Lite jämförelsebilder
Det var kul att kika på de här bilderna! Roligt att minnas Estridh som bebis och se vad mycket hon vuxit! När dessa bilder togs vara hon bara några dagar gammal, då kände vi inte henne. Och nu är hon en sån söt, omtänksam och underbar liten flicka! Undra hur Signe kommer vara om några år?
Signe är i alla fall till vänster och Estridh är till höger. Många likheter, men också stora skillnader (en av de stösta är nog att vi har en bättre kamera nu för tiden, haha...)
Bland de första bilderna på dem båda.
Här är det bra näsan som skiljer!
Så här såg de ut när vi åkte hem från BB. Estridhs mun ser ut som ett McDonalds-M!
Pappan och filten är den samma, men bebisen är ny.
Estridh har längre och mörkare hår än Signe. 
Här ser de helt olika ut!
Amning, amning, amning...
Så bebisen ökar i vikt alltså! Vi var på 5-dagars kontroll i går och Signe fick fina betyg från doktorn, +1hg från födseln och inge fel på hörseln. PKU-provet är också taget.
Det känns som jag ammar, byter en blöja, ammar, byter en blöja och ammar lite till. Johan tvättar, diskar, lagar mat och leker med Estridh. Det är bra, för min tid räcker inte till henne just nu. Dessutom träter mitt tålamod när jag har full fokus på nyföddingen. Det är ju underbart, men samtidigt väldigt svårt att helt plötsligt hitta balansen i vardagen och dela sin tid med två. Vi får ge det lite tid. Men mellan amningscirkus och 3-årstrots har vi det riktigt mysigt! Estridh älskar sin syster och jag njuter verkligen av att ha två små prinsessor. De är så fina ihop! ♥
Mest av allt känner jag mig väldigt rik. Rik på kärlek, och rik på livet!
6 dagar gammal
Förresten är det svårt att säga vem hon är lik. Estridh är ju mest lik Johan, men ha min näsa. Och den här fröken är nog mest lik mig, men har Johans näsa! Ibland är hon så lik Estridh när hon var bebis, och ibland helt olik.
Hur som helst är hon bland det sötaste jag sätt - alla kategorier! ♥
Dagarna på BB
De har ett väldigt fint BB här i Visby! Har man tur kan man få ett rum med utsikt över havet, men det fick inte vi. Det funkade ändå. Barnmorskorna var trevliga och hjälpsamma, servade mig med god mat och Panodil mot de hemska eftervärkarna (som för överigt gör betydligt ondare denna gång!).
Johan åkte hem och tog hand om Estridh, så jag och Signe var själva kvar på BB. Men på eftermiddagen samma dag hon var född kom Johan med Estridh så hon fick hälsa på sin lillasyster. Gissa om hon var stolt? Det bara lyste i ögonen på henne! Hon gosade med Signe och gav mig komplimanger för mina fina kläder (Landstingets vita rock i strl XXL). På en gång ville hon se min mage och sa "Din mage är tom nu! Du har ju fått en jättefin bebis mamma!". Hjärtat smälter. Tänk att jag har två små underverk nu!? ♥
Sådär, nu fick ni en liten bildbomb. Nu vill Signe ha mat, och sen ska vi gå en promenad på stan. Puss!
Förlossningsberättelse med Signe
Jag vankar fram och tillbaka, andas och försöker massera bort trycket över korsryggen som kommer med varje värk. De rycker verkligen tag nu och tvingar mig att fokusera på andning och avslappning för att inte krypa ur skinnet varje gång. Men jag känner mig förberedd. Stark. Känslan av värkarna är bekant och jag vet vad som väntar. Jag tänker "lugn och tung, lugn och tung..." i varje värk som nu kommer allt tätare, 3 minuter mellan. Klockan är 04:30 och nu lossnar också slemproppen. Jag väcker Johan. Vi ska få barn nu!
Jag ringer till förlossningen. Presenterar mig med "Hej, jag heter Pauline och jag håller på att föda barn här." Ungefär som om det vore något man gjorde varje dag... Den vänliga rösten på andra sidan svarar "Nejmen vad trevigt!", sen ber hon oss stanna hemma så länge som möjligt. "Kommer ni in nu kan ni bli kvar här väääldigt många timmar...", som hon sa. Tur att vi inte lyssnade på det! Värkarna stegrar nu i styrka och jag kan nästan känna hur jag öppnar mig mer och mer för varje värk som passerar. Johan packar därför det sista i BB-väskan och gör ordning Estridh, hon ska vara hos min syster. Medans han går och lämnar henne tar jag en varm, skön dusch. Hela tiden masserar jag korsryggen och det hjälper, liksom att konscentrera mig på andningen. När jag kommit ut kommer en värk från helvete som river tag i hela mig. Som en lavin som sköljer över mig, min livmoder brinner. Mitt gnyande övergår till ett mindre vrål, och Johan vill nu att vi åker in. Sagt och gjort!
Klockan är strax innan 06:00 kliver vi in på förlossningen. Vi får eget rum och jag blir undersökt. Öppen 8-9 cm! Skönt. Beskedet landar med en smula stolthet i min krampande kropp. Jag kommer klarar detta. Jag och Johan klarar det, tillsammans. De plockar fram lustgasmasken, men jag hittar aldrig rythmen. Missar att andas i tid och får ruset när värken passerat. Även om det gör fruktansvärt ont och jag inte kan göra annat än att låta vulkanen explodera innuti min kropp, känner jag mig ändå trygg. Trygg, målinriktad och koncentrerad. När jag födde Estridh handlade en stor del av värkarbetet bara om att överleva. Men nu når jag aldrig bristningsgränsen, marginalen är på min sida. Jag är där mentalt, känsomässigt och känner att jag har kontroll. Därför vågar jag också släppa den.
Efter en timme förändras värkarna. Trycket neråt blir enormt. Krystvärkarna! Det enda jag kan göra är att följa med i den våg som slår över mig. All den kraft och styrka som tidigare bara kramat min kropp förvandlas nu till en kraft som får hela kroppen att vilja trycka på. Jag står bredvid sängen för att få barnets huvud att komma ner. Sätter mig på huk. Dricker saft. Svettas. Efter en stund avtar kraften i krystvärkarna och det blir svårt att hitta rätt teknik. De ber mig lägga mig på sängen, ger mig lite värkstimulerande och jag tar stöd med händerna runt benen. Det hjälper.
Klockan är 07:45. De tycker att jag krystat länge nu och tillkallar en läkare. En trevlig herre som tar i hand och talar om att de tänker hjälp bebisen förbi den sista passagen med sugklocka. Gör vad ni vill, tänker jag. Jag vill ha mitt barn nu! Han visar hur den ser ut och fungerar, men vid nästa krystvärk glider barnets huvud ner av sig själv! Ingen sugklocka alltså. Vad skönt. Nu är det bara minuter kvar.
Den här stunden som kommer minns jag mest som en utomkroppslig upplevelse. Som om jag ser mig själv på avstånd. Jag ligger där på rygg i sängen, krystar för kung och fosterland och ser toppen av huvudet tränga fram. Smärtan är enorm. Det bränner, svinder och trycker. Jag vill krysta, men barnmorskan ber mig vänta. Johan håller om mig och vi andas tillsammans för att invänta nästa värk. För ett ögonblick hinner vi se på varandra och le - snart kommer våran bebis! När nästa lavin slår över mig tar jag i för kung och fosterland. Barnets huvud är ute. Helt overkligt! Jag fortsätter att håller ut så länge jag kan i värken, ser hur huvudet pressas fram och sen också hur den lilla, vita, kletiga kroppen lämnar min. Magi. Hon är född! Klockan är 07:51. Jag tar själv emot henne, och hon landar på min mage i en sanslös röra av blod och gegg. Smärtan är helt borta. Vi har fått en dotter! En underbar, efterlängtad liten flicka. Och hon är helt perfekt!
Där ligger hon nu på mitt bröst, insvept i en handduk och gnyr. Vi nosar på henne och ser på en gång att det blev en liten Signe. Hon är underbar. Hon är ett litet mirakel. Hon är våran.
Vi lämnas ensamma på rummet och njuter av den förtrollade stunden. De väntar med att vägning och mätning och hon blir sent avnavlad, precis som jag önskat. Signe är hungrig på en gång, så jag ammar henne. Allt är så stilla. Utanför har morgonsolen precis gått upp och den lyser in genom fönstret. Hur kan världen vara sig så lik när mirakel händer? Vi ringer några samtal. Njuter av den goda frukostbrickan. Njuter av att äntligen ha vår bebis hos oss!
Min fina Signe, om du visste vad vi längtat efter dig.
Mamma, pappa och storasyster älskar dig. Vi älskar dig nå enormt!
♥
Ett dygn gammal
♥
Signe!
I dag blir Signe tre dagar gammal. Vi kom hem från BB igår och håller på att komma till rätta här hemma. Allt känns jättebra, om än lite overkligt. Tänk att vi har en bebis igen! Jag kan sitta i timmar och bara se på henne, lukta på henne och smeka hennes mjuka hud. Jag måste vara världens lyckligaste som, igen, fått en sån perfekt dotter! ♥
Här ligger hon uppe på BB och sover i våran säng, bara 9 ½ timme gammal.
Nu är hon här!
♥ I går morse föddes vår underbara lilla dotter Signe! ♥
Hon vägde 3710 g. och var 53 cm lång. Helt perfekt!!
Förlossningen gick jättebra, och fort. Sist jag skrev hade ju värkarna precis börjat kl. 03:00 på natten. Vid 06:00 åkte vi in till förlossningen och då var jag öppen 8-9 cm och kl. 07:51 är hon född. Allt gick kanonbra och jag fick verkligen den drömförlossning jag önskat! Även om det gick fort hade jag ändå tid att vila mellan värkarna. Eftersom jag bara tog lustgas första timmen vi kom in var jag inte nå groggy och kunde verkligen uppleva förlossningen och samtidigt gå in i mig sjäv. Det var så häftigt! Jag får skriva ihop en förlossningsberättelse senare, men just nu ligger vi kvar på BB. Eftersom hon hade bajsat i fostervattnet vill de att man stannar i 2 dygn, men i morgon får vi åka hem!
Tack alla för era lyckönskningar till oss! Det värmer att gå in här och läsa det ni skriver. Nu ska jag lägga mig i sängen och sniffa på min nya lilla prisessa. Hon är hur fin och gosig som helst och jag är världens lyckligaste! ♥
Det har börjat nu
Det har börjat på riktigt nu! I går kväll kl. 23:30 fick jag helt plötsligt regelbundna förvärkar igen, men med en helt annan styrka än det jag känt de senaste dagarna. Samla krafter tänkte vi och gick och la oss, glada i hågen över att något äntligen satt i gång! Det är konstigt hur kroppen förbereder sig. I går blev jag nämligen akut trött kl. 18:00, stupade i säng och vaknade inte förren 3 timmar senare. Det betyder att jag var väldigt pigg framåt kvällen när värkarna satte i gång. Undra om kroppen visste vad väntade och gav mig lite välbehövlig sömn inför nattens bravader?
Hur som. Lyckades slumra nån timme till innan ännu starkare värkar väckte mig strax innan 03:00. Nu kommer de regelbundet med 5 min mellan och känns, minst sagt. Slemmisen, som det så vackert heter, har också lossnat.
Och där är vi nu! Det är jag, min djupandning från Profylaxkursen och en tallrik spagetti och köttfärsås som med spänning laddar inför det som komma skall. Nu ska jag upp och vanka runt i lägenheten, det är skönare att röra på sig än att sitta stilla. Jag är glad, förväntansfull och ganska nervös. Önska oss lycka till nu! ♥
BF dagen!
Fick ett tips av en vännina att ta med ett foto på Estridh till förlossningen och använda som "målbild". Tycker det lät som en jättebra idé! Tror det kan hjälpa mig att hålla fokus vid det jag faktiskt kämpar för. Det ska jag ordna idag.
Mår: Bra, tack. Dagarna går sakta och jag fördriver dem med att leta tecken på att något börjat. Men jag har ju faktiskt inga större krämpor och skulle säkert stå ut ett tag till om det skulle behövas.
Vikt: + 13 kg
Dagar kvar till förlossning: 0 st!
Da'n före doppareda'n
Tro inte att det kommit någon bebis ännu, för det har det inte. I bland sätter förvärkarna igång och kommer med jämna mellanrum (när jag går), ibland stannar det av (när jag ligger stilla). Kanske är det mitt tédrickande som triggar det? De gör fortfarande inte ont, men är kraftigare än vanliga sammadragningar.
Nej, bebisen kommer nog när den känner sig redo helt enkelt! Men spännande är det! Som när man var liten och väntade in julafton ungefär. I morgon är självaste julafton - BF-dagen. Johans första gissning var ju faktiskt att bebisen skulle vara punktlig och pricka in denna dag. Vi får väl se! Så här ser gissningslistan gällande datum och kön ut från mina nära och kära:
19/9: mamma (flicka)
21/9: Johan (flicka)
23/9: syster Maria (flicka) & pappa (flicka)
24/9: bror Martin (flicka)
25/9: Estridh
26/9: jag (pojke)
Många verkar tro en flicka? Själv är jag numera övertygad om en pojke. Har till och med, efter 9 månaders funderande hittat ett pojknamn som jag gillar på riktigt (tjejnamnet är redan spikat). Nu är det bara vänta och se... Vem är du där inne? När tänker du komma ut? Vi längtar efter dig! ♥
2 dagar kvar?
Dagen har bjudit på regelbundna förvärkar! Jag kallar det förvärkar eftersom dem inte gör speciellt ont. Ännu. Hur som helst!
På förmiddagen tog vi en promenad runt ringmuren där jag på skoj började klocka några kraftigare förvärkar som dykt upp. De visade sig komma relativt regelbundet. I början med 7-9 min mellan. När vi fikade och lånade böcker på Biblioteket var det 10-12 min mellan. På promenaden hem bestående av tuffa uppförsbackar kom de med 3 min mellan och väl hemma på soffan var de åter tillbaka på 7-9 min mellan. Detta klockade jag under 3 timmars tid. Nu har jag lagt i från mig klockan och försöker att inte tänka på det, men jag tror det hela lugnat ner sig.
Johan gissar ändå att bebisen kommer i morgon. Han säger att jag de senaste dygnet varit mer lättretlig och krävt "mer utrymme" runt mig än tidigare. Om jag varit en rävhona hade jag gått undan i mitt bo, bäddat åt de kommande valparna och fräst åt dem som kommit nära. Typ. 
Detta är vad bebisen får med sig i BB-väskan. Det ser ungefär identiskt ut med vad Estridh fick med sig i sin, förutom molnfilten som bebisen fått som sin egen. Den grå overallen sålde jag på Tradera, men ångrade mig nå grymt. Den hade verklilgen ett högt känslomässigt värde för mig, något jag förstod efter att jag sålt den. Men nu har jag lyckats vinna tillbaka en exakt likadan, så även den här bebisen får samma overall! ♥
I kväll tänker i alla fall rävhonan avnjuta en god chokladkaka och fokusera på Valvakan i stället. Jag har dragit mitt gröna stå till samhällstacken och håller nu tummarna för en ny regering! Tyvärr känns det inte som någon valseger ligger i luften, men vem vet. Kvällen ska kort sagt bli spännande. På flera plan.
4 dagar kvar
Jag köpte hallonbladste igår. Någon som provat? Det sägs ha en värkstimulerande effekt på livmodern och gör därmed att man kan få en lättare förlossning. Ingenting som är vetenskapligt bevisat, men det finns många som vittnar om att det funkar. Är kroppen och bebisen mogen kan de här lite starkare värkarna som man framkallar sätta igång förlossningen. Det är ju det jag hoppas på!
Så igår kväll hinkade jag tre koppar. Visst ökade värkarna både i antal och styrka, men de lugnade ner sig när jag gick och la mig. Tror ändå att bebisen kommer när den vill och känner sig redo. Bara hoppas det inte dröjer så länge!
Alldeles strax ska jag till MVC och öva lite psykoprofylax inför förlossningen. Det erbjuder nämligen ett par tillfällen/månad där man får komma och tillsammans öva andning och avslappning i lite drygt en timme. Vi gick ju Annas Profylaxkurs när jag väntade Estridh, och jag har övat själv denna gång och läst böckerna vi fick då. Men det kan ju alltid vara bra att få lite hjälp på traven!
Nu ska här göras frukost. Puss & kram!
Sista besöket på MVC?
Jag hoppas det! Vi bokade i alla fall in en tid ett par dagar efter beräknad ankomst. Känns bra, även om jag hoppas att vi inte behöver åka dit :)
Men efter dagens besök såg allting jättebra ut. Magen hade vuxit sedan sist och SF-måttet låg på 36 cm. Hon bökade lite med magen och sa att det säkert blir en lång bebis. Hellre lång än tjockskallig säger jag som ska klämma ut klumpen! Hur som helst så lyssnade hon på bebisens hjärta som slog 135 slag/minut. Johan fick också lyssna med den lilla trätratten, och han sa att det lät väldigt fint! ♥
Vecka 40
Tyngden i magen har förändrats de senaste dagarna. Känns ungefär som att gå omkring med ett bowlingklot som lagt sig tillrätta i bäckenet. Tycker ändå inte att det ser ut som magen sjunkit något? Men det har den säkert. På onsdag ska vi på ett av de sista besöken på MVC, jag uppdaterar efteråt om hur läget ligger. Jag gissar att det ligger ganska stadigt i sådära en 2 veckor till, men man vet ju aldrig!
Nu blir vi inte så mycket större, jag och bebis! Här är några bilder från i förrgår:
Mår: Fortsatt bra! Har lagt mig till med ett svagt illamående som kommer och går. Men jag sover bra, är pigg och känner mig laddad inför förlossningen. Jag är beredd, du kan komma när du känner sig redo bebis!
Vikt: + 13 kg
Dagar kvar till förlossning: 7 st
Raukarna på Fårö
Jag älskar naturen här på Gotland. Det känns så hemma, men samtidigt som ett helt annat land!
Lite bilder på oss tre + basketbollen jag gömt under tröjan. Kom på att sist vi var på Fårö och kollade på raukarna var jag precis lika tjock, fast då var det Estridh som skulle anlända. Det var min och Johans första sommar tillsammans. Det är häftigt - tänk så lite man vet om framtiden!
Mitt förlossningsbrev
GENERELLT
Jag ser fram i mot förlossningen! Känner mig trygg med Johan som stöd och hoppas att vi tillsammans får en lika fin upplevelse som förra gången. I största möjliga mån vill jag ha en naturlig förlossning med så lite yttre påverkan som möjligt. För att hitta ett lugn och inre fokus behöver jag stöd från barnmorskan men också utrymme att få lyssna på min egen kropp. Jag önskar att barnmorskan coachar mig under de olika skedena men samtidigt låter mig känna att jag föder, och inte blir förlöst.
SMÄRTLINDRING
Vi har gått en profylaxkurs och jag hoppas kunna klara mig långt genom att andas genom värkarna. Sen provar jag gärna lustgas, akupunktur och bad. I första hand vill jag använda naturliga smärtlindringsmetoder och inga mediciner som påverkar barnet negativt. Men jag tar tacksamt emot tips från barnmorskan kontinuerligt om vilka metoder som kan hjälpa i olika skeden, för att fatta beslut efter hand. EDA var bra för mig under förra förlossningen, men hoppas ändå klara mig så långt som möjligt utan. Däremot vill jag gärna veta när det är sista chansen att få denna bedövning.
FÖRLOSSNINGSSTÄLLNING
Jag är positiv till upprätta ställningar och vill att barnmorskan uppmuntrar och påminner mig om att röra på mig, om detta är bra för förlossningsprocessen. Mot slutskedet ser jag framför mig att jag sitter på en förlossningspall med Johan som stöd bakom. Jag vill inte ligga platt på rygg, om inte detta är det bästa för barnet såklart.
UTDRIVNINGSSKEDET
Under krystningen får barnmorskan gärna ge feedback och vägleda mig, men samtidigt ge mig utrymme att få prova själv och göra detta till vår egen förlossning. Självklart vill jag att barnmorskan hjälper mig att undvika bristningar!
NÄR BARNET ÄR FÖTT
Om situationen tillåter vill jag ta i mot vårat barn själv och lägga upp det på mitt bröst, torka av den och hålla den nära kroppen. Vi vill själva se efter vilken sort det blev, Johan vill klippa navelsträngen och inte stressa med att väga och mäta den lille.
Jag har full förtroende för personalen och att ni på bästa sätt kommer hjälpa oss att få ut vår lilla bebis till världen! Förhoppningsvis med känslan av att vi klarade det med egen kraft och stöd från er!
Ungefär så ser det ut! Är det något som låter konstigt? Luddigt formulerat? Otydligt? Onödigt långt?
Utöver detta känns det som situationen får bli som den blir, det går ändå inte att planera i förväg. Men om vi fick en förlossning som ovan skulle jag vara helnöjd! Förra gången hade jag värkar hemma i 12 timmar (öppen 3 cm), hade värkar i ytterligare 12 timmar på sjukhuset innan jag krystade ut henne på 25 minuter. Slutet på förlossningen gick jättebra, men hade gärna haft en kortare latensfas! Som omföderska går det ju ofta fortare så jag hoppas på det.
Ja, det dröjer ju inte så länge tills vi får vårat facit! Nu är Johan hemma också så allt känns lugnt. Nu kan bebisen komma när den vill! Vi är beredda ♥
Svälja ett tuggummi
Igår såg vi filmen tillsammans och hon ville som vanligt att jag skulle sitta med.
Estridh: Mamma, du har också svalt ett tuggummi.
Jag: Nej, varför tror du det?
Estridh: Du har också svällt upp på magen! Du har en bebis där för du har svalt ett tuggummi.
Haha! Ja, hade någon hade talat om för mig att det var så bebisar blev till, då hade kanske hela livet sätt annorlunda ut! :) Tänk vad mycket som rör sig i hennes huvud. Måste ju verka helt vansinnigt att jag har ett barn i magen som växer och blir större och större, och tillslut ska "åka ut genom snippan!" som hon själv säger. Det är ju ganska svårt att förstå för en själv, hur ska det då verka för en 3-åring?
Nu har hon i alla fall klurat ut hur det gick till när jag från första början blev tjock. Jag svalde ett tuggummi! Så nu vet ni! :)
03:40
Jag hoppas inte dessa tidiga mornar forsätter. Det går inget bra på TV:n och dessutom orkar man inte med hela dagen sen. Sen innebär det att jag är lagom trött igen tills Estridh vaknar vid 8:00. Det enda som är bra är att det betyder att det inte är så långt kvar på graviditeten!
I dag är vi förresten nere på 10 dagar kvar i nedräkningen.. Spännande!
11 dagar kvar
Det går ganska bra att vara höggravid så här på slutet. Jag har inga direkta krämpor och fixar vardagen ensam utan större beskymmer. Fortsätter det så här står jag nog ut ett par extra veckor om det skulle behövas. Förutsatt att Johan kommer hem från jobbet och avlastar mig, vill säga. För även om kroppen funkar finns det trots allt en del saker som är jobbiga när man är höggravid och ensam...
Det är jobbigt att, fast jag känner att jag inte orkar, behöva anstränga mig till det yttersta. För går inte jag och handlar, bär upp tunga kassar, bär ner tvätten och lyfter upp vagnen i bakluckan så gör ingen det. Visst funkar det, men det är jobbigt. Framför allt tror jag att det jobbiga ligger i tanken på att allt ansvar ligger på mina axlar, helt ensam. Känslan av att inte ha någon här hemma som kan byta av och göra sakerna i stället. Men det blir bättre när Johan kommer hem. Jag saknar honom. Saknar att ha honom runt omkring mig här hemma. Närheten. Värmen. Jag behöver det nu ♥
Men i morgon kommer han hem! Efter att ha varit borta i 11 dagar tror jag att han också längtar hem lite :) Och eftersom bebisen verkar trivas bra i magen behöver jag inte längre oroa mig för att han ska missa förlossningen. Då kan vi i stället bara njuta av att vara lediga tillsammans, och vänta på att den lilla ska komma ut. Jippi!
Bebisfix avklarat
√ Bebiskläderna är tvättade, vikta och ligger i byrån.
√ Vaggan är bäddad och mobilen ovanför är monterad.
√ Babyskyddet väntar i hallen.
√ Skötbordet är riggat.
√ Bebisblöjor, tvättlappar och rumpsalvor är inhandlade.
√ Vagnen redo att användas som syskonvagn.
Samma vagga, spelmobil, sängkläder och snuttefilt som vi hade till Estridh när hon var nyfödd! ♥
Det enda som ska göras är att packa en BB-väska. Tror inte jag behöver ha med mig så mycket? Sköna kläder till oss alla tre, min journal + förlossningsbrev, läppsyl, tandborste och en laddad kamera. Ingen vetekudde, för det har jag ingen och absolut ingen egen musik att lyssna på för det gillar jag inte ens. Det går nog rätt fort! Om inte annat hinner vi säkert riva ihop det nödvändigaste innan det blir dags att åka in.
Dags att åka in... Tänk att det är så nära! Att alldeles strax ska vi få vara med om livets största händelser, igen. Föda en ny liten människa till världen. Det ska bli häftigt! Jag längtar!
Basiclinne till amningslinne!
Kan ju inte vara speciellt svårt att göra själv? Bara köpa ett basiclinne och måtta på sig själv vart hålet ska sitta. Av tyget man klipper bort gör man den lilla ställbara remmen i mitten. Jag hade inget sånt när jag ammade Estridh och minns att jag kände mig väldigt naken om man någongång blev tvungen att dra upp hela tröjan och visa rygg/mage. Med denna under slipper man ju precis det!
Det ska jag nog roa mig med. Sen är det ju bara hoppas att amningen går lika bra som sist!
Ponnyridning
I 30 minuter satt hon helt salig på hästryggen och höll sig i manen. Enda kommentarerna som kom ur hennes mun var "Vad luktar det? Det luktar koskit!" när vi red förbi en kohage och ett svagt "Mmh" som svar på frågan om hon tyckte det var kul. Annars var hon så konsentrerad att hon inte ens svarade på tilltal. Men i bilen hem blev hon lite mer talför och berättade hon hur hon hade ridit på en brun häst som hetter Rigetto, att han var mjuk och snäll och att hon hållt sig i manen.
Det var en rolig liten utflykt! Precis lagom låg ridtur också (läs: lagom lång för att bigpreggo skulle orka hålla jämn fart bredvid)...
Nu ska vi göra varma mackor! Denna gång hoppar däremot jag över Euroshoppers salamin på min ostmacka. Det smakade varm, svullen gris sist jag åt det. Inte att rekomendera. Man skulle kunna säga att jag fick vad jag betalade för. Vi hörs! Puss & kram
Vecka 39
Känns lite märkligt att det ligger ett fullgånget barn i min mage, en liten människa som är redo att möta världen vilket dag som helst. Tänk att den ser ut som en liten nyfödding där inne! Alldeles knubbig, vit och kletig med lite hår på huvudet.
Mår: Bara bra. Inga känningar om att det skulle vara på gång. Bara en del förvärkar, men det är väl inte mer än normalt så här långt in i graviditeten. Sover inte lika oroligt som för några nätter sedan heller.
Vikt: +12 kg
Dagar kvar till förlossning: 14 st
Ingen bebis innan söndag, tack!
Men det värsta skulle vara om förlossningen skulle börja nu i dagarna. Eftersom han jobbar i Stockholm kan det bli lite knivit att hinna hit. Det skulle ju vara bra typiskt om bebisen behagade komma 10 dagar innan beräknat, bara för att jag absolut inte vill det! Nej, att gå igenom förlossningen ensam och inte kunna dela den upplevelsen tillsammans är inget alternativ. Bebisen stannar i magen. Så är det bara.
Till eftermiddagen har jag bokat en ridtur för Estridh, här utanför Visby. Jag har inte berättat vad vi ska göra, utan bara att vi ska åka iväg på en överraskning och hon är jätteglad och förväntansfull. Hon älskar ju hästar och ridning så jag tror hon kommer bli väldigt glad när hon förstår vad vi ska göra :)
Flicka eller pojke? Nej. En mittimellanbebis.
Kinesiskt test som baseras på min ålder och datum för befruktning:
POJKE
Kinesiskt tabell som baseras på min ålder och månad för befrukning:
FLICKA
Om jag har sämre hud- och hårkvalité nu än innan jag blev gravid:
POJKE
Ett frågetest om gravidieten utifrån "gamla gummors" visdom:
Svar: "Oj! I ditt fall kan inte ens de gamla gummorna gissa vad det ska bli."
Pendel ovanför magen:
FLICKA (varje gång)
Barnets hjärtljud:
Inget tydligt svar
Formen på magen:
POJKE
Rödkål + urin som visar olika färg beroende på PH-värde:
FLICKA
Om man ska tro på något så tror jag de sista testet med rödkålen. De säger att det beror på de olika hormonerna och PH-värdet på urinet som då skulle skilja sig åt om man väntar flicka eller pojke. Sen om det stämmer vet jag inte? Tänker att PH-värdet ändå kan skilja sig åt om man dricker mycket surt tex. Men men - kul tidsfördriv!
Kan ingen av er som vet vilket kön bebisen har göra samma test och se om det stämmer? Man kokar rödkål i 10 minuter, häller upp lite av kokvattnet som blivit blått och låter det svalna. Sen tar man lika delar urin och kokvatten från rödkålen. Ändrar vätskan till lila blir det en flicka, men blir det rosa/rött blir det en pojke.
Nej, jag har nog för myket tid över känns det som. Just nu vill jag bara att bebisen ska komma ut så jag kan släppa denna könsfixering, haha..
Kvalitéstid
Vi gör sånt som faller oss in för stunden. Det är väldigt skönt att ha sånna dagar tillsammans, då jag vet att jag inte har någon annan än Estridh att rätta mig efter. Dessutom är det väldigt givande att ha så mycket tid ensam med henne. Det känns verkligen som vi umgås och har kul ihop. Kvalitésstid. Ungefär så jag hade önskat att sista tiden innan bebisen kommer skulle kännas!
Hennes nya kärlek - alla dessa betongfår!
Vi utforskar Visby också. Estridh har lärt sig känna igen många platser. Hon känner igen ringmuren, kyrkan, biblioteket, syrrans hus och Almedalen när hon ser det. Sen är det många ställen hon pekar på och säger "Du och jag var där!" eller "Du, jag, pappa och bebisen åt där!".
I morgon ska jag försöka åka med henne på ponnyridning. Estridh älskar ju hästar och pratar hela tiden om att hon vill rida. Hittade en fin gård som erbjöd ponnyridning där de leder hästarna ute i naturen på en promenad 30min / 60 min. Kan ju vara kul!
Solnedgång
Syster & kusiner
I går kväll tog jag och Essi en paus från flyttkaoset här hemma och gick över till min syster och hennes familj. De bor ju bara 10 minuters promenad bort. Där bjöds det på god middag och efteråt bakade barnen en kladdkaka. Känns märkligt att jag och min syster som alltid bort längst i från varandra och bara träffats någon gång om året numera bor grannar! Det är jättekul! Vi satt hos dem hela kvällen och pratade strunt medans kusinerna lekte. Det är också någonting som är roligt med att flytta hit, Estridh får möjlighet att lära känna sina kusiner Ruben & Elba på ett helt annat sätt. Hon pratar redan om dem hela tiden och tar efter allt dem gör!
Här är några bilder från idag när vi träffades och tog en fika på stan.
Estridh kastar sig över Elba och ger henne en puss!♥ Elba är 3½ år äldre än Estridh och de leker jättebra tillsammans. Visst påminner de om varandra till utseéndet också?
Oroliga nätter
De senaste nätterna har jag vaknat med 2-3 timmars mellanrum helt klarvaken och med världens förvärkar. Magen är totalt stenhård och i bland får jag ställa mig upp och gå runt lite för att det ska släppa. Det gör lite ont, men känns mest obehagligt. Dessutom känns det som bebisen ligger väldigt långt ner och trycker på. Kanske är för att den precis fixerat sig som trycket ökat? Försöker se om magen sjunkit något, men det är svårt att säga...
Nej, att bebisen skulle komma tidigare tror jag ändå inte på. Jag är inställd på den 26/9 (BF+5). Gick 3 dagar över tiden med henne så jag gissar att jag gör det denna gången också. Sen är både jag och Estridh födda på en söndag, och den 26/9 är första söndagen efter BF.
Hur som helst. Vore jobbigt om mina nätter de närmste 2 veckorna innan förlossningen ska lika piss. Kanske blir det bättre när Johan kommer hem och håller mig sällskap igen. Det är trots allt ganska oroligt att sova ensam på ett nytt ställe när man är både mörkrädd och sällskapsjuk. Johan - kom hem! ♥
Jag vill veta vad det blir, NU!
Jag är otroligt nyfiken på att få veta vad det blir för kön på bebisen. Så pass nyfiken så jag nästan inte kan hålla mig! I bland blir jag nästan lite irriterad över att jag inte vet vad det blir. Sitter och viker bebiskläder och försöker se mig både en pojke och flicka i alla plagg, och blir nästan galen över att jag inte kan bestämma mig för vad jag tror och framför allt över att ingen kan säga till mig NU vad det blir.
Försöker jämföra graviditeterna också. Jag räknar inte med graviditeten i mellan Estridh och denna bebis, eftersom den var sjuk och jag inte hann gå hela tiden ut. Dessutom hade den kromosomupprättningen XXY (XX = flicka och XY= pojke, men finns det något Y med över huvudtaget blir det alltid en pojke). Det betyder bebisen var en pojke, men det var inte helt självklart eftersom det var dubbla X också. Nog om det! Vi räknar med de som lever, allt annat vet man ju inget om.
Graviditeten med Estridh:
• Otroligt god aptit innan jag visst att jag var gravid.
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (visste inte att det fanns medicin)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på sötsaker
• Hormonrand på magen
• Magen växte framåt och inte åt sidorna
• Bebisens hjärtljud 130-140
• Domnade bort högts upp på magen mot slutet
• Mycket halsbränna
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 33
Den här graviditeten:
• Normal aptit
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (åt medicin som hjälpte)
• Inga sömnbesvär
• Jag är sugen på sötsaker
• Ingen hormonrand på magen
• Magen har vuxit mest framåt och inte på sidorna.
• Bebisens hjärtljud 135-145
• Domnar bort högt upp på magen nu mot slutet
• Mycket halsbränna
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 38
Ser ni! Mycket som är lika, fast ändå inte. Inte blir man nå klokare av det här?! Jag vill veta. NU!
Lekparken i Almedalen
Här är lite bilder från en av våra första kvällar här i Visby. Vi promenerade i stort sätt runt hela ringmuren och Estridh lekte i en jättekul lekpark i Almedalen. Det kommer bli vårat stammis ställe nu när vi är lediga om dagarna :)
Estridh tycker om att bo i Visby
Jag vet inte om det är nyhetens behag, men Estridh älskar verkligen våran nya lägenhet. Det märks att hon trivs jättebra! Hon säger "Vi har flyttat Gockland! Jag bor i gula huset!" och skiner som en sol. Det händer också att hon ber om att vi ska gå hem när vi är ute i parken, bara för att få vara hemma i lägenheten.
Jag har tidigare haft dåligt samvete över att hon inte får ett eget rum längre. Vardagsrummet är ju delat i två så ena halvan är hennes och den andra vardagsrum. Men hon gillar det, till och med mera än vad hon gillade sitt egna rum! Hon leker mer med hennes leksaker inne i hennes hörna och hon somnar jättebra om kvällarna när vi sitter bredvid och ser på TV och pratar. Det känns helt enkelt som att hon är tryggare med att ha oss nära, i stället för att vara avskild i ett helt eget rum.
Förut har Estridh kommit med en hel del bortförklaringar vid läggdags för att få komma upp i stället för att ligga i sängen. Komma upp och kissa 100 gånger, ha mera välling, golvfläkten ska slås på, blommorna på tapeten har varit läskiga och precis just de gosedjur som man inte hittar för stunden ska ligga i sängen.
Men här är det inget snack om saken. Vi läggdags kryper hon själv upp i sin säng, dricker sin välling och lyssnar till en saga, sen ligger hon där i lugn och ro tills hon somnar. Här om kvällen satt vi alla tre framför TV:n när Estridh plötsligt reste sig ur soffan och sa "Essi gå och sova", sen fick vi godnattpussar och hon gick själv och kröp ner i hennes säng. Det var tid för läggdags, men aldrig tidigare har hon tagit initiativet att att gå och lägga sig...
Det känns i alla fall jättebra. Jag tror hon kommer trivas här! ♥
Vecka 38
Var på MVC i Visby för rutinkontroll i går. En söt liten gumma som visade sig vara min nya barnmorska tog i mot oss i väntrummet. Vi pratade om hur graviditeten varit, mina tankar inför förlossningen och skrev ett litet förlossningsbrev tillsammans. Lite andra rutiner har de här också. De skriver journalerna för hand, lyssnar på bebisens hjärta med en trätratt (också ur högtalare) och tar urinprov vid varje besök. Det känns bra. Mottagningen här är mycket mindre, mysigare och det kändes direkt som om jag fick en närmre kontakt med min barnmorska. Hoppas stämningen är likadan uppe på förlossningen, då kommer jag känna mig väldigt trygg!
Magen hade i alla fall vuxit sedan sist och SF-måttet ligger nu på 35 cm. Bebisens hjärtljud slog 132 slag/minut, och huvudet är nu fixerat i bäckenet. Allt bra med andra ord! Måste också skriva att jag senaste veckan varit övertygad om att det blir en pojke. Det går ju lite upp och ner det där med mina gissningar, men en pojke blir det nog allt! Fråga mig nästa vecka kanske jag ändrat mig :)
Mår: Stor och tung, men mår bra. Hoppas kunna få lite mer tid att fokusera på mig själv och förbereda mig mentalt inför förlossningen nu när flytten och allt lagt sig. Jag behöver det.
Vikt: +11 kg (oförändrat sedan 3 veckor tillbaka)
Dagar kvar till förlossning: 19 st
Nu är vi på plats
Men jag tänkte uppdatera lite för er hur det går! Först och främst trivs vi jättebra! Lägenheten är jättefin och utsiken underbar. Hade inte trott det skulle kännas så här bra att bo i Visby! Men den här lilla stan har verkligen allt som jag älskar. Jag är ju ingen stadsmänniska, men här får man en känsla av frihet samtidigt som man bor centralt med människor runt omkring sig. Än så länge rör det sig en hel del turister på gatorna men det dröjer nog inte länge fören lugnet lägger sig. Det känns helt surrealistiskt att vi bor här nu, att detta är hemma för oss!
Här kommer lite bilder på lägenheten. Mörka blev dem, men nu får det vara så. Lika bra det så syns inte oredan.
Hallen.
Sovrummet.
Vardagsrummet.
Vardagsrummet / Estridhs hörna
Lilla köket.
Det var lite av lägenheten. Nu kan vi i alla fall bo och leva och kan ta en låda i taget för att få upp det allra sista. Nej, nu är det läggdags. Puss & godnatt!
