Tankar...

Det är ganska mycket jag går och funderar på. Ibland känns det bra och jag vet att allt kommer lösa sig. Andra gånger känns allt jättejobbigt och jag vet inte hur det ska bli med allt egentligen...

Lägenheten vi bor i nu har vi till slutet på maj. Vad händer sen? Vart ska vi bo? Jag vet inte. Johan vill stanna på ön. Själv vill jag tillbaka till fastlandet. Jag kan inte se något långsiktigt här och känner mig alldeles för ensam för att låta bli att längta hem. Samtidigt förstår jag att vi måste ge flytten-till-gotland en ordentlig chans när vi väl tagit oss hit. Men tryggheten på fastlanndet lockar. Jag har jobb och ett socialt nätverk. Där vet vi vad vi får, men vad får vi här? Hur blir det med jobb? Och föräldraledighet? Dagis? Jag är så enormt tött på denna ovisshet, att bo ett år här och ett år där. Jag orkar inte med det. Jag vill slå rot.

Ska vi flytta till fastlandet och dela lika på föräldraledigheten?
Eller ska vi satsa ett år till på ön. Är det värt det, om vi ändå inte ska bo här sen?

Mycket frågor. Inga svar? I sånna här situationer önskar jag att jag kunde kliva ur min egen kropp och slippa vara duktig, ta ansvar och fatta en massa kloka beslut. Jag blir trött på mig själv. Velar, testar och ångrar mig igen. Å andra sidan känner jag mig stark och besutsam. Tror det blir bra oavsett.

Estrid sa såhär när vi satt nere vid havet, och hon såg att jag försvann bort i tankar:

"Vad tänker du på, mamma?"
"Jag tänker på om vi ska bo här på Gotland eller om vi ska flytta till fastlandet igen. Vad vill du?"
"Jag vill bo på fastlandet."
"Varför?"
"För att farmor bor där."
"Mh, jag vet att det är så. Det är också någonting som vi måste tänka på när vi bestämmer oss. Det är svårt..."
"Ja. Men äsch! Vi går och äter glass i stället!"

Tänk så lätt att bara vara 3 år gammal och inte behöva tänka en massa. Känns något jobbigt slutar man bara tänka på det och tar en glass i stället. Hon gör mig på bra humör. Hon får mig att se det enkla i det som känns svårt. Det är bra, för om man bara trasslar in sig i sina egna tankar är det lätt att man fastnar. Då kanske man behöver bryta och bara... ta en glass.

En sak vet jag i alla fall. Att ovsett vart eller hur vi kommer bo så har jag en familj full av kärlek. Ni är det viktigaste jag har!



Rose-Marie

Hej vännen! Tänk på att med tiden bygger du upp ett kanon nätverk igen. Utan att du kanske vet det är du redan en bra bit på väg! Samtidigt ska du vara otroligt stolt att ni vågade flytta men också otroligt stolt om ni tar beslutet att flytta tillbaka. Det är verkligen inte många som vågar. Du är en fantastisk tjej kom ihåg det! Kram

2011-01-19 @ 16:12:35
Lisa

Well... Gävle är en hamnstad. Lite av båda alltså. Och jag vill ha en mammakompis!! ;)

2011-01-19 @ 19:50:38
Susanne Löf

Kom till skutskär och slå rot på Ängsgatan, barnvänligt område med återvändsgata och skola/dagis runt hörnet. :) Dessutom nära till havet. Kan det bli bättre?!



Skämt åsido, hoppas ni hittar en lösning ni känner är nöjda med. Kram

2011-01-19 @ 22:30:15
Emmy

Ja, barnens farmor är verkligen kanon och högt uppskattad av både de stora och små barnen! Just nu sover min lilla skrutta i Farmors säng. När jag hämtade henne på dagis idag så frågade jag henne om hon viste vem hon skulle hem till idag. Fammor viskar hon förväntansfullt. Ja säger jag. Då kommer ett glädjetjut, skratt och hon skriker glatt FAMMOR. Så säger hon Fammor gullig, me älskar Fammor.

Ja, Fammor är underbar, jag kan bara hålla med de små.

2011-01-19 @ 23:28:17
Andrea

Vet precis hur det kanns, gar igenom samma sak jag, fast med andra tankar. Jag ar sa less pa att behova tanka hela tiden, att aldrig kanna mig tillfreds med tillvaron. Jag vill alltid nagon annanstans. Sa rastlos, och sa trott pa att vara rastlos...

Men, jag ar saker pa att det ordnar sig nagon dag framover :) Det brukar det alltid gora!

Underbar hon ar Estrid, jag onskar manga ganger att jag kunde fa vara liten igen. Kunna se livet pa ett sa latt satt :) Gullungar <3

2011-01-20 @ 01:08:27
URL: http://thegreenspot.blogg.se/
Mia

jag förstår dina tankar som ibland kan leda till frustration, ibland på situationen och ibland på sig själv för att man alldeles för ofta tänker "tänk om"..? Men som du skrev så är ändå familjen det viktigaste och betyder mest i livet! Kram!

2011-01-20 @ 19:29:46


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: