Vad jobbar Pomperipossa med?
Estrid: Men varför kommer inte pappa hem för?
Jag: Han måste jobba.
Estrid: Jobba för att tjäna pengar?
Jag: Ja, han måste jobba så vi får pengar och kan köpa mat och sånt som kostar.
Estrid: Men om man inte har några pengar då?
Jag: Det finns de som inte har det. Då är man fattig.
Estrid: Hm...
Jag: Och har man jättemycket pengar heter det att man är rik. Fattig och rik.
Estrid: Rik som Pomperipossa!
Jag: Ja, hon har ju så mycket pengar att hon kan bygga ett helt hus av korvar.
Estrid: Men vad jobbar Pomperipossa med egentligen?
Jag: Haha, jag vet inte...
Estrid: Jobbar hon på pappas jobb? Då kan hon förtrolla honom till en anka, men då får man inga pengar. Haha!
Det är så härligt att umgås med Estrid, för hela tiden kastas man mellan fantasi och verklighet. Allt är möjligt! Nu har hon blivit väldigt frågvis och ställer ungefär en miljon frågor varje dag. Hon frågar var alla frukter, choklad och vattnet i kranen kommer ifrån, vad alla blommor heter och så fort hon ser något som hon inte känner igen (typ sjögräs) säger hon "Du måste berätta om den där!".
Mycket att fundera över, mycket saker att svara på. Men det är härligt, varje ålder har verkligen sin charm
Sol, bad och glass!
Det gick bra. Tidigare har jag oroat mig för hurvida jag skulle lyckas hålla koll på båda två vid badstranden, men det var inga problem. För att kunna slappna av på riktigt bytte jag ut Estrids flytkuddar mot flytväst, vilket hon var ensam om att ha. Men den är grym och det dröjde inte länge fören hon ramlade bakåt i vattnet och fick använding av den!
Estrid hittade en kompis där. Från början hade hon spanat in två flickor som hon gärna ville leka med, men de ignorerade hennes fråga om att få vara med och leka (usch, sånt här svider i mammahjärtat. Elaka ungar! Hur kan någon neka min prinsessa att få vara med?). Men då kliver denna lilla hjälte vid namn Fabian fram. Han tar Estrid under sina vingar och säger "Jag har inte heller någon att leka med, så vi kan leka tillsammans. Du kan få låna min badring om du vill!", sen byggde de sandslott och hade jätteroligt ihop. Estrid pratade om honom hela vägen hem... ♥
Så idag har hon lagt in önskemål om att åka till badstationen (som hon säger) igen. Hon hoppas såklart att Fabian är där. Själv var jag lite orutinerad och lyckades bränna upp hela ryggen. AJ! Därför känner jag mig lite mindre sugen på att ge mig ut i solgasset. Vi får se hur det blir... Jag får väl ligga i skuggan och skämmas.
Prinsesskalas
Estrids kompis Alicia har fyllt 4 år och hade sitt storslagna prinsesskalas igår. Jag tror aldrig jag sett så många prinsessor på en och samma gång! Eftersom Alicia var den enda tjejen Estrid kände var hon i början lite avvaktande och ville hellre leka själv, men efter en stund hängde också hon på de andra tjejerna och fikade, lekte i lekparken och letade skattjakt ♥
Jätteroligt var det! Tänk att våra små flickor blivit så stora! Jag minns Alicia från när hon var bebis, och vi mammor brukade träffas och fika tillsammans. Nu är hon liksom FYRA ÅR. Går inte åren väldigt fort?
Jag ska inte glömma att ge Katia en stor elogé för festfixeriet. Vilket kalas! Om Estrid någon gång ska ha prinsesskalas vet jag vem jag ska anlita.
Midsommarafton
Johan hade slitit som ett djur med sina egna sillinläggningar, och det blev verkligen en hit vid midsommarbordet!
Vi plockade också några goda recpet ur senaste nummret ur Buffé och gjorde en laxtårta, fruktiga munsbitar och en välkomstdrink. Gott!
Barnens rum
Nu ska ni få se hur barnens rum ser ut. Eftersom det är stort har var vi delat upp det i tre olika delar.
Ena sidan av rummet består av garderober. Vi hade inte behov av så mycket garderober, i stället har vi inrätt den som en myshörna med TV och DVD-spelare (bilden längst ner till vänster). Där kan Estrid stänga in sig och se på alla sina filmer och bläddra i böcker. På andra sidan av rummet är sovhörnan (bilden längst ner till höger) som vi skärmat av med draperier. De dämpar de ekande ljudet i rummet och gör att det känns lite mer ombonat när hon ska sova. Ja, och mitt emellan dessa sidor finns det en stor lekyta! Korgar med leksaker, de nya bokhyllorna, pysselbyrån och en gammal skolbänk (...som Johan fick spackla och måla om först, eftersom en liten rebell hade ristat in KUK i bänken).
Vi är nöjda, men framför allt Estrid. Hon vill visa alla som kommer hit sitt "nya" rum!
Från lastpall till bokhylla
Vad ser ni när ni tittar på de här lastpallarna?
När jag för ett par månader sedan jag gick den vanliga veckorundan inne på mataffären såg jag någa lastpallar uppställda mot en vägg. Men jag och mitt kreativa sinnelag såg inte enbart lastpallar, utan också ett par bokhyllor till barnens rum!
Och på den vägen är det. För att ge liv åt mina ideér letade jag upp två pallar hemma hos pappa, sandpapprade och målade dem vita (var sugen på turkos, grön eller rosa men fegade ur och körde den stilrena varianten), måttade till hyllplan och fäste i "holkarna", fixade en säker upphängning och ställde dem mot väggen. Klart! Sen är det bara fylla med böcker. 
Förutom att det tog en hel evighet att måla dem, var det ett ganska enkelt projekt från lastpall till färdig hylla. Jag tycker om allt blanda gammalt och nytt, och detta ger verkligen rummet en mer genuin känsla. Varenda shabby chick inspirerad heminredare landet över kommer skita på sig när de ser min geniala uppfinning. Alla Estrids 152 böcker ryms inte, men gott och väl så många som hon behöver ha framme. Dessutom kan hon bläddra bland dem som på barnbiblioteket. Alltså se böckernas framsida vilket är mycket roligare för små barn. Bättre kan det inte bli!
♥ 9 månader ♥
Då var det dags för ännu en av Signes månadsuppdateringar. Jag tycker nyss jag skrev en! Alldeles snart (3/7) har Signe varit lika länge utanför magen som innanför. Om jag ska jämföra vilka 9 månader som gick fortast blir det tveklöst de senaste. Var graviditeten inte längre än så här? Kändes som en evighet.
Så vad kan bebisen nu då? Hon klättrar i trappor, plockar mat med pincettgreppet, vinkar när man säger "vink vink", äter mycket av vår mat (fast inget salt såklart), går utefter möbler, hittar på egna bus och tar emot bollar och kastar tillbaka dem.
Det sistnämnda är tydligen något de kollar vid 18-månaders kontrollen (!) enligt BVC. Vi var dit igår och hälsade på vår nya sköterska. Hon verkade duktig och engagerad i båda våra barn och gav oss bra tips på att få Estrid blöjfri på natten, lära Signe somna om själv och lite säkerhetslösningar hemma. Signe fick prova att göra 10-månaders kontrollen och klarade den med barvur! Sen pratatde vi om amningen och tog längd och vikt på flickorna. När det gäller amningen vill jag gärna fortsätta. De otroligt mysiga stunder vi har tillsammans när Signe ska sova är ovärderliga! Sen lockas jag av tanken på att få ha min säng för mig själv på nätterna. Men är jag tvungen att sluta amma för att få detta? Knepigt.
Men för att återgå till måtten på Signe. Det som står inom parantes är Estrid vid samma ålder.
Vikt: 8070 g. (8040 g.)
Längd: 71 cm (69 cm)
Huvudomfång: 45,3 cm (45 cm)
Ser ni! Signe har alltid varit snäppet större men nu börjar det jämna ut sig.
64
Vi hade en fin dag tillsammans. Tänk att min vackra mamma hunnit bli 64 år gammal! ♥ Det är konstigt... I min värld kommer hon alltid vara en ungdom. I jämförelse med mina klasskompisars föräldrar hade jag ingen ung mamma direkt, hon var ju 40+ när jag föddes. Men jag har aldrig sett det så. Jag har alltid varit stolt över henne och tänkt på henne som en väldigt aktiv och ungdomlig mamma. Betydligt mer än många föräldrar som var yngre än henne.
Se där! Åldern kanske bara är en siffra ändå? Förresten, bilderna på mig och Johan har Essi tagit. Duktig va?
"En groda och en flaska vin, tack!"
Jag, barnen och deras farmor gjorde sällskap till Sala igår. Vi gick på stan, köpte jordgubbar på torget, fixade ett nytt galonställ till Estrid och fikade. Det var väldigt trevligt!
Som ni säkert vet har Estrid en förmåga att kläcka ganska roliga kommentarer, och gårdagen var inget undantag. Efter att ha ätit upp sina pannkakor och blivit lovad en grodbakelse till efterrätt gick hon och farmor till disken och Estrid gör sin beställning.
"En groda och en flaksa vin, tack!"
Tjejerna bakom disken höll på att vika sig dubbla av skratt. Hon är så knäpp! Vad får hon allt ifrån? ♥
Nu ska jag snart åka och hämta min mamma vid bussen. Det är hennes födelsedag och hon kommer hit och hälsar på oss för första gången! Hon har inte träffat oss och tjejerna sedan i julas. Det ska bli jätteroligt att visa henne huset och självklart vad mycket Signe vuxit och allt hon lärt sig sedan sist!
Finfrämmande
Katia, Alicia och Milo letade sig igår ut på den uppländska slätten för att leka och äta tårta med oss. Mycket har hänt sen vi sågs sist (november), men Estrid och Alicia lekte jättebra ihop som om ingen tid hade gått!
Jag ser så mycket fram emot att kunna ses oftare nu! ♥
Älskade kusiner!
Det här är verkligen någonting både vi och barnen saknat - kunna träffa familjen ofta!
På bara några mils avstånd har vi nu bland andra kusinerna Siri (2 ½ år) och Gustav (4 ½ månad). Estrid och Siri är ett riktigt radarpar som leker väldigt bra ihop. Jag tror bebisarna kommer göra allt för att hänga med i deras tempo när de blir lite större. Det märks redan på Signe som nyfiket kryper efter de stora tjejerna och vill se vad de gör! Förresten, är det inte lite kul att Signe ska föreställe att vara dubbel så gammal som Gustav? Haha. Han har redan vuxit om henne, åtminstonde på vågen ♥
Ja, deras farmor och farfar fick en riktigt barnbarnsboom - 4 st på lite drygt 3 år!
Guldkorn
Visst känns det som inte så länge sedan man själv stod där och lapade regndroppar från himlen?
Det händer ofta att jag ser mig själv genom Estrid. Det känns som jag nyss var liten och gjorde allt som hon nu gör! Jag minns känslan och det kravlösa lekarna. Tid fanns inte. Samtidigt som jag kan sakna det upplever jag allt igen, fast genom henne. Genom hennes skratt och hennes glittrande ögon. Ett av guldkoren för en mamma ♥
Efter regn kommer solsken, visst?
Såhär fint väder har vi haft hittills! Estrid och Signe har kunnat leka ute utan i stort sett några kläder alls. Men i dag när Estrid trampade i sandlerna för att springa ut till sin sandlåda blev hon dessvärre besviken. Med en bedrövad blick såg hon hur nattens regn blött ner allt, inklusive sandlådan. När hon gått ett varv på gården och kollat på förödelsen ropar hon på mig.
"Mamma TITTA! Regnet har tagit bort sommaren!"
Hon är så söt. Jag lugnade henne med att solen kommer tillbaka och att det går jättebra att leka i en blöt sandlåda också. Kakorna blir mycket finare då. I skrivande stund har hon bakat en cheesecake och toppat den med löv från syrénhäcken. En kompis har hon fått också, en mask som krypit upp ur den blöta sanden.
När vi bodde i Visby tyckte jag det funkade bra att bo med barn mitt inne i stan, men nu när vi har egen trädgård (att bo på markplan helt enkelt) märker jag skillnaden. Vilken frihet det är! Vi behöver inte planera, klä på oss, gå till en lekpark eller packa skötväskan. Jag kan bara öppna dörren och låta henne springa ut!
Förutom utelek kommer dagen bestå utav lite plockande här hemma (nu är vi nästan helt klara!) och städning utav barnens rum. Puss & kram!
Vår nya soffa
Det är betydligt trevligare att vräka sig i den här på kvällarna än att trängas i vår lilla tresitsiga som vi hade förut. Vi har länge kollat på just sånna här soffor med divan och öppet avslut, tycker om formen och storleken. Nu får alla plats! ♥
Estrid tyckte det var mycket bättre än att sitta på golvet och se på TV, sa hon. Det var ju tur! Haha.
Estrid åker Delfinexpressen
Här kommer karusellklippet från Kolmården. Varning för högt ljud ungefär 0:20 min in i filmen! Då är detta ändå typ fjärde gången hon åker så hon har blivit lite "härdard". Men ändock - se så glad hon är! ♥
Kolmården del 1
På vägen mot karusellerna passerade vi Bamses värld och såg bland annat tigrar och björnar. Sen närmade vi oss Marine World där vi såg en sälshow och en helt outstanding delfinshow. Det sistnämnda kommer jag skriva ett eget inlägg om senare för det var helt fantastiskt! Rörd till tårar satt jag i mörkret och farscinerades över dessa underbara djur. Mäktigt!
Sen kom vi äntligen till karusellerna. Estrid var precis så lång att hon fick åka berg och dalbanan Delfinexpressen. När vi satt oss i vagnarna tänkte jag "Nu jäklar ska du få åka karusell så att du tiger!". Därefter bär det av och Estrid trycks ner i stolen, alldeles ihoptryckt och knallröd i ansiktet sitter hon där och skrattar och skriker som en stucken gris i 15 sekunder innan vagnen bromsar in. Jag och Johan skrattade så vi grät när vi såg henne. Johan filmade henne också, det måste jag försöka lägga upp så ni får se. Haha. Ja, Estrid åker karusell tillsammans med Delfinshowen var helt klart dagens bästa!
Kolmården hade allt en småbarnsfamilj kan önska. Ja, förutom att de inte sålde munkavle till tjatiga ungar och bjöd på solgaranti (dagen avslutade nämligen i störtregn..), men man kan ju inte få allt här i världen. Det var perfekt. Fortsättning följer med Kolmården del 2.
Min prinsessa
När jag väntade Estrid tänkte jag ganska mycket på barnuppfostran. Vad jag själv tyckte verkade bra och hur jag ville vara som förälder. Sen när man väl står där med en 3-åring som mer uppför sig likt en tonårning i miniatyr är det svårt att praktisera (och ibland även minnas) allt man önskade och tänkte om sig själv. Det har visat sig inte vara så lätt alla gånger.
För det kommer perioder. Just nu befinner hon sig helt uppenbart i en sådan, och det tar på krafterna. I egenskap av lyckligtlottad mamma får jag det stora lasset skit. Hon har lagt sig till med att i 100% av fallen svara "JAG VILL INTE!" vilket följs av en tröttsam och förutsägbar disskusion oss emellan. Ja, oss emellan. För pappan klarar sig ganska bra undan. Det är hon och jag och maktkampen.
Varför är det så? Jag vet inte. Gör jag något fel eftersom hennes revlot riktas uteslutande mot mig? Ställer jag för höga krav? Tycker hon inte om mig? Estrid har från första början varit extremt pappig och det är mig hon väljer att testa sina gränser mot. Det är jobbigt, krävande och i bland är jag väldigt ledsen över det. Det känns som om Johan får all kärlek och uppskattning ifrån henne medans jag är pain in the ass-morsan som bara säger "Nu ska du klä på dig!", "Kom så äter vi mat!", "Nu är det läggdags!" följt av hennes protester. Varför är det så här? Jag ställer mig hundra frågor och försöker vara självkritisk. Men till sist kommer jag alltid fram till att den man älskar vågar man testa. Jag finns där jämt. Hon vet att hon har mig, oavsett.
Men vi har väldigt bra dagar också. Egentligen många fler sånna är de jag beskriver ovan. Idag har varit en sån dag! vi har haft det riktigt roligt och inte haft en enda kontrovers! Det märks på henne att det händer mycket med henne nu. Är det åldern, flytten eller det nya miljön? Kanske en kombination. Hon är både liten och stor. Liten när hon kryper upp i min famn och vi läser godnatt saga. Stor när hon kan allt själv och lägger fram sina teriorer. Det enda jag kan göra är att farscineras över hennes tankegångar, empati och stora förmågor. Det är märkligt vilka känslor ens barn väcker i en. Det finns ingen annan än ens barn som kan göra en så vansinnigt förbannand, samtidigt som det bara är de som kan få en att känna totalt villkorslös kärlek ♥
Hon är en stor person i en liten kropp! Inte konstigt att det bubblar över ibland.
Du är mitt hjärta. No matter what.
Grilla i förorten
Det var en riktig kanonkväll! Mycket bilder blev det (för att inte tala om Kolmårdenresan!), men jag har plockat ut några stycken här nedan. Ska försöka vaska fram ett och annat inlägg från helgen på Kolmården också, men med 566 bilder att gå igenom tar det lite tid. Dessutom skiner solen idag och jag har två små eniergiknppen som vill leka. Hoppas ni har överseende :)
Update
I helgen ska vi åka till Kolmården. Det har jag sett fram emot länge! Det ska bli skönt att komma bort lite. Även om det hela tiden finns saker att pyssla med här hemma tror jag vi behöver några lugna dagar utan måsten. Men innan vi åker hoppas jag att vi lyckas leta fram kameraladdaren. Jag ska ha med kameran. Allt annat är otänkbart.
Och barnen mår bra! Friska och krya. Medans jag och Johan fejjar i värmen är de ute på grönbete i trädgården.
Det finns mycket jag vill skriva om och jag har hela kameran full av bilder, men jag hinner liksom inte med. Det får blogga i kapp lite senare.
Puss!
Estrid i sandlådan
Gissa om hon behövde tvätta håret efteråt? ♥
Besök på nya dagiset
De har också blandade åldrar (1 år - 5 år) i grupperna. Alltså ingen små- och storbarnsavdelning. Finns ju både för- och nackdelar med det. Jag tänker att de stora barnen kanske inte får den stimulans de behöver mednas de allra minsta inte får möjlighet att vara små. Samtidigt kan det lära de större barnen att visa hänsyn och de mindre lär sig mycket av de större. Hm. Ni som har så på era barn dagis, hur funkar det?
En sak som kändes bra med det är att Estrid och Signe i så fall kommer gå tillsammans, när den dagen kommer.
Signe gör grimarser
Mycket saker lär hon sig också. Hon finslipar sin motorik hela tiden och får bättre balans. Hon håller sig enkelt med en hand vid soffkanten (vi har köpt en ny soffa nu förresten, ni ska få se den sen!) men är inte stadig nog att stå själv ännu. Några få sekunder, sen dimper hon ner på rumpan. Det är grymt att se hur hon sagta men säkert växer och utvecklas. När det gäller mat är hon intresserad av allt vi äter och hämrar oss i det mesta. Ord och rörselser. Hon svarar oss med "Da-da-da-da" och "mam-mam-mam". I förrgår lärde hon sig att vinka åt oss också.
Och när hon ska äta är hon så här glad och underbar! ♥
Andas
Det ska vi alltså göra i morgon. Hämta tillbaka alla saker. Min pappa sa förresten en rolig grej. Alla andra brukar ägna sin ungdom åt att vara packade, men jag har ägnat min åt att packa. Typ så känns det nu. Jag är så urbota trött på att flytta! Jag hoppas det dröjer länge tills jag behöver stå framåtluftad över dessa förhatliga flyttlådor igen och försöka packa vårat liv likt ett Tetris. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill hinna andas.
Det kan jag här! Det går inte att beskriva känsla av att kunna kliva ut barfota på gräsmattan, kika ut över de öppna landskapen och bara känna... sinnesfrid. Jag är ingen stadsmänniska. Trots att jag är mörkrädd så trivs jag så bra med att bo på landet. Lugnet. Djuren. Naturen runtomkring. Det är så här jag vill bo. Det är så här jag vill att mina barn ska växa upp!
Nu ska jag gosa ner mig bland kuddar och filtar på det stenhårda vardagsrumsgolvet och se om det finns något bra på TV. Kanske äta en kaka och vänta på att det blir mörkt ute, sen går jag och lägger mig. Puss!
Bilder från vårt nya hem!
Köket. Jag älskar vårat kök! Det är stort och öppet och vi får plats med allt. Visst hade plastmattan på golvet och skåpluckorna lämnat mer att önska, men det duger. Om ni inte ser det så har vi blivit med diskmaskin också! Jippi! Alla dispyter om diskorningen här hemma är ett minne blott. Det fanns ingen när vi flyttade in, men eftersom det fanns plats för en så köpte vi en själva. Mamman är glad. Pappan också.
Hall/vardagsrum. Stort och ganska svårt att möblera (för en gångs skull för att det är så stort, och inte tvärtom). Vi får se hur vi ska ha det. Byrån längst in till vänster köpte vi i går och den ska målas vit. Sen ser ni att Estrid ligger och ser på TV i vår obefintliga soffa. En sån måste införskaffas. Jag har en favorit, men vi får se vad vi väljer.
Barnrummet. Ett kaos just nu. Vet inte alls har vi ska möblera, men i garderoberna längst bort ska det byggas en myshörna där man kan vila och läsa böcker. Estrid tycker i alla fall om sitt nya rum. Jag trodde hon skulle vilja sova inne hos oss första tiden, men hon är supertuff och somnar själv i sitt rum och sover där hela natten sen. Tror hon tycker det är skönt att få ha sitt alldeles egna sälle.
Sovrummet. Byrån som Signe sitter vid köpte vi också igår och även den ska målas vit. Som ni ser är det väldigt smarta garderobslösningar vid snedtaket, där inne rymms det massor! Ja, sen ska våran himmelsäng upp och lite annat krimskrams. Tavlan är också ny! Den har min syster målat och det föreställer mig, "Paulines resa" heter den. Grymt!
Det var väl de. Ni kommer ju med alla säkerhet få se mer av huset allt eftersom vi boar in oss. Men det känns bra! Estrid frågar mig "Kommer vi bo här jättejättelänge nu?" och det känns så skönt att kunna svara att vi kan det om vi vill. Förresten är det kanonväder ute idag och det är bedrövligt att jag inte kommit utanför dörren med ungarna ännu. Dags att göra något åt det. Vi hörs!
Nu är vi på plats!
Som ni säkert förstår har jag ägnat de senaste dagarna åt att installerat oss i huset. Så nu är i stort sett alla flyttlådor uppackade och det börjar kännas hemma här. Det är en konstigt känsla att faktiskt bor här nu, vi har ju väntat så länge. Ännu konstigare känns det att vi aldrig mer ska bo i lägenheten i Visby...
Men jag tror att det kommer bli bra här! Huset rymmer allt vi behöver och ger även utrymme till egna ideer. Barnens rum är gigantiskt och har en walk-in-claset som vi tänkte göra om till en myshörna med madrasser på golvet, lite böcker och massor av kuddar. Sen finns det en hel del saker vi behöver. En större soffa. En skänk/buffé att förvara viktiga saker i. Två lastpallar som jag ska bygga bokhyllor till barnens rum av (bilder på min geniala idé kommer sen!). En kärra ny sand till sandlådan, dricksglas och lite annat smått och gott.
Därför ska jag och bebisen åka in till storstaden och uträtta ärenden idag medans Estrid leker med sin farmor. Så fort jag får tid ska jag ta lite bilder på vårat ny hem också.
Nu - leta upp nagalsaxen i någon av alla påsar som ännu inte blivit uppackade. På återseende!
