Lek lek lek!
Ja, när det gäller dagis så blir det tredje gången gillt för Estrid. Eftersom inskolningen gått bra både i Uppsala och Visby förväntar mig inget annat den här gången. Men för att mjukstarta lite åkte vi idag till förskolan och passade på att bekanta oss med gården när det inte var några barn där. Det fanns flera roliga klätterställningar, gungor och annat som båda tjejerna älskade. Det är så fint att se att de verkligen leker tillsammans nu, och båda har glädje av det!
Mina fina små hjärtan, ni ger mig allt och lite till ♥
Prickigt
Jag hittade den här klänningen i garderoben, och genast blev jag inspirerad att dra på eyeliner på ögonen och en mild liten rockabillykringla på huvudet. Hade man varit snygg i rött läppstift hade det passat outfiten bra också. Men visst blev det ganska piffigt?
Den här klänningen köpte jag faktiskt i från La Redoute till min avslutning i nian. På den tiden var jag ganska rebellisk med huvudet rakat på ena sidan, piercing i läppen och egentryckta tröjor med politiska budskap. Det är tufft att klänningen passade den stil så bra, men även den stilen jag har idag adderat med lite 50-talskrydda. Ett tag efteråt skämdes jag över den här tiden i mitt liv och hur ful jag måste varit, men nu känner jag tvärtom! Tänk att jag var så modig och samhällsmedveten fast jag inte ens fyllt 15 bast. Det är jag stolt över!
Min favoritdag i veckan
Bilder ifrån förra onsdagen
Onsdagar måste vara min bästa dag i veckan! Av en händelse är det alltid något kul som inträffar just denna dag. Dels så visas veckans avsnitt av min favoritserie The Tudors, men det har också blivit så att onsdagkällar ofta bli myskvällar med grillning och trevligt sällskap. I kväll blir inget undantag. Min bror och hans flickvän ska komma hit och vi ska äta gott tillsammans, såklart se på Tudors och jag ska baka den godaste efterrätten man kan tänka sig (som även råkar vara den enklaste). Det blir lite utav en repris på förra onsdagen.
När jag bodde på Gotland saknade jag gemenskapen med våran familj väldigt mycket. Innan flytten trodde jag inte att jag skulle känna så. Åtminstonde inte så mycket som det visade sig bli. Nu känns det i stället som att jag lärt mig upskatta alla nära och kära som vi har runt omkring oss, och ta tillvara på tiden tillsammans på ett annat vis. Jag tror vi aldrig tidigare spenderat så mycket tid med dem som vi gjort denna sommar. Se! Det kommer något bra ut av allt!
"You don´t know what you got until you miss it a lot"
En sann djurvän
"Vem är din allra bästa vän, Estrid?"
"Det är en kanin."
Nu är snart våra två veckor som kaninvakter till enda, helt utan olycksfall eller andra missöden. Estrid har njutit över att få vara minimatte och hon har lärt sig ge dem mat/vatten/hö alldeles själv. Duktig är hon.
Och en sak går inte att ta miste på - hon älskar djur! När jag tänker efter är det nog djur som hon tycker mesta om av allt. Ja, alla djur! Allt ifrån hästar, grisar och elefanter till dinosarier och insekter. Hon har sån otrolig känsla för andra varelser, även fast hon är så liten. Det har till och med blivit så att hon fäller empatiska kommentarer som "Nä, stackar'n!" när hon ser grillade kycklingar och tittar på mig med tveksam blick när jag berättar vart kött kommer i från. Så där står jag och förklarar industrin som om det vore världens mest naturliga grej, samtidigt som jag hör själv hur illa det låter. Många tror att barnen bara har mycket att lära av oss, men vi har ganska mycket att lära av dem också.
Hon är en liten tjej med ett stort hjärta. Jag tror hon kommer bli veterinär, bonde, eller åtminstonde hjälpa till som volontär på ett katthem när hon blir stor. Någonting där hon jobbar med djur är jag övertygad om att hon kommer ägna sig åt, för det märks redan från början att det är vad som intresserar henne allra mest.
Nu för tiden finns det inga gråterskor
Jag brukar inte ta upp samhällsangelägenheter i bloggen, men nu måste jag. Tragedin i Norge har de senaste dagarna påverkar hela min sinnesstämning och energi. Jag mår skitdåligt, helt enkelt.
Egentligen är jag medveten om att jag inte hanterar sån här information speciellt bra. Det vet jag redan innan jag börjar läsa alla artiklar och tittar på Nyheterna, men ändå känns det som min skyldighet i egenskap av medmänniska att ta del av detaljerna. För vare sig jag vill eller inte lever de här förlorade liven med mig en tid efteråt. Jag tänker på deras anhöriga, föreställer mig offrens sista minuter i livet och förnimmer deras skräck, panik och smärta. Det är vidirgt. I skrivande stund ryser jag över hela kroppen inför det faktum att detta inte bara dödat oskyldiga människor och lämnat familjer med ett livslångt straff i form av sorg, saknad och frutration. Det har också dödat en liten del utav hela demokratin och mitt hopp på en bättre värld. För alla.
Det finns inte så mycket att säga. Eftersom det inte går att tvätta hjärnan från alla vidrig tragik som fastnat där, så skriver jag det här i stället.
♥ 10 månader ♥
- Leta efter Estrid. Hon kryper runt i huset och ropar "Eh? EH?!!" i varje rum tills hon med ett glädjetjut hittar Estrid.
- Ruska på huvudet till ordet "nej" (trist att hon lärt sig detta före ordet JA, men är inte det resultatet av ett samhälle där barnen växer upp med en kritisk och ifrågasättande syn på omvärlden?)
- Busa och leka tittut bakom dörrar på eget initiativ
Och med risk för att låta som en hundägare...
- Kommandot "sitt!"
- ... och "ligg!"
Nu till något som jag skriver för vårat egna intresses skull. Vi bestämde oss för att ändra på Signes snutta-hela-natten-rutin och i stället försöka sträva efter en trygg och stabil sova-i-egen-säng-vana. Så här har det gått!
Natt 1
Sista gången jag ammar henne till sömns. Hon sover i vår säng och får amma/mysa hur mycket hon vill. Hon väcker mig otaliga gånger varje natt för att snutta eller gosa, och jag väcker henne varje gång jag vänder på mig. Det känns ohållbart. Vi behöver en förädring där vi båda sover längre perioder i streck.
Natt 2
Vi börjar med en ny rutin. Vi lägger henne i spjälsängen på kvällen och ger henne vällingflaskan som hon vägrar. Hon är jätteledsen, men accepterar vattenflaskan tills slut. Vaknar till många gånger under natten och får vatten i sin säng, somnar om. Vaknar igen runt 03:00 och är väldigt ledsen, kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen.
Natt 4
Vi lägger henne i spjälsängen och ger henne kall och blaskig välling som funkar ganska bra. Hon dricker lite grann, och gråter inte så mycket utan verkar veta vad som ska hända. Vaknar ett par gånger under natten och får välling, somnar om. Vaknar igen runt 03:00 och är väldigt ledsen, kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen.
Natt 6
Vi lägger henne i spjälsängen och hon dricker med god aptit en hel flaska tjock välling. Vaknar en gång under natten och smuttar på sin vattenflaska, somnar om. Vaknar igen runt 03:00 och är väldigt ledsen, kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen.
Natt 10
Vi lägger henne i spjälsängen, hon är lugn och väntar på sin välling. Vaknar en gång under natten och dricker lite vatten, men somnar enkelt om i själsängen. Vaknar igen runt 05:30 och är mest gosig och sällskapsjuk. Kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen.
I stora drag kan man se att hon snabbt anpassat sig till den nya läggningsrutinen, och när hon lärt sig dricka välling blir hon mättare och inte vaknar lika många gånger under natten.
En stor förändring på kort tid! På bara 1½ vecka har hon gått från att ligga och snutta på mig hela natten och vägra välling, till att svepa en hel flaska på kvällen och sova större delen av natten i sin säng. Nästa steg blir nog att sluta amma helt, och få henne att sova till morgonen i sin säng. Men det tar vi senare. Ett steg i taget! Egentligen tycker jag inte det gör något att amma henne 1 gång/dygn. Jag har ingen bråska med att vänja henne (och mig själv) av med det. Nu kör vi på den här rutinen ett tag och låter den landa, än så länge verkar det gå bra!
Bärplockning i vår trädgård
Kusinerna plockar klarbär i vår trädgård 13 juli 2011
Vi har ett stort klarbärsträd. Jag har aldrig ätit klarbär förut, men efter lite research visade det sig vara en släktning till körsbär och går utmärkt att göra allt i från saft, sylt och gelé till pajer och chutney på. Det är ju optimalt! Saften har jag redan testat att göra och den blev verkligen jättegod! Kul att kunna bjuda på hemmagjord saft också.
Nu ska jag bara hinna plocka av en massa innan det är för sent. Estrid har varit duktig att hjälpa till. Hon stod på en stol och plockade sina bär i en hink, och nedanför stod Signe och åt upp allt som landade i hinken. Det ökade inte så mycket med andra ord :) Vi får väl se hur mycket jag hinner, men förhoppningsvis dyker resultatet av mitt saftande och syltade upp i bloggen snart!
nr.3 och nr.4
Mer tänder på gång. Signes högra framtand kom i fredags, och den vänstra framtanden kommer nog gå igenom vilken dag som helst nu. Hon kommer se så stor ut när hon får sina framtänder. Ingen tandlös bebbe längre...
Det bästa verkar vara att hon inte har ont alls! När hon fick sina första tänder var det ju kallabalik här hemma. Hon hade feber, förkylning och var otröstlig på nätterna. Men nu är det inga sura miner, hon är precis som vanligt faktiskt! Vi får väl hålla tummarna att de håller i sig.
Jag älskar er!
Mina hjärtegryn!
Jag hörde att Signe hade vaknat ute i vagnen. Men det var visst en liten vessla som hann före mig dit, för när jag kommer ut möts jag av två glade jäntor i vagen! Estrid hade knäppt loss Signe, så att de kunde sitta där och kramas tillsammans. Det finns verkligen ingenting som kan mäta sig med bandet mellan dem. Jag hade inte alls trott att syskonkärleken skulle vara så... överväldigande. Det finns inget som gör Estrid gladare än att få vara med Signe, och det är helt ömsesidigt. Det är så fint att se. De är så fina ihop! ♥
Gröna Lund!
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Stockholm? Med vattnet, båtarna och skärgården är det en väldigt fin storstad. Men jag är ingen stadsmänniska, så är det bara. När jag var 16 år flyttade jag själv till Stockholm för att gå gymnasiet där. Nu när vi gick där på gatorna kändes det så totalt främmade att jag bott i denna stad! Att jag farit fram mellan tunnelbane- och pendeltågsstationerna med musik i örnen, alldeles ensam dessutom. Galet! Nu när jag själv blivit mamma kan jag säga att jag NEVER EVER skulle låta mina barn flytta i väg på det viset. Visst klarade jag det bra, men när jag ser tillbaka på tonårstiden förstår jag vilka risker jag faktiskt utsatte mig för. Man blir så mycket mer skiträdd när man blivit mamma, tycker jag. Hittar andra orosmoment och faror som jag inte alls tänkte på som tonåring. Ändå är det bara 5 år sedan jag var en tonåring...
Hur som. Stockholm är en fin stad, och det bästa är nog allt som finns att göra där. För anledningen till att i åkte dit var för att gå Gröna Lund! Det var så kul! Vi skrattade, åt goda våfflor, såg på Anders Ekborg som uppträdde och åkte sjukt mycket karuseller. Ja, så mycket karuseller har jag nog aldrig åkt. Twister, Extreme, Katapulten och Insane blev favoriterna, och jag besegrade till och med min rädsla och åkte Fritt Fall en gång. Vädret var lynnigt och bjöd på både sol och regn. Johan envisades med att inte ha några regnkläder, men jag var både praktisk och förutseende och hade med en regnponcho (jag var också praktisk och hade medhavda mackor i folé, men där gick gränsen för Johan och de fick inte vara med på bild).
En kanondag! Det var otroligt mysigt och värdefullt att få en dag ensamma, bara jag och Johan. Mammor och pappor behöver sådant ibland ♥
Nu har de kommit!
Se vilka skönheter! Mina Hasbeens (eller Harvart´s som Johans säger) har kommit. Fort gick det, precis som de lovat tog de bara två dagar. Jag älskar stilen med träsula/klack och äkta läder. Det ger en rustik känsla. När jag tar på mig dem känns det lite som att... tränsa en häst? Haha. Ni förstår nog hur jag menar.
Än så länge gör det förjävligt ont att gå i dem. Att jag slagit i stortån i trappan och fläkt upp hela nageln gör inte saken bättre. Jag har hört av er läsare och också läst på hemsidan att det tar ett par dagar innan skon formar sig efter foten, men då sitter den som en smäck sedan. Men jag väntar nog med att gå in dem tills mina fötter är hela igen, känns som det kan vara ett bra utgångsläge.
Lång blir jag också, 185 cm för att vara exakt. Jag ser allt i köksskåpen väldigt bra och blir en bit längre än Johan. Bara en sån sak är något som kräver sin tid att vänja sig vid :)
Kompisar vid stranden
En dag vid stranden - 14 juli 2011
Många dagar vid stranden blir det! Den här gången hittade vi både en liten groda och två kompisar som ville leka med Estrid. Ni minns förut när vi var dit och Estrid inte fick vara med barnen och leka? Den här gången var det flickorna som kom till Estid och frågade om de fick leka med henne och hennes ponnyhästar och sandslott. Givetvis sa Estrid ja!
Det märks på Estrid att hon blivit större, inte bara till storleken. Nu söker hon sig till andra barn på ett helt annat vis än tidigare. Jag hör på avstånd hur hon konverserar och drar skämt med sina nyvunna kamrater. Hon sköter sig väldigt bra. Hon är inte den som donderar och talar om hur leken ska gå till. Nej, i stället är hon lyhörd och positiv till andras idéer samtidigt som hon gärna inflikar med egna. Hon lyssnar engagerat och växer minst 10 cm bara av att få delta i leken och suga in alla intryck. Ska bli spännande att se hur det blir när hon börjar på dagis här.
Kaninvakt
Vi har fått förtroendet att vara kaninvakt. Grannen njuter av semestern utrikes och under tiden ska ge omvårdnad och kärlek åt Tarzan och...? Jag minns inte riktigt.
Men det är kul att få låna djur såhär, speciellt för Estrids skull. Hon är väldigt glad över åtagandet. Jag å andra sidan känner en skräckblandad förtjusning inför det hela, för tänk om någon av dem skulle dö? Det är min mardröm. Vad gör jag då? Hur berättar man något sånt? Ja, vi ska i alla fall göra vårt yttersta och lite till för att hålla liv i de små, så hoppas vi på Guds försyn och att inga olyckor inträffar.
Alsta Trädgårdar
Min pappa och lillebror sov över här i natt. Estrid har stojat och lekt med sin älskade morbror (som hon nu också döpt ett gosedjur efter - Räven Oscar) och Signe har i vanlig ordning glidit med, pratat lite och förtrollat alla med sitt förbaskat söta leénde. Hon har bekatat sig lite extra med morfar under de här dagarna, för i början av veckan ska han vara barnvakt. Första gången vi lämnar bort båda två samtidigt, men det ska nog gå bra.
Gissa vad vi ska göra när vi är barnfria? Åka till Gröna Lund! Jippi! Det känns lite som att skolka när man lämnar bort barnen för att roa sig själv, men en mamma och pappa är också en flickvän och pojkvän och jag ser så mycket fram emot att få springa på Grönan hand i hand med Johan, åka karuseller, äta sockervadd och pussas i kärlekstunneln! Bara han och jag ♥
Nu till dagens bilder. Innan pappa och lillebror åkte hem så besökte vi Alsta Trädgårdar tillsammans med barnens farmor. Det var jättefint! En orgie i blommor och växer men också konst, smycken, inredningsprylar och ett makalöst gott café. Dit ska vi garanterat åka fler gånger!
I ♥ Swedish Hasbeens
Egentligen är jag ingen skotjej, men när jag fick se ett par Swedish Hasbeens blev jag förälskad! Mina favoriter är Peep toe Super High, jag bara måste ha! Så igår beställde jag. Hittills har det funkat otroligt bra. Ett par timmar efter att jag lagt in min beställning fick jag mejl om att skorna var skickade och tillhörande kolli-ID. Det verkar som deras utlovade 1-2 dagars leverans stämmer! I så fall har jag dem på måndag. Jippi! ♥
Här är några andra av mina favoriter som jag också vill ha, men det får blir en annan gång.
60's slingback
Mimmi
T-strap sky high
Jag har aldrig gått i ett par eller ens haft dem på foten, men jag tror de ska leva upp till mina förväntningar. De är handgjorda i trä och skinn, bra för foten och bra för miljön! Dags för mig att sluta undvika klackskor och sluta nojja över min längd. Nu ska jag lära mig trivas (... och gå!) i mina 176cm + 9cm klack!
Sovrum
Nu har vi satt upp draperiet runt vår säng. Det blev mycket mysigare! Eftersom det är ett ganska luftigt rum så fyller tyget ut rummet på ett bra sätt. Ombonat men inte alls trångt.
Så fort Estrid ätit upp sin frukost ska vi åka till badet. Jag har hört att de hotar med dåligt väder, så det är bästa att lapa sol medans man kan. Dags att se efter at jag har rätt på både underdel och överel till min bikini, annars blir det lite konstigt. Ha en fin dag! Puss
Svenska sommaren är fantastisk!
Se vilken idyll! Jag förstår mig inte på folk som åker utomlands under dessa veckor. Är inte detta precis vad vi väntat på hela vintern?! Idag provade vi att gå en traktorväg ut på havrefältet utanför oss när Signe skulle sova middag. Kändes som att vandra i en reklam för frukosflingor. Estrid plockade blåklint och prästkragar som trängdes med havren utefter ängens kant. Jag älskar det här... ♥
Förresten. Öronkollen idag gick bra! Estrid satt som ett ljus och lät sig undersökas. Hon hade en liten vaxpropp i ena örat och smuts i det andra. Det sägs försvinna enkelt med vaxlösande droppar, så förhoppningsvis är hon snart sig själv igen. Efteråt frågade Estrid mig "Var det en tusenfoting som lagt ägg i mitt öra, mamma?". Ja, det där får helt och hållet Emmy ta på sig, som lurade i det stackars flickebarnet sånna påhitt innan besöket. FY!
I kväll är det min favoritkväll i veckan. För det är THE TUDORS! Jag har aldrig följt något som jag följer den serien. Jag grubblar över dramatiken och räknar ner dagar till onsdag kväll. Och nu... äntligen!
Nu ska Signe sova. Utan tutte. Det blir vatten och klapp på stjärten, men hon brukar nöja sig med det också.
Hörselkontroll
När vi pratar i vanlig samtalston får vi ofta upprepa oss flera gånger, hon hör fel på ord och säger "Högre! Jag hör inte!". Så har hon inte varit förut. Är hon bara tjock i öronen efter förkylningen, har hon fått en vaxpropp eller är det något annat fel? Jobbigast är om de säger att det inte är något fel alls...
Estrid äter enorma hallon en solig eftermiddag i vår trådgård ♥
Självklart är barn i sin egen värld ibland och inte uppmärksammar allt som händer runt omkring, men eftersom det är sån skillnad mot tidigare? Vi får se vad de säger. Estrid ser fram emot besöket. Hon har visat mig vad duktig hon ska vara och låta doktorn kolla i hennes öron.
I vanliga fall brukar man hoppas att det inte är något fel, men jag känner tvärtom. Jag hoppas det är något som de kan åtgärda så hon blir som vanligt igen!
♥
Du är mitt älskade ♥!
En Signefilm!
Lägger upp en film med några av Signes skills. Hon vinkar, gör high five och säger "ta ta" (tack tack) när vi leker ge och ta. Det sistnämnda upptäckte jag att hon kunde igår! Här kan ni läsa vad Estrid kunde vid samma ålder.
I natt har Signe förresten sovit i sin säng till tidigt på morgonen, eftersom jag gav henne vatten i flaska i stället för tutte när hon vaknade under natten. Funkade bra! Kanske nattamningen börjar lida mot sitt slut nu? Funderar på att sluta amma helt, i förhoppning om sovande bebis i egen säng och läggningsrutiner som inte är helt beroende av mig. Vad tror ni?
Tröstpris till storasyster
Men Estrid gick inte lottlös från syrrans fest. Det fanns omtänksamma själar som hade tänkt på henne också, mitt i all cirkus kring Signe.
Alibababyxor från Johans kusin Christine
Stort fjärilshalsband från morbror Martin och Emelie
Nyckelpigsberlock från mormor Suzanne
Litet fjärilshalsband morbror Martin och Emelie
Klänning från mormor Suzanne
Tack till er! Även om Estrid tyckte det var himla kul att hjälpa till med Signes paketöppning är det ingenting jämfört med att öppna sina egna paket. Hon blev väldigt glad!
Fadderbrevet
För att visa hur vi ser på fadderskapet, och varför vi valde just Lena som fadder skrev vi ett fadderbrev.
"Lena, vi har valt dig som fadder åt Signe. Redan under graviditeten visade du ett stort intresse och ett genuint engagemang för Signe och för hela vår familj. Därför hoppas vi att du kommer att fortsätta finnas där för henne genom livet, och vara ett stöd åt henne när hon som mest behöver det.
Du har många sidor som vi beundrar och med din värme, ödmjukhet och glädje ser vi dig som en given fadder och bra förebild för vår dotter! Genom fadderskapet önskar vi att Signe får lära sig av dina fina egenskaper, alltid ska vara välkomnad i ditt varma hjärta och känna trygghet i din famn.
Vi vet att du kommer att betyda mycket för Signe, och vi hoppas att hon kommer att betyda mycket för dig!"
Krångligare än så ville vi inte att det skulle vara. Det kändes bra och personligt. Orden kommer ifrån hjärtat, och det är väl det som verkligen betyder något?
En lat dag
Jag tänker vara lat idag. Ingen mat orkar jag laga heller. Här om dagen beställde vi Linas Matkasse för första gången, men det tar en vecka innan man får sin första matkasse. Det är synd, för det hade varit gött om någon kunde tänka och handla åt mig en dag som denna. Har ni testat detta förresten? Jag tyckte det verkade helt idotiskt från början då jag trodde det handlade om en middag för 750 kr, men så förstod jag att det var fem middagar. Eftersom man får prova på för 499 kr kändes det som en bra deal. I början var vi lite skeptiska till om de verkligen sitter och kör maten ut till oss på landet, men det gör de. Kanske inte när de kört ut vår första kasse och inser att det inte lönar sig? Ja, det ska bli spännande att se hur det funkar!
Den här sommarklänningen från Replay har jag på mig idag.
Estrid sitter ute och leker med sin bondgård och Signe sover i vagnen. Undra om jag och Estrid ska ta en varsin cupcake som blev kvar sedan festen? Ja. Det ska vi. puss!
Signes namngivning
Vart ska jag börja någonstans? Vilken underbar dag vi fick! Signe verkade nöjd, för utan ett enda gnäll på hela dagen betraktade hon gästerna och vandrade från famn till famn.
Johan och (en väldigt nervös) jag höll i ceremonin själva, precis som under Estrids namngivning. Vi hade inte övat så mycket, därför blev det ett personligt och spontant framträdande där vi berättade varför vi valt hennes namn, lite om hennes dopklänning (den är sydd av min mormors brudslöja på 40-talet, alla på mammas sida inklusive jag och Estrid har haft den och Signe är nr. 17 i ordningen), presenterade hennes fadder Lena, läste upp hennes fadderbrev och Estrid fick ge Signe en krans på huvudet som en symbol för hennes namn. När jag läste Lenas fadderbrev fick jag hålla tillbaka tårarna, men inte gjorde det saken lättare när Lena stod och tårkade sina! Ja, det blev en väldigt fin och nära ceremoni som vi alltid kommer minnas ♥
Stort tack till alla som var här! Jag blir rörd när jag tänker på våra nära och kära som kom för Signes skull på hennes speciella dag. Det betyder så mycket för oss. Och sedan det berg av gåvor hon fick! Helt fantastiskt fina smycken och leksaker där inget var den andra lik. Tack! ♥
Efter ceremonin drog picknicken igång. Det kändes som jag mest sprang runt och försökte få ihop hela arrangemanget med mat, efterrätt och presentöppning utan att hinna prata ett vettigt ord med någon. Puh! Det är jobbigt att vara värdinna. Men som tur var hjälpte alla till så det blev en riktig kanondag! Vill ni se hur picknicken på Estrids namngivning var kan ni kika på det här.
Ett extra tack till Emelie som var vår fotogaf under ceremonin och festen. Det hade jag i alla fall inte klarat av att göra samtidigt som allt annat. Nu: ännu mera bildbomb!
Signes presenter
Se så mycket fina presenter Signe fick på sin dag!
Estrid fick mycket smycken i namngivningsgåva vilka hon älskar och använder ofta, därför önskade vi samma sak till Signe. Och visst fick hon smycken, tillsammans med många andra fantastiska gåvor! 
En samlingsbok med Astrid Lindgrens sagor
Från morfars käresta Lena och Daniel
Byxa, tröja och (precis som önskat!) strumpor
Från mormor Suzanne
Barbapappa väska
Från vännen Per Ann, Axel och Olle
Måttstock
Från min kusin Anders och Camilla
Humla Brio
Från min kusin Kristina, Mattias, Emilia och Amanda
Tallrikset med mugg
Från farbror Michael, Emmy och kusinerna Siri och Gustav
Födelsedagståg
Från farbror Michael, Emmy och kusinerna Siri och Gustav
Mickileksak och hårborste (hoppas hon får något hår att borsta snart då!)
Från min farbror Staffan & Kerstin
Bestick och hästsmycke
Från gammelmormor Britta
Armlänk och fjärilhalsband
Från moster Maria, Tobias och kusinerna Gordon och Malcolm
och moster Jessica, Urban och kusinerna Ruben och Elba
Halsband "Little Princess"
Från Signes fadder Lena, Per och Max
Silversmycke
Från morfar Tommy och morbror Oscar
Nyckelpigshalsband och smyckesask
Från Johans farbror Mats, Jeanette och hans kusin Enny
Pärlhalsband, pärlarmband och smyckesask
Pengar placerade i obligationer
Från farmor Kerstin och Jonas
Två halsband med strass
Från morbror Andréas
Smyckesskrin och tre berlocker
Från Johans moster Yvonne, Christer och hans kusiner Christine och Charlotte
Halsband med månadsten
Från morbror Martin och vår vän Emelie
Halsband med månadssten
Från mormor Suzanne och gammelmormor Greta
Lena
Vi har också valt Lena som Signes fadder. Estrid har både sin farbror och morbror som faddrar, men till Signe kände vi att det räckte med Lena, hon var ett givet val. I kväll ska jag finslipa på fadderbrevet hon ska få, där det står hur vi tänker kring fadderskapet och varför vi valt just henne. Ja, Lena är en sån där genuint omtänksam, glad och fin människa som man själv önskar att man var. Vi har inte kännt varandra speciellt länge (2009) men ändå känns det som vi kännt varandra hela livet!
Det är häftigt när man träffar en sån människa. De växer inte på träd! ♥
Förresten. Visst är Max helt sjukt lik sin pappa? Snacka om kopia.
Nej, nu ska jag unna mig en dusch samt hår- och nagelvård. I morgon kommer ju hela tjocka släkten och då måste man se reseptabel ut. Puss & godnatt!
En härlig dag på sjön!
Det har varit (och är fortfarande!) mycket planering inför Signes namngivning imorgon. Mycket ska göras! Idag måste jag baka fyra satser bröd och fem satser muffins till exempel... Men därför var det skönt att komma ut i går och bara njuta av ledigheten.
Vi hade tagit med hänggungan ut också, och Johan riggade den i ett träd vid strandkanten. Mys deluxe! Här kommer bilderna:
Dresses
Vi åkte till stan för att kolla på en klänning till Estrid, ämnad för att ha under Signes namngivning. Men så hittade jag och Johan varsin som vi tyckte om, så vi köpte båda. Kompromissen är att hon kommer ha båda två båda den dagen. En under ceremonin och en under picknicken efteråt. Men vilken klänning ska hon ha vid vilket tillfälle?
Pappas val:
Mammas val: 
Vad tycker ni passar bäst?
Mobilbilder!
Jag har tömmt bildminnet på min mobil efter nästan 1 år. Så nu blir det ett litet bildregn med minnen, roliga bilder, fina stunder och hårfärger jag till och med glömt bort att jag hade.
ENJOY!
2010-08-27
Vi ska flytta till Gotland och Estrid tar farväl av hennes absolut bästa dagiskompis någonsin - Edmund ♥
2010-08-30
Samma dag vi flyttar till Visby ser vi oss omkring i gränderna.
2010-09-04
Jag är stor som ett tält, men Estrid älskar magen och sitt kommande syskon!
2010-09-15
Det här är 5½ dygn innan Signe föds. Vi tar promenader efter stranden och njuter av solnedgången.
2010-10-01
Så kom bebisen äntligen! Här är hon 10 dagar gammal och sover i bärsjalen. 
2010-10-06
Sagostund på Almedalsbiblioteket. Många andra föräldralediga mammor, men ingen jag vågar prata med.
2010-10-13
Jag slås av hur fantastiskt fin familj jag har.
2010-10-21
Den här hårfärgen minns jag inte ens att jag hade? Mörkblond, brun eller råttfärgad? Fult eller fint vet jag inte.
2010-10-20
Bebisgos är det bästa som finns. Se vilken liten näsa hon har jämfört med min!
2011-01-18
Någon dag hade vi leopardtema på Estrids begäran.
2011-01-21
Estrid skriver hennes bokstav E överallt.
2011-03-02
En av många fina amningstunder när Signe somnat i famnen. 
2011-04-04
Första gången Signe gungar! Både hon och Estrid älskar det.
2011-04-04
To late för er, jag tog den snyggaste pappan till mina barn! ♥ 
2011-04-13
Estrid busar och klämmer sig i Signes jacka. Haha, hon kan ju nästan ha den! (strl. 74)
2011-05-28
Vi gungar en sista gång i Almedalslekparken innan vi flyttar tillbaka till fastlandet. 
2011-06-14
Vi väntar på skjuts av pappan. Jag älskar dig min fina, fina unge!
Nu - en vecka ledigt tillsammans!
Nu är det inte långt kvar tills Johan kommer hem och gräsänkehelgen är över. Det ska bli så mysigt att slippa ligga själv i dubbelsängen. Finns det något mer ensamt än att krypa ner i en stor säng som gapar tom på andra sidan?
I veckan är det planering inför Signes namngivning som gäller. Det är mycket som ska fixas - picknickmat, dopklänning, fadderbrev och såklart självaste ceremonin som vi själva ska hålla i. Lite nervös är jag faktiskt. Det är ju betydligt enklare att en präst som pratar, men vi vill ha en personlig ceremoni som speglar det vi tycker är viktigt, inte det kyrkan tycker är viktigt. Det känns bra. Tur med vädret får vi också om man ska tro SMHI. Något jag gärna gör eftersom jag inte vet vart vi ska göra av alla gäster en regnig dag?
Nu ska jag nog lägga mig och läsa en bok medans jag väntar på Johan. Egentligen läser jag aldrig, men få saker får mig att känna mig så ledig och avslappnad som med en bok i handen. Puss och godnatt! ♥
Nackdelen med självscanning...
De här bilderna är tagna i maj då jag skulle ta tjejerna och storhandla själv på ICA Maxi. Ni vet ju hur det brukar gå? Just den här gången minns det som en ganska hysterisk och stressig inhandling, men efter mycket om och men var vagnen proppfull med fem välorganiserade matskassar samt två busiga ungar. Thank God for självscanning tänker jag och går för att dra mitt kort i terminalen.
Men till min fasa står det AVSTÄMMNING på displayen. Jaha. Det är bara ställa sig och packa upp alla varor igen samtidigt som jag försöker hålla barnen i skick. Så kommer vi till grönsakerna. Jag upptäcker att de gula streckkodslapparna är borta, men vart är de? JO - på mina barn! Estrid har i skuggan av min ouppmärksamhet pillat loss varje gul streckkod och klistrat både sig själv, sin lillasyster och vagnen full.
Och där står jag i kassan. Jag letar febrilt efter vilken lapp som hör till vilka grönsaker medans kön bakom mig tilltar. "Eh, vitkål? Vart är den någonstans? Estrid snurra runt får jag se överallt!" och gubben bakom mig säger "Bebisen har en på ryggen också..."
Ja. Just i den stunden var jag inte speciellt road, men det måste sett vansinnigt roligt ut. Estrid skrattar fortfarande när hon ser de här bilderna...
Det är i sånna där stunder man önskar att man bara hade sig själv att tänka på. Eller så kan man tänka som Emmy - "Hur hade det varit om jag just nu hade TRE barn i stället?". Åt helvete antagligen. Då känns helt plötsligt TVÅ barn som en baggis!
Estrid skriver sitt namn själv!
När Estrid var 3 år och 7 månader (22 maj 2011) skrev hon sitt namn själv för första gången. Det har jag helt glömt att blogga om! Det var detta fina självporträtt som hon signerade.
Intresserad av bokstäver har hon varit ganska länge, men jag blev väldigt förvånad när hon var så duktig att hon kunde sätta ihop dem till ord! Sedan hon skrev detta har hon lärt sig skriva morfar, farmor, Signe, mamma, pappa, apa (ibland apapappa, haha...). Ja, hon skriver egentligen alla ord bara hon får titta på ordet först. Hon ljudar alltså inte ihop orden, utan tittar hur det ser ut och skriver utifrån minnet.
Hon är duktig! Jag är så stolt! Min lilla flicka är stor ♥
Stor och tuff
Jag tror inte Signe vill vara bebis längre. Hon vägrar att bli matad och hon vägrar att äta bebismat. Hon ska äta själv med händerna och övar sig med skeden. Ger man henne något kletigt på skeden kniper hon igen sina små läppar och vänder bort huvudet. I stället vill hon äta grillkorv, köttfärsbiffar och pannkaka. Vuxenmat!
Därför gjorde jag igår bebisbiffar med sås och kokt potatis. Inget mosat och mixat, bara skruret i bitar. Gissa vem som blev glad? Signe åt (själv givetvis) som hon aldrig gjort förut. Jag som trodde det brukade vara svårt att få barnen att äta större bitar, men den här tjejen verkar vilja ha enbart bitar.
Hon verkar tro att hon är stor och tuff. Johan tycker jag ska tala om för henne att hon är en bebis. Det har jag gjort, men hon lyssnar inte. I stället ser hon dryg ut och envisas dessutom med att ha fötterna på matbordet. 
Fläta
Så här ser jag ut idag! Skönaste klänningen jag äger är lika skön nu som förra sommaren, även om jag blivit lite smalare. Frisyren blev en utbakad- sidofläta som följer runt huvudet. Inte alls svårt att göra, och lite piffigare till vardags än en vanlig fläta eller hästsvans!
Kan ju dra några rader angående mitt hår också när jag ändå håller på. För det här med blont hår är svårt. Det finns så många nyanser och det är inte det lättaste att hitta rätt. Ljusblond, askblond, mörk beigeblond, gyllenblond, pärlblond... Suck! Den färg jag vill att mitt hår ska ha är en slingad och naturlig blanding av följande:
Honung
Sand
Havre
... och lite ask.
Skitlätt, eller hur? Som ni ser på bilderna krävs det alltså lite justering. Jag har köpt två hårfärger som jag tänkt pyssla med i kväll. Den första är en gyllene blond som ska användas till stora foliéslingor på överhåret framför allt (för att det inte ska vara så ljust och enfärgat). Sedan en slingblond i hätta som jag ska plocka över hela huvudet med med betoning på underhåret (för att ljusa upp det och få en jämnare färg, samt ge överhåret lite mer skifningar). Vad tror ni om det?
282 dagar
Men visst är det otroligt häftigt att det blir en människa tillslut? Och fort går det! Från ett graviditetstest som blir starkare för var dag, till en tjock mage, till en nyfödd och kladdig liten varsele till en helt egen individ i full färd med att upptäcka världen! Det är så coolt. Jordens häftigaste upplevelse ♥
Mamma ♥ Signe
Estrid har sovit hos farmor i natt och Johan är till havs hela helgen, så jag har det väldigt lugnt och skönt i min ensamhet. Ja, Signe är ju hemma såklart, men att vara själv med henne är att betrakta som i stort sett barnfritt. Kände jag så när Estrid var liten? Knappast! Då hade man häcken full så fort man var själv med bebisen..
Men vi har tagit det lugnt. I natt sov hon 13h och jag 10h. Utvilade och glada! Det är roligt att vara själv med Signe! Ge henne 100% uppmärksamhet. Att leka, busa och hitta på saker som hon tycker är kul. Annars blir det ofta att hon får hänga på det jag och Estrid gör. Så nu i morse har vi kramats i soffan, lekt med en taburin, gjort "indianen" och kittlats. Titta så glad hon är! Världens sötaste ansikte men en enda stor, rund mun ♥
Förresten. Jag vaknade upp med mjölkstockning i ena bröstet igår. Eftersom jag aldrig haft det förut fick jag googla symtom, men kunde ganska snart ställa mig själv diagnosen. Måste legat konstigt när jag ammat henne på natten? För att få bort det hjälper det att amma massvis, och ingen var gladare över det än Signe kan jag säga.
Så idag är stockningen nästan helt borta, men i stället har jag fått blåsor av allt ammande. Suck! Blir det här spiken i kistan för amningen? Vi får se. Vi har ju liksom ingen annan rutin för läggning på kvällen eller för att somna om själv på natten att ge henne i stället... Ni får gärna komma med tips.
1 juli
Bilder från midsommarfirande med folkdans och ponnyridning vid krykan nära oss. På den första bilden syns hästgården där vi bor.
Det är en idyllisk slätt vi bor på! Vi har gångavstånd till en jättefin kryka och bara 8 minuter till en badplats (där vi har varit tre dagar i rad nu!). Jag hoppas vi kommer tycka det är lika bra när båda barnen börjar på dagis, och vi båda börjar jobba och pendla in till stan. Men som det känns nu är det absolut värt att åka 35 min för att bo så fint som vi gör.
Har förresten fått ett välkomstbrev från Estrids nya förskola. På ett helt A4 trängdes porträttbilderna av 27 nya dagiskompisar, och Estrid har kommit fram till att 6 barn har samma namn som någon annan och att en flicka har likadan tröja som henne. Det blir nog bra. Det enda jag inte känner mig helt till freds med är vissa säkerhetsfrågor. Men det ska jag prata med dem om, och hoppas det går att lösa. Jag märker att jag blivit mer "hönsig" sedan Signe kom. Varför är det så? Jag har aldrig varit en orolig mamma, men helt plötsligt ser jag faror som jag aldrig tidigare tänkt på! Jag som trodde jag skulle bli ännu coolare med barn nr. 2, men icke.
Nej, nu ska jag och bebisen äta grötfrukost. Estrid sover fortfarande och Johan har åkt till jobbet. Kusinerna kommer hit och leker idag, det ser vi fram emot!
Vad gjorde jag av min ungdom?
I bland känner jag mig fortfarade som 18 år (innan jag blev gravid). Det är som om jag stannat vid 2006 och helt plötsligt vaknar jag nu upp och är... närmare 25 år än 20 år! Vart tog åren vägen? Vad jag har gjort? Tiden har rusat förbi mig. Sen tänker jag såhär, att under hela tiden har jag varit en ung tjej som ändå inte hunnit ta tillvara på... mig själv? Min tid har legat hos barnen och familjen. Jag har inte hunnit se mig själv. Ni förstår nog hur jag menar, det brukar ni göra.
Helt klart ser jag mest fördelar med att få barn tidigt, men ibland saknar jag de där åren som bara skulle varit mina. Undra vad jag hade gjort då? Pluggat, rest och varit full lite oftare. Kanske? Jag och Johan skulle fått längre tid att bara vara flickvän & pojkvän. Kravlöst. Jag är övertygad om att det liv jag i stället fick har lärt mig mer om mig själv och givit mig något mycket större tillbaka. Men ändå. Mitt uppe i allt det underbaralyckligatacksammalivet händer det att jag saknar mig själv. Som den jag var förut.
Men det kanske alla småbarnsföräldrar gör, oavsett ålder?
