Sen var det var ju det här med att komma i form... Usch vad -90 det låter, att "komma i form". Fast "banta" låter i och för sig ännu mer -90. Ja, vad var det nu jag ska skulle skriva?

Jo! Jag har ju en bild av hur jag vill att min kropp ska vara. Hur jag vill känna mig för att trivas. Jag är av naturen en ganska lat person som inte anstränger mig i onödan, men när det gäller träningen nu så lockar faktiskt en snygg kropp mer än kladdkaka och soffhäng. Och det är stora ord för att komma ur min bekväma, sockerstinna trut ska jag säga!

Men jag vill hitta en träningsform som funkar även när inte Johan är hemma. Egentligen vill jag gå gym. Men vem ska passa Estridh 3 dagar i veckan? Och ska den personen då mata Signe med flaska också? Näe. Det känns inte helt okej. Så vad gör man då när sambon jobbar långt borta och två barn på släp? Jo - man tränar hemma! Två sockerpaket á 2 kg och lite tempo är allt som behövs. Har googlat lite och hittat ett bra styrketräningprogram för hemmabruk. Jag och Estridh gör programmet tilsammans och har gjort en kul grej av det hela. Vi röjer undan lite på hennes golv, tar på oss träningskläder, har likadana toffsar och slår på hög musik. Mellan övningarna hoppar vi som indianer, plockar äpplen i taket, är ormar på golvet och dansar till musiken. Knappt en timme tar det och vi är helt slut efteråt!





Estridh tycker det är skitkul. Jag också! Så roligt att ha en aktivitet som vi kan göra tillsammans, när som helst! Ännu roligare skulle det vara om jag fick lite fastare kropp på köpet. I går såg hon vekligen fram emot träningen och skrek när vi var på stan "Måste TRÄNA mamma! NU!". Är inte det en bra pepping?! Jag ska verkligen försöka hålla vid det här nu.

Både igår och idag har jag haft grym tärningvärk. Överallt! Rumpan, låren, magen, armarna. Det känns bra.