Jag har några julprojekt jag skulle vilja fixa innan julafton. Lägga in sill, göra ett nytt pepparkaksslott (försökte mig på ett åttkantigt slott i tre våningar, men det rasade så jag lär göra om 'et), göra snölykor med barnen och slå in de sista julklapparna. Paketinslagningen var egentligen färdig, tills Estrid hittade paketgömman och hann riva pappret av ett par klappar innan jag upptäckte henne. Till sitt försvar sa hon "Jag trodde att det var julafton". Hm. Som tur var öppnade hon bara sina kusiners julklappar, så egentligen gjorde det inte så mycket.

Julen kommer vi fira med våra föräldrar och min storebror. Estrid längtar nå enormt! Vi har pratat om tomten, julmat och tillsist Jesus him self. Hon tycker det är lika knasigt varje gång jag berättar att han föddes ute i ett stall. En gång när vi pratade om Jesus kom vi till frågan om hur han dog, och varför de var elaka mot honom. Hur svarar på man sånt? Det hade varit enklare att lägga julen på en då-får-man-julklappar-nivå, för då slipper man vidare frågor. Men eftersom jag har en önskan om att Estrid ska först lite mer än så snurrar jag ofta bara till det.

Från det ena till det andra. Jag har fått en finne i vardera ögonbrynet. Fantastiskt fult med symestriska finnar. Undra om de hinner försvinna till julafton? Det önskar jag mig, tomten.