen då och inte lika bebismjuk, om ni förstår hur jag menar :)
Men jag har kommit på ett smart sätt att lösa detta när jag är ensam. På bildern har jag knäppt av mig selen med en sovande bebis, men på precis samma sätt lägger jag henne när jag ska ta på mig selen på ryggen. Sen sätter jag mig på sängkanten, knäpper fast selen runt midjan, luftar mig bakåt och kryper i axelbanden. Sen böjer jag mig bara framåt och då sitter hon där på ryggen! Perfekt! Ingen risk att hon ramlar ur heller.
Här är hon, både på magen och på ryggen. Alla borde ha en Ergo. Så är det bara. Nu lovar jag att inte prata om denna mer :)
Egen ärtsoppa
Grdagens middag. Väldigt enkelt att göra själv. Testa och känna smakskillanden!
Du behöver: (4-6 port)
8 dl torkade gula ärtor
Vatten
1 gul lök
3 lagerblad
2 grönsaksbuljongtärningar
3 tsk timjan
3 tsk mejram
2 cm färsk ingefära
En nypa salt
Gör såhär:
Ärtorna ska blötläggas över natten. Häll sen på vatten så att det gott och väl täcker ärtorna i kastrullen. Hacka löken fint och ha i tillsammans med lagerblad och salt och låt sedan allt koka upp. Soppan ska koka på medelvärme ungefär 1½ timme, så det tar ett tag innan ärtorna går sönder och soppan får sin konsistens. Först då lägger man i kryddorna och buljongen och plockar upp lagerbladen. Då ser man också om soppan blir för tjock, då är det bara ha på mer vatten och låta koka ihop ytterligare en stund. Riv ingefärsklumpen och smaka sedan av.
Är supergott med senap och ett gott bröd!
En bra dag
Ja, för er som inte hunnit hänga med i svängarna. Vi ska flytta till fastlandet i slutet på maj. Efter mycket diskussioner fram och tillbaka känns det som en väldigt bra lösning, framför allt när vi hittade det här huset. Jag som trodde ni läste min blogg, inte bara tittade på bilderna :p
Nu längtar jag tills vi få se huset i verkligheten! Är så förväntansfull! Än så länge går vi på bara på bilder som svärmor tagit och hennes ord. Vi ska nog planera en tur över till fastlandet under april så vi får se huset. Blir ju mycket lättare att möblera rummen i huvudet när man vet exakt hur det ser ut.
Bra dag idag. Estrid har varit på dagis, sen har vi planterat krassefrön, blåst såpbubblor och lyssnat på ljudbok. Nu sover Signe. Den senaste veckan har hon förresten lagt sig till med en ful vana. Hon vaknar kl. 06:00, ibland tidigare. Det är på tok för tidigt! Fast vi under några nätter försökt lägga henne en timme senare vaknar hon ändå lika tidigt. Vad gör man? Ja, man får väl bara stiga upp och försöka se glad ut. Men jag är ganska morgonpigg och får sova på nätterna så det är inte hela världen, men av ren princip känns det motigt att kliva upp innan 07:00 en ledig dag. Visst?
Här är hon när hon ålar omkring och upptäcker sin omgivning. Nu får man hålla ögonen öppna så att inga av Estrids pärlor eller små griskultingar ligger på golvet och fastnar i bebisens hals. När Estrid var liten hade vi ju inte det problemet, för då var alla saker som låg på golvet bebisanpassade. Nu är det inte riktigt så...
Estrid ritar
Estrid har ritat av Signe. Fin va?! Hon har till och med fått med navel och ögonfransar. Fast sen, mitt i ritandet, blev Signe till pappa Johan och figuren fick grått skägg. Haha! Ska försöka samla ihop fler fina teckningar som hon gjort och lägga upp, för hon är otroligt duktig.
Vet inte hur 3½ åringar ritar i allmänet? Hur ritade era barn i denna ålder? Här är det mycket hästar, familjemedlemmar och vissa detaljer som halsband, naglar, stigbyglar eller bilder på bebisar i magen med långa navelsträngar.
"Förut låg vi sked, nu ligger vi i en jävla besticklåda!"
Estrid har alltid somnat i egen säng, men sedan hon var två år har hon kommit tassande till vår säng i stort sätt varje natt. Men nu bestämde vi oss för att göra en insats. Reclaim our bed! Vi provde några nätter att gå tillbaka med Estrid till hennes säng, men hon blev hysteriskt ledsen och bara grät. Kändes som hon i detta yrvakna tillstånd mitt i natten inte förstod vad vi höll på med utan bara kände sig utlämnad och ensam. Så pass stor är hon ändå så att vi borde kunna prata om detta, tänkte jag. Så vi tog ett snack. Jag sa ungefär såhär:
"Estrid, vet du vad vi tänkte börja med här hemma? Låta alla personer sova i sina egna sängar! För när du vaknar på nätterna brukar du komma upp till oss, men det behöver du inte göra längre. Det är ju mycket skönare att fortsätta sova i sin egen säng! Ja, för tänk om pappa skulle vakna och gå och lägga sig i Signes vagga mitt i natten, vad skulle Signe tycka om det? Nej, därför gör vi såhär i fortsättningen. När du vaknar på natten så ligger du kvar i din säng och försöker somna om. Okej?"
Det var tydligen okej. För från och med den dagen och nu tre veckor senare har hon somnat om i sin säng i stort sätt varje natt! Det har hänt ett fåtal gånger att hon vaknat och ropat på oss. En gång sa hon bara att det "var svårt att sova" och att hon hade försökt somna om själv. Då bad jag henne bläddra i en bok tills hon blev trött och själv släcka lampan och somna när hon var klar. Sagt och gjort, hon läste sin bok och somnade sen själv.
Hon är så grymt duktig! Vi som under skrik och gråt förstökte mitt i nätterna få henne tillbaka till sin egen säng, så räckte det med att bara tala om hur vi ville ha det så forstod hon direkt. Ingen besticklåda längre alltså! Det är så skönt!
Vill ni se huset?
Här är det! Klassiskt svenskt och lantligt. Jag vill åka dit och kolla på riktigt, börja planera rummen. Det blir nog bra. Barnen kommer älska det! Bilden har jag tagit från gårdens hemsida förresten.
Lek lek lek!
Exprementera med saker. Baka konstiga smeter av skafferiets skatten och hälla ut i skogen. Samla sniglar och måla med nagellack på skalet. Slaska med tvål i handfatet. Äta harsyra i skogen och den färska barken på klätterträdet nere vid vägen (någon som minns hur det smakade päron?!). Klä ut sig i sopsäckar. Bygga kojor. Vad som helst kunde bli en rolig lek!
Precis sån är Estrid också! Det räcker att böja hennes madrass som en makaron över sängen så kommer hon springandes "Vad gör du mamma? Ska vi bygga koja? Ska vi bo där inne?!" och leken har redan börjat. Det är så inspirerande att få bli liten igen! Samtidigt är jag otroligt glad och nöjd över att jag fick henne när jag var relativt ung, det känns som vi på det viset delar väldigt mycket tillsammans. Vi kommer varandra nära, är unga och växer upp i nästan samma tid.
Här är vårat kojbygge för en vecka sedan. För att göra leken ännu roligare så lägger man in Signe i kojan, roligare än så kan inte Estrid ha, haha.. Skålen är middagens salladsrester bestående av paprika och gurka, men i leken är det blåbär som Estrid plockat i skogen, och detta serveras till en kopp låssas-té!
Bära min kära
Ett bra köp alltså. Snygg är den också. Det blir skönt i vår man slipper bulta på med vinterkläder under, men vem längtar inte efter det?
Vinter och vår
Se på bryggan. Någon som vill bada?
Förutom det kan ni se min snygga sambo samt årets första vårblomma som kämpar sig upp efter husväggen. Även om det inte blir någon sommar här i Visby, så ser jag fram emot att se våren blomma ut. Alla rosor! Visby är ju rosornas stad.
Jag känner mig lättare. Gladare! Räknar på vår nya ekonomikalkyl nu på morgonen och känner mig om möjligt ännu lättare. Det här blir bra. Det blir det bästa för oss just nu!
Det ordnar ju sig alltid
Fast det kan vara svårt att tro ibland! Jag har ju dagits men min depression light inför våran boendesituation, och det faktum att vi inte är överrens om hur vi vill ha det. Vi har disskuterat, kompromissat, blivit besvikna och fällt en hel del tårar.
Men så ringer igår min svärmor och berättar att hon genom sina konatkter hittat ett hus på fastlandet som skulle passa oss. De skulle åka och kolla för att senare ringa tillbaka med mer detaljer. Jag höll tummarna. Hoppas det är fint! Hoppas det passar oss! Hoppas Johan också kan tänka sig att bo där! Så ringer hon några timmar senare, då är kontraktet redan skrivet och vi får flytta dit om vi vill.
Det vill vi. Vi är överrens, huset är jättefint och ligger precis som vi båda vill ha det. Huset ligger lantligt, men ändå med hus nära omkring och med 5 minuter till dagis. Det är 30 minuter till mitt jobb och har en bra hyra. Det är 110 kvm, stort kök, två toaletter, egen tvättstuga, stor trädgård med sandlåda. Eftersom det ligger på en hästgård, ett Säteri vet jag en som kommer att trivas. Estrid! Hon älskar ju djur. Nu kommer vi bo granne med ett eget 4H!
Det känns helt underbart. Otroligt. Allt som kändes så hopplöst... Nu finns det helt plötsligt en lösning! Dessutom en lösning som vi båda två kommer trivas med. En sten lättade från mitt hjärta. Nu kan jag börja vara glad igen.
Ja, och tack Kerstin! Tack för allt som du gör för vår familj och för tjejerna. Vi älskar dig så mycket!
Bilder från igår
Det var vårkänsla i luften så Estrid fick ha vårskor och sin höst- och vårkappa. Hon blev jätteglad och skuttade ut på Björngränd och sa "Titta vad jag kan hoppa högt! Jag är så lätt mamma!". Visst förstår man känslan? Första gången med lätta kläder ute och man kan känna den bara marken under skosulorna, i stället för snö och is. Solen skiner och man kan höra fåglarna sjung för första gången på länge. Här kikar kullerstenarna fram nu, åh vad jag längtar efter våren!
Vi handlade blommor till pappan och tacosmiddag till i kväll. Estrid läste inköpslistan men passade på att hitta på lite egna saker som balon (melon) och godis. Det sistnämnda kunde jag gå med på :) Se på Signe förresten. Hon blir ju bara mer och mer lik Johan för varje dag som går! Vad tycker ni? Jag tycker de båda liknar honom mest nu, fast på helt olika vis.
Undra vad vi ska göra idag? Solen skiner idag igen och det skulle ju vara skamligt att sitta inne. Frukost och promenad blir det nog. Ta hand om varandra! ♥
Tjejkväll och "chokladbaka"
Hon är så mysig att umgås med. Bara ha henne sittandes i knät, småprata och känna hur varm och fin hon är. Full av kärlek. Ger man lite till henne får man ett ton tillbaka! Jag är så glad som har henne. Det är så häftigt att se henne bli stor, bli en riktig liten flicka med allt vad det innebär.
Min kladdiga lilla kompis tycker mest om att få slicka vipar och skål när chokladbakan börjar bli klar. Såklart. Vem vill inte slicka skålen? Här hemma är vi hittills tre stycken som brukar visa stort intresse för detta, det dröjer väl inte länge fören vi är fyra :)
Sportlovsvecka på Fornsalen
Vart var jag nu? Jo! På Fornsalen har de denna sportlovsvecka lite pyssel för barn. Vi var dit och gjorde halsband, ringar och armband med inspiration från deras skattkammare. Under tiden jag och Estrid pysslade låg Signe på en fårskinnsfäll och övade sina krypar-skills. Det gick bra. Det är kul att Estrid är så intresserad av sånt som också intresserar mig :)
Lyckonivå: 79 %
Vissa dagar försöker jag tänka att "idag ska jag inte tänka på jobbiga saker, bara vara i nuet!" och då går det bättre. Men så ställer man sig i duschen och helt plötsligt får man tid att tänka, och då kommer allt tillbaka. Känner mig ledsen, orolig, får kort stubin, tar allting personligt och kan inte glädjas åt det jag har. Ganska otrevlig med andra ord. Allt jag önskar är bara att våran praktiska situation ska lösa sig snart så jag kan sluta stå på paus.
Så igår fick vi två samtal som fick mitt svårmod att lätta. Ett bra alternativ föll bort, men ett nytt (bättre?) tillkom. Kanske löser det sig trots allt? Det har åtminstonde gjort mig gladare. Det som kändes skönast var egentligen att få veta, snarare än beskeden i sig. För ovissheten är hemsk.
Det kändes som att äntligen få dra in andan efter att hållt den väldigt, väldigt länge.
Det är ganska skönt att skriva att jag faktiskt känner såhär. Från och till. Det gör väl säkert ni också ibland... Jag kan bli så ofantligt trött på samhällets bild av att man ska vara så jävla glad och tacksam jämt. Det är inte okej att säga att man faktiskt känner sig nere och tappar humöret ibland. Nej. Upp med hakan! Tänk på att du lever i Sverige och det finns barn som svälter! Alltid någon som har det värre! Du har friska barn och en fin familj, var tacksam!
Såklart. Men mina problem är mina problem oavsätt om folk svälter, lever i diktaturer, dör i AIDS eller inte. Faktum kvarstå. Saker och ting måste lösas. I mitt liv, för min familj, här och nu.
Brukar ni se på Jakten på Lyckan på SVT? Det är ett bra program. Jag gjorde deras lyckotest och fick min lyckonivå just i denna stund beräknad till 79%. Det får man väl vara nöjd med efter att ha skrivit ett sånt där muntert inlägg, haha.. Egentligen är jag nog en ganska positiv människa. Och jag har mycket att vara lycklig över. Men ibland känner man mig nere, och det måste få vara okej, det också. För jag gillar mig själv väldigt mycket, därför vill jag också vara ärlig och låta det som känns kännas. Thats it!
Spring green
Jippi! Vår Ergobaby bärsele i färgen spring green har kommit! Är den inte snygg? Framför altt är den väldigt lätt, praktisk och skön att bära båda tjejerna i (dock inte samtidigt). Det går att bära barn mellan 3-18 kg i den både på ryggen, magen och höften.
Idag när jag lämnade Essi på dagis tog jag henne i selen på ryggen medans jag höll Signe i famnen. När Essi hoppat av snurrade jag bara runt selen till magen och där fick Signe sitta på vägen hem. Låter kanske tungat att kånka omkring på en treåring, men faktum är att selen födelar vikten så bra att det blir väldigt enkelt att bära. Tyngden sitter på höfterna snarare än på axlarna.
Bra bra! Högsta betyg hittils. I morgon kan ni få bilder när barnen sitter i, då syns det lite bättre hur den funkar.
När jag var ung
Jag har jobbat en stund idag. Det var kul! En anledning att tvätta håret, om inte annat. Jag måste skärpa mig faktiskt, är så otroligt tråkig och dassig när jag bara går här hemma och skrotar. Ibland när jag ser mig själv i spegeln med skitigt hår och mjukisbyxor med utgådda knän framtill, eller när jag för tredje dagen i rad drar på mig amnings-BHn som saknar sin resår lika mycket som S saknar leadership tänker jag bara "Herregud, vad hände?". Jag som brukade vara så piffig. Fina kjolar, frisyrer och lite tufft sminkade eyelinerögon. Jag har alltid varit morgonpigg och under högstadiet och gymnasiet kunde jag ställa klockan en timme tidigare bara för att hinna sminka och klä mig sådär fint som jag ville. När klockan var 05:00 satt jag med min hemmasydda tyllkjol framför spegeln i hallen och lockade håret i 50-tals stil. Ja, det var tider det...
Kan sakna det ibland. Saknar att få vara den där Pauline som jag var då. Engagerad, rolig och... snygg! När jag var 14 år blev jag kommunordförande för SSU i min hemkommun, nu orkar jag knappt se på nyheterna. Än mindre disskutera världsproblemen. Jag brukade ta balsam på ögonfransarna innan jag gick och la mig för att var extra säker på att de inte skulle gå av. Nu orkar jag på min höjd tvätta bort mascaran på kvällen, men oftast sitter den på kudden när jag vaknar.
Därför är det troligt kul att få gå till jobbet igen. För att få göra sig fin! Byr sig lite om sig själv. Ha en anledning, liksom.
Så här såg det ut hos oss idag när jag för en gångs skull piffat mig. Medans Estrid var på dagis och de andra grynen sov hann jag duscha, fila fötter, plocka ögonbryn, ta på väldoftande hudkräm, göra en fiskbensfläta (har precis lärt mig) och sminka mig i lugn och ro. Ingen större bravad egentigen, men det är så otroligt skönt att få fräscha upp sig ibland. Ska försöka göra det lite oftare.
"Jag vill aldrig mer åka skridskor!"
Jag och Estrid har våra dagar. Ja, dagar när allting fungarar mindre bra. Oftast när hon har överskottsegergi i kombination med att jag är trött och stressad. Det är en dålig kombo. I lördags var det en sån dag. Det kändes som allting satte sig på tvären. Så i stället för att sitta hemma och gnälla på varandra tänkte jag ta barnen och göra något kul, bryta ett dåligt mönster, låta Estrid få utlopp för sin energi.
I ett tappert försök att pigga upp Estrid (och mig själv) packade vi i väg oss till Svaidestugan för att åka skridskor. Även om Estrid först var på hugget och tyckte det skulle bli jätteroligt så var det som sagt en väldigt dålig dag. Så hela vägen dit, med påklädning, matsäckspackning och skridskoknytning blev en lång strid. Eftersom hoppet är det sista som överger en tänkte jag in i det sista "Bara vi kommer ut på isen! Då kommer hon bli glad!". Trodde jag. Fast jag ansträngt mig till det yttersta för att få ungen på bättre humör fällde hon kommentarer som:
"Det här var inge kul, mamma!"
"Skridskobanan är dum mot mig!"
"Jag vill aldrig mer åka skridskor!"
Ja. Vad gör man? I bland skiter sig allt helt enkelt. Jag hann åtminstonde fånga några bilder när hon står på sina skridskor, vi får väl se om vi vågar oss ut på isen nån mer gång. Även om hon inte uppskattade denna gång kanske det kan vara värt att testa igen. Det var ju som sagt en dålig dag... 
