Första natten på BB låg nyföddingen klistrad mot min mage och ammade bokstavligen tills bröstvårtorna blödde - AJ säger jag bara! Nu har såren läkt och mjölken runnit till. Tillsammans med en enorm hormonomställning i min kropp. Jag gråter utan anledning, ibland börjar jag skratta åt att jag helt plötsligt gråter. Det är nog normalt. Hoppas jag? Amningen går i alla fall bra nu. Jag har mjölk att mätta 10 bebisar, eller fler. Eftersom Signe sover i stort sätt hela nätterna är det i stället jag som vaknar och måste ruska liv i den lilla för att inte brösten ska sprängas. Men jag ska inte klaga. Jag får massor av sömn och bebisen också, så vi är nöjda och glada på dagarna. I dag ska jag i alla fall köpa en pump, bra för att kunna lätta på trycket när det blir för mycket. 

Så bebisen ökar i vikt alltså! Vi var på 5-dagars kontroll i går och Signe fick fina betyg från doktorn, +1hg från födseln och inge fel på hörseln. PKU-provet är också taget.

Det känns som jag ammar, byter en blöja, ammar, byter en blöja och ammar lite till. Johan tvättar, diskar, lagar mat och leker med Estridh. Det är bra, för min tid räcker inte till henne just nu. Dessutom träter mitt tålamod när jag har full fokus på nyföddingen. Det är ju underbart, men samtidigt väldigt svårt att helt plötsligt hitta balansen i vardagen och dela sin tid med två. Vi får ge det lite tid. Men mellan amningscirkus och 3-årstrots har vi det riktigt mysigt! Estridh älskar sin syster och jag njuter verkligen av att ha två små prinsessor. De är så fina ihop! ♥





Mest av allt känner jag mig väldigt rik. Rik på kärlek, och rik på livet!