Guldkorn



Visst känns det som inte så länge sedan man själv stod där och lapade regndroppar från himlen?

Det händer ofta att jag ser mig själv genom Estrid. Det känns som jag nyss var liten och gjorde allt som hon nu gör! Jag minns känslan och det kravlösa lekarna. Tid fanns inte. Samtidigt som jag kan sakna det upplever jag allt igen, fast genom henne. Genom hennes skratt och hennes glittrande ögon. Ett av guldkoren för en mamma ♥




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: