Den perfekta barndomen?
När vi lämnade huset och åkte mot färjan grät Estrid och sa "Jag vill inte bo i Visby!". Kände mig hemsk som släpat hit henne till ön från första början, även om jag vet att hon älskat att bo här och trivts jättebra. Men det är lätt att klandra mig själv för att vi ens flyttade. Lätt att tänka att flytten hit var onödig. Men innerst inne tycker jag inte det. Jag är stolt över att vi testade och glad att Estrid fått möjligheten att se allt som denna underbara ö har att ge. Sen är det riktigt tufft att Signe är en infödd gotlänska. Hon kommer alltid bära Gotland med sig i sitt hjärta och att ett speciellt band till ön. Vi också.
Eftersom jag själv har skilda föräldrar och flyttat endel som liten önskar jag någonstans att mina barn ska få lugn och trygg uppväxt från första början. Jag har alltid tänkt att det bästa är att få bo på en lugn gata hela barndommen och känna varenda bäck, klätterträd och vinbärsbuske utan och innan. Alla föräldrar vill ju ge sina barn det bästa, men vad är egentligen det bästa?
En annan sak som jag alltid önskat mina barn är att ha syskon att växa upp tillsammans med. Mina flickor har verkligen varandra och det finns inget som kan slå deras kärlek ♥
Så hur vet man då egentligen att man gör rätt? När Estrid fyller 4 år kommer hon har firat alla sina födelsedagar på olika adresser. Suck. Men nu ska vi inte flytta igen på ett bra tag, och jag hoppas verkligen mina små gryn kommer trivas i nya huset. Det verkar ju i alla fall så...
Förresten har jag trivts ganska bra med att ha skilda föräldrar. Hade haft det betydligt sämre om de fortsatt att levt ihop. Det finns ju för- och nackdelar med allt. Jag ska nog sluta stirra mig blid på hur det borde vara och i stället göra det jag tror på. Det brukar jag göra och hittills har jag aldrig ångrat mig.
Jag har också separerade föräldrar och har bott på en hel del olika adresser. Och jag har då inte tagit någon större skada av det. Det viktigaste är ju inte att man bott på en och samma trygga gata hela sin uppväxt utan att man har en trygg och kärleksfull familj/föräldrar att växa upp med. DET är jag säker på att era små flickor har. :) Oförskämt bra verkar det som. :D Och det är härligt att läsa om.
Ha det fint.
/ Terese
Vad intressant att du skriver om det här, för jag har också funderat på det. Jag är uppvuxen på en och samma gård och kan varenda krypin där. Det vill jag ge mina barn också. Men vad gör man när man får barn ung, inte vet var man kommer arbeta och således inte vet vilken typ av bostad man ska köpa eller VAR man ska köpa den?
Vi trivs ju superbra i vår stoora tvåvåningslägenhet men nästa gång vi flyttar ska vi köpa hus och sen stanna där. Punkt.
Anyways. När ni flyttar till Uppsala vill jag att vi ses! Vi tänkte ta en dag i Furuvik med fam. Österberg/Alsadi i sommar, kanske ska vi ses allihopa?
Kram!
