Svälja ett tuggummi
Igår såg vi filmen tillsammans och hon ville som vanligt att jag skulle sitta med.
Estridh: Mamma, du har också svalt ett tuggummi.
Jag: Nej, varför tror du det?
Estridh: Du har också svällt upp på magen! Du har en bebis där för du har svalt ett tuggummi.
Haha! Ja, hade någon hade talat om för mig att det var så bebisar blev till, då hade kanske hela livet sätt annorlunda ut! :) Tänk vad mycket som rör sig i hennes huvud. Måste ju verka helt vansinnigt att jag har ett barn i magen som växer och blir större och större, och tillslut ska "åka ut genom snippan!" som hon själv säger. Det är ju ganska svårt att förstå för en själv, hur ska det då verka för en 3-åring?
Nu har hon i alla fall klurat ut hur det gick till när jag från första början blev tjock. Jag svalde ett tuggummi! Så nu vet ni! :)
Haha, vad go hon är, gumman!
Svante blev helt förfärad i morse när han trodde att det kom blod ur mammas rumpa. ÄR DU SJUUUK!? frågade han. Är så svårt att förklara det här med barn och förlossning för en treåring. Man blöder jättemycket när lillebror kommit ut, men det är ingen fara. Hur låter det liksom?
Håller tummarna för att du får en fin förlossning, Pauline. Hoppas dock det inte går lika fort som för mig. Hur lång tid tog det med Estridh? Vore kul om du ville blogga och berätta lite om den förlossningen och vad du har för förväntningar nu.
Hej vännen! Jag är så glad att ni trivs på Gotland! Du får se till att knipa till imorgon så inte Johan missar nedkomsten. Saknar dig massor på jobbet och hoppas du kommer och hälsar på med Estrid och lillkillen snart ;-) Kram, Rose
Åh, vad söt!
Här hemma undrar Sixten när vi ska honom "hans bebis", han tycker att vi kunde åka till Barcelona och hämta en :)
Gud vad gulligt!!
Jag beundrar din blogg.
KRAMvännen
