Up & down
Jag har inte bloggat så frekvent de senaste dagarna. Har känt mig lite deppig. Eller trött framför allt. Jag är inte van att jobba! Gå upp på morgonen, hålla fullt fokus hela dagen och sen komma hem till två små och en stor som också vill ha uppmärksamhet. Det tär på krafterna. Till råga på allt har Johan haft en släng av magsjuka och jag haft mens för första gången på 1½ år. Jag har glömt hur det brukar vara och känner mig som ett svullet, känsligt kvinnomonster. Ja, ni vet...
Men nu känns det bättre! I morgon ska jag åka bob med tjejerna. Eller ja, den stora tjejen framför allt. Vintern har ju äntligen kommit hit till ön. Det är fantastiskt fint ute nu! Jag ska försöka fota lite så ni får se vilket litet sagolandskap vi bor i. Som Johan sa idag "Det känns som att vara i ett julkort!", och ungefär så är det. Helt underbart!
Annars är allt som vanligt. Vi åker till fastlandet över helgen. Jag ska packa och försöka tänka på hundra saker samtidigt. Det går nog bra, det också. Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Signe. Inget får en att somna så gott som att ligga och sniffa på en varm, mjuk, liten bebis♥
Pepparkaksbakning
I går gjorde jag och Estridh 3,6 kg pepparkaksdag. I receptet motsvarade det 100 st pepparkakor, men idag har jag bakat ut 1 kg av degen och det är redan över 250 st kakor. Enormt mycket deg helt enkelt! Vi får väl se vart det slutar. Jag lär ha fått ryggskott tio gånger om innan jag kavlat ut alla bockar och grisar, men det kanske det är värt. Nu när jag ansträngt mig och gjort egen deg kan ju ju liksom inte låta bli att göra kakor av den...
Estridh är i alla fall en snäll tjej. Hon är till och med snäll mot pepparkaksdegen. Vi gjorde den i går, så i natt har den "sovit" i kylskåpet. Det första hon gjorde i morse innan hon gick till dagis var att smyga in i köket, öppna kylskåpet och säga "God morgon degen! Dags att vakna!". Så himla söt. Hon har hjälpt mig att stansa ut både dalahästar och hästföl. Ett och annat hjärta också som vi ska skriva alla i familjens namn på och hänga i fönstret.
Så här kommer lite bilder på henne när hon inspekterar alla pepparkakor. Koftan som hon har på sig är hemstickat arvegods efter hennes kusin som bor här i Visby. Tycker den passar Estridh perfekt!
Falukorv i ugn
En klassiker som säkert de flesta gjort någon gång. Men bara för sakens skull lägger jag ut recept även på detta. Till en så här mastig mat är det gott med en fräsch sallad till. Gissar att denna rätt går hem hos de flesta barn, åtminstonde hos Estrid!
4-6 portioner
Du behöver:
3 msk smör
1 falukorvsring
1 gullök
1 äpple
1 tomat
4 msk bostongurka
½ dl riven ost
ketchup & senap
10 potatisar
en skvätt mjölk
salt & peppar
Gör så här:
Skär tomat, äpple och lök i skivor. Smörj en ungsform och lägg ner korven. Skär sedan djupa jack i korven för att klämma ner de skivade grönsakerna och frukten. Täck sen med bostongurka, ketchup, senap och lite salt och peppar på toppen. Allra sist den rivna osten! Sen ska korven in i ugnen på 225 grader i ca. 20 minuter eller tills osten fått fin färg.
Koka potatisen och mosa den med elvisp. Jag behåller alltid skalet på, men sköljer potatisen noga. Smaka sedan av med mjölk, smör och salt så att moset får en bra konstistens och smakar gött!
Lördagkväll
Vi har fått in riktigt bra rutiner för barnen nu. Båda två vaknar strax innan 08:00, och båda två somnar för natten vid 20:00. Under natten vaknar Signe ett par gånger för att äta, och ibland kommer Estridh upp till våran säng. Annars är det lugnt. Vi får sova, och barnen också. Great!
Lördagskväll. Vi ska snart äta tacos, sen ska barnen sova och jag och Johan se på film. En riktig myskväll alltså. Det var länge sen. I morgon är det ridlektion för Estridh och sen ska vi gå på Visbys julskyltning.
Puss! ♥
Så här ligger läget
Det är skönt att jobba. Jag har saknat jobbet lite, faktiskt. Sen har jag ju världens bästa sambo som grejar vardagen här hemma galant. Det gör ju att jag kan slappna av och koncentrera mig på det jag ska göra.
Ja, det har ni säkert redan förstått men Johan är verkligen byggd av det bästa pappavirket♥ Han har lärt Signe ta flaskan nu också. Jippi! Bäst går det om han står upp i vardagsrummet och låter henne titta på brandvarnaren i taket. Bebisen är knasig. Tur då att hon har en sån bra pappa som förstår sig på henne.
Appropå barnen så går det mycket bättre med Estridh nu också! Hon är riktigt följsam faktiskt. Hjälper till, är glad och positiv, pratar och berättar och det händer till och med att hon lyssnar på vad vi säger. Inte ens nattningen kräver någon diskussion! Kanske har trotsen vänt? Vågar man hoppas? Hon känns hur som helst betydligt mer balanserad och harmonisk nu mot tidigare. Så jag njuter av varje dag som går utan att vi behöver ta en diskussion om precis allt.
Nästa fredag åker vi över till fastlandet igen. Bara en snabbis, jag ska gå på julfesten på mitt "gamla" jobb. Första festen för mig sen... Ja, sen nyår då jag blev gravid. Sen dess har det varit torka på festfronten kan man säga. Så det ska bli riktigt kul att träffa alla igen, jag ser fram emot festen :)
Jag är sötsugen. Vad ska jag äta? Inte baka en kladdkaka. Inte kvällsmackor. Nä. Det blir nog lite smaksatt keso. GUD vad gott. Inte.
Mot kylskåpet. Godnatt!
Första dagen på mitt ny-gamla jobb
Jag har gått en rundvandring i lokalerna, skakat hand med alldeles för många för att minnas ett enda namn, fikat, hämtat post, låst in nycklar, lärt mig nya koder, gjort betalningar i kassan, tagit mina första samtal på telefon, sprungit hem på lunchen och ammat bebisen, hängt in och ut flaggor vid fasaden och hela tiden försökt verka sådär supertrevlig. Jag tror det har gått bra! Det känns kul i alla fall.
Fast ännu roligare är att få känna sig riktigt duktig på något. Som om det jag kan faktiskt betyder något. Att jag är duktig! Som när någon börjar förklara "Ja, sen har vi ju BANKEN. Visste du att vi var bank också?". Då är det härligt att säga att jag jobbat mot bankkunder tidigare och vet hur man öppnar konton och sånt. Inget avancerat, men ändå. Jag kan något. Jag har en grundkompetens som de är glada över. Tidigare har jag alltid varit den som inte haft någon utbildning men som hankat mig fram ändå. Helt plötsligt är det jag som kan!
Dessutom har jag superbra kollegor. Så omtänksamma och välkomnande! Jag kommer nog trivas jättebra. Sen får vi se hur mycket jobb det blir, och hur framtiden ser ut. Jag tänker i alla fall ta tillvara på den här möjligheten och lära mig så mycket som möjligt!
Klänning
Det är kul när Signe får kläder. Även om vi har i stort sätt allt sedan Estridh var bebis, är det roligt med något nytt och fint som bara är Signes. Det är ju praktiskt att ärva, men något nytt måste man ju få också. Ofta har jag så mycket minnen med Estridhs gamla kläder, så det är kul att Signe kan få lite eget och sätta sina egna minnen på :)
Fejkmjölk och fejktutte
Vikt: 5390 g. (4820 g. sist)
Längd: 60 cm (57 cm sist)
Huvudomfång: 39,5 cm (38 cm sist)
Förresten håller vi på att träna Signe med flaskan. Jag tycker lite synd om henne, känns hemskt att stoppa den där hårda plastnappen i munnen på henne när hon bara vill ha mammas tutte... Men efter någon dags träning funkar faskan ganska bra. Men bara med mammas mjölk i, någon låssasmjölk går då icke. Någon som har tips på hur man får henne att ta ersättningen? Bland 50/50 med bröstmjölk kanske? Jag ska jobba på onsdag så det är bäst att hon vänjer sig. Tur är att jag har möjlighet att komma hem på lunch och amma, i fall det krisar. Missuppfatta nu inte mig som någon amningsfarcist som hatar falskmatning. Det är bara jobbigt att veta vad ens barn vill ha, men av en massa anledningar låta bli att ge det.
Appropå jobbet är jag lite nervös. Vad ska jag ha på mig? Kan man ha röda naglar första dagen på jobbet? Puh. Mycket att tänka på. Fast mest av allt håller jag tummarna för att min förkylning ska gå över tills dess. I går hade jag ingen röst alls, men idag låter det bara som en vanlig whiskystämma. Det går nog åt rätt håll.
Undra om jag och Johan ska se en film ikväll? Jag ska fråga honom. Puss!
Bilder på Signe
Om ett par veckor är hon exakt lika gammal som Estridh var när jag startade den här bloggen. Ska bli kul att se tillbaka på Estridhs framsteg och om systrarna påminner om varandra i utvecklingen. Till utseéndet är de i allafall helt olika!
8 veckor
Nu är Signe 8 veckor. Hade hon varit en hundvalp hade hon fått flytta hemifrån nu. Tur då att hon inte är någon hundvalp så jag får sniffa på henne i ytterligare 20 år.
Det händer mycket i hennes utveckling! När man ler mot henne ler hon tillbaka så att det spritter i hela kroppen på henne. Och när man pratar och jollrar med henne så "svarar" hon och det märks att hon försöker forma ljud och "prata" tillbaka. Det är så häftigt att se! ♥
Jag har också märkt att hon har ett mycket större sugbehov än vad Estridh hade. Signe kan ju inte styra sina händer ännu, men suger gärna på sin hand/tumme så fort den flyger förbi hennes ansikte. Vi hade ju tänkt låta henne vara utan napp, men nu har vi köpt ett par stycken och försöker vänja henne. Johan är napptränaren. Det funkar ganska bra! Det känns konstigt att stoppa in den där stora plastpluggen i munnen på henne, men hon verkar gilla den. Är hon glad är jag glad.
Vinter
Här är lite mysig vinterbilder!
Nu ska vi äta äggfrukost. På lördag åker vi hem!
Porlinsponny
Estridh fick en jättebra födelsedagspresent av min storebror och hans tjej! Den kom lite i efterskott eftersom vi inte träffats förren nu, men den var väldigt uppskattad!
En ponnyhäst i poslin som man får måla och pynta helt själv. Till hästan hörde färger, klistermärken, man och svans, hårspännen, borste och olika rosetter till hästens hår. Kan säga att Estridh satt i evigheter och pysslade med sin lilla ponny. Den ska jag spara och ställa upp på hennes byrå.
Tycker den påminner om de här designerkossorna som står utställda på olika ställen i Sverige. Minns ni dem? Vita kossor som blivit målade och designade på en massa olika sätt. Kul idé! Jag gillar ju sånt som är kreativt och uppmuntrar till fantasi och att skapa själv. Hästen kommer från BR, tror jag.
Bildbomb!
Det är ju så mycket jag vill skriva och berätta, men det kommer bli ungefär 10 inlägg och det orkar jag inte skriva och ni inte läsa. Därför kör vi en bildbomb! Fem dagars intensivt släkt-och-vänner-häng komprimera till ett inlägg. Det blir väl bra?
Det började med att vintern kom. Här är min pappas hus där vi bor just nu.
På onsdagen tog jag barnen och åkte hem till mamma. Vi ses inte så ofta så det var jätteroligt! Första gången hon träffade Signe!
Vi lagade mat tillsammans, pratade om livet och målade.
Dagen efter åkte vi till min kompis Katia och husade där en natt. Hennes dotter Alicia är jämngammal med Estridh och de leker jättebra ihop! Här sitter de hand i hand och fikar på Nickis.
Alicias lillebror Milo var också med. Tänk om jag bott kvar, då hade vi kunnat hänga hela mammaledigheten precis som med första barnet! Ja, gud vad jag saknar att ha Katia på Gotland ♥
Estridh har snackat om Alicia enda sedan vi flyttade till ön, så det var jätteroligt att de fick leka.
Hela helgen sen var Estridh hos sin farmor. Jag och Signe åkte under tiden till min vän och kollega Lena. Vi åt tacos, hade fredagsmys i soffan och kollade på Idol. För ovanlighetens skull smuttade jag till och med på ett glas rödvin. Hög mysfaktor!
Här är henns gobit Max som är 2 ½ år. Han gillade tacochipsen bäst.
Här håller Lena i Puffen och får bebislängtan!
Lena är en sån där kanontjej som inte växer på träd. Vi har bara känt varandra i 1½ år men det känns som hela livet ♥
Sen har vi varit förbi min mormor också. Hade Signe kommit en dag senare hade det blivit på min mormors födelsedag!
Där träffade vi också min storasyster och lilla gudbarn Malcolm. Han har precis fyllt ett år och är världens goaste!
Mellan alla släktbesök bor vi hos min pappa, och i helgen kom min lillebror över också. Han är Estridhs stora förebild!
Ja, sen har min storebror från Trollhättan kommit hit också! Första gången han håller Signebebisen. Låter som jag har väldigt många, och det har jag också. Men Martin är min enda helbror.
På kvällarna gottas det med älgkött och ostbrickor. Mums! Min hälsosamma livsstil kan vänta..
Ungefär så har det sätt ut hittills! Väldigt kort sammafattat med tanke på att jag har närmre 800 bilder att välja på från dagarna som gått...
I går kom Johan hem också, efter att ha varit borta i nästan 2 veckor... Gissa om jag saknat honom?! Nu är familjen hel igen♥ Vi får se när vi åker hem. Tanken var att åka i morgon, men som det ser ut nu stannar vi över hela helgen som kommer också. Om vi kommer hem. Våran bil har ju bara sommardäck och det verkar som att vintern kommit hit för att stanna. Håll tummarna för plusgrader!
Lillbebisens årsdag
På ett sätt smärtar det att tänka tillbaka på allt. Jag minns hur mitt hjärta brast och alla förväntningar och drömmar jag hade kring barnet i magen bara slockande. Jag tänker på hur ont jag hade, både innuti och utanpå, och vad stark jag var som gick igenom allt! Minnesbilden av den lilla kroppen i min handflata kommer aldrig försvinna.
För ett år sedan skrev jag så här i bloggen:
"Jag fick bära dig under mitt hjärta i 20 veckor, och där kommer du alltid finnas med mig. Jag är ledsen för allt som inte blev. Alla drömmar som försvann, längtan, framtiden och allt vi skulle gjort tillsammans. Trots att risken bara var en på 50.000 hade vi inte oddsen på vår sida. Inte den här gången. Men jag hoppas och tror ändå att din tur att få komma till världen kommer, och då ska vi ge dig en frisk kropp och ett hjärta som kan slå hela livet ut."
När jag tänker tillbaka på det som hände känner jag samtidigt lycka. Vilken tur att vi fick chansen att börja om, och få ett friskt barn! Hade aldrig det hänt, hade jag aldrig haft Signe. Det känns så otroligt självklart att just hon ska vara mitt barn, så jag tänker att det var meningen att jag fick henne i stället. Det är en läskig tanke på samma gång. Så nära det var att jag gick miste om Signe. 23 kromosomer mindre och jag hade aldrig fått träffa henne. Eller hade jag? Kanske är det meningen att de barnen man får ska komma till en, och då kanske jag hade fått henne ändå. Bara lite senare i livet. På samma sätt som pojkjen kanske får en ny chans, han också?
Ja, vad vet man om livet egentligen? Den dagen vi åkte in för att föda fram lillbebisen, tänk om jag vetat att jag ett år senare skulle sitta med en underbar, knubbig liten dotter i famnen. Kanske hade inte allt kännt så meningslöst som det gjorde då?
När jag ser på Signe och tänker hur livet hade varit utan henne gör det ont i hjärtat. Jag vill bara ha henne. Någonstans tror jag det var meningen att jag fick just henne. Tänker man så känns inte det onda helt förgäves. En sak är i alla fall säker! Hon är en gåva. Den finaste vi någonsin kunnat få! ♥
Skönt att komma "hem"
Resan har gått jättebra. Vilka duktiga tjejer jag har! Tack Destination Gotland för barnbio och lekrum. Och till hon som lät Estridh gå före i toakön på båten. Ni räddade vår resa.
Det är skönt att vara "hemma". En märklig känsla att vara här uppe, men inte ha något hem. Något eget att åka hem till. Men det är tur att vi har så många nära och kära som ger oss tak över huvudet. I dag har jag varit en sväng förbi min farmor och fikat. Hennes mamma hette också Signe! Hon födde min farmor och hennes tvillingsyster hemma, ensam. I ett hus som saknade rinnande vatten och där man måste till att elda i pannan dygnet runt för att hålla värmen uppe. Då fanns det inga blöjor och andra bekvämligheter. Dessutom hade hon redan en dotter på 1½ år när tvillingflickorna kom. Jösses. Så har man själv mage att gnälla över att Coop inte säljer våtservetter med aloe vera... Jag gillar att höra om hur det var förr i tiden. Det ger en lite perspektiv på hur man själv har det. Hur bra man har det.
Förutom det har vi hunnit avnjuta en älgköttsmiddag, jag har hjälpt lillebror med läxan och Estridh har tagit ett mysbad i morfars badkar. Och såklart har jag visat upp lilla Signe för hennes gammelfarmor och morbror. Dom tycker hon är skitsöt. Det gör jag också! (helt opartisk)
Japp, vi har det väldigt bra med andra ord! I morgon står min mamma på tur att få träffa Signe för första gången. Får se om det blir tåg eller bil dit. Världens vinter verkar ju ha dragit in över landet! Bara idag har det kommit över 1 dm snö, inte helt ultimat när jag kör med sommardäck. Känner mig som en turist som inte fattat att det kan komma snö över Uppland i mitten av november. Man tänker ju inte riktigt på det när man åker i från ett Visby som knappt legat under nollan och där rosorna fortfarande blommar..
Nu ska nog jag och pappa äta ost och kex. Kvällsmys!
Måndagmorgon
Är det måndag idag? Ja, det är det. Har ingen koll på dagarna alls. Det enda som påminner mig om vart vi är i vecka är min p-piller karta, det är bra. En liten minusgrad väcker Visby till liv idag! Det är frost på bilrutorna ser jag. Men ack så fint! Jag gillar kylig morgonluft. Bilden är tagen från vårat sovrumsfönster.
Klockan är 08:41 och jag har redan:
- Lämnat Estridh på dagis
- Ätit frukost
- Kört första svängen i tvättstugan
- Diskat
- Packat klart det sista i Signes väska
- Varit ut med soporna
Inte dåligt va? Det finns massor av saker jag ska göra idag, för i morgon åker vi. Egentligen borde jag utnyttja tiden nu när Estridh är på dagis till något bättre än att sitta här.. Nåja. Jag hinner nog.
Förresten så vann jag aldrig de där skorna jag pratade om på Tradera... Jag är så ju trög i huvudet! Hade vaktat auktionen i flera dagar, och när det bara var 30 minuter kvar satt jag vid datorn och uppdaterade sidan för att se sidvisningar och bud. Var helt inställd på att de där skorna skulle jag bara ha! Det var mina. Jag hade redan bestämt vilka kläder som skulle passa till.
Så måste allt detta flygit ur skallen på mig. Totalt förvunnit ur huvudet! Jag sitter och ammar när tanken plötsligt slår mig "MEN SKORNA DÅ?! VAD FAN ÄR KLOCKAN?!". Innan jag hunnit få upp mitt feta arsle ur soffan, satt mig vid datorn och loggat in igen är akutionen avslutad. Jag missade den med 2 minuter!
Jävla skit. Blir så trött på mig själv. Kockobello. Det finns ju liknande skor ute nu, men inte alls lika fina. Sen måste man återigen sitta och vänta en vecka innan auktionen är slut, och då har det ju hunnit blivit vinter. Nej. I dag ska jag gå och köpa nya skor, i butik! Har varit och provat dem och längtar tills jag får hem dem.
Är huvudet dumt får plånboken lida. Nu ska jag gå och gör något nyttigt. Puss & hej!
6 veckor och 4 dagar
8:00: Vaknar och är pigg och social. Går man ut med vagnen på förmiddagen kan hon somna en kortare stund, men sover då bara väldigt ytligt.
12:00 - 16:00: Hennes långa sovperiod på dagen. Hon vaknar bara för att äta.
18:00 - 19:00: Sover knappt en timme innan hon vaknar och vill ha kvällsmys.
21:30: Läggdags! Jag ammar henne i våran säng och hon somnar för natten. På natten vaknar hon sen för att äta ett par gånger.
Det funkar fint! Tycker jag kan läsa av hennes signaler väldigt bra och förstå vad hon vill. Upplever att detta gick lättare för mig nu med Signe än med Estridh. Då var allt nytt kring bebisen och jag hade fullt upp att lära sig allt från början. Nu känns det som jag kunnat lägga mer tid på att verkligen lära känna Signe, och inte bara hur man sköter om henne.
För övrigt är hon världens snällaste och lättaste bebis. Glad, trygg och nyfiken. Hon tycker om att få fotmassage, en massa komplimanger och ögonkontakt. Då blir hon såhär glad som hon är på bilderna!
Träna hemma
Jo! Jag har ju en bild av hur jag vill att min kropp ska vara. Hur jag vill känna mig för att trivas. Jag är av naturen en ganska lat person som inte anstränger mig i onödan, men när det gäller träningen nu så lockar faktiskt en snygg kropp mer än kladdkaka och soffhäng. Och det är stora ord för att komma ur min bekväma, sockerstinna trut ska jag säga!
Men jag vill hitta en träningsform som funkar även när inte Johan är hemma. Egentligen vill jag gå gym. Men vem ska passa Estridh 3 dagar i veckan? Och ska den personen då mata Signe med flaska också? Näe. Det känns inte helt okej. Så vad gör man då när sambon jobbar långt borta och två barn på släp? Jo - man tränar hemma! Två sockerpaket á 2 kg och lite tempo är allt som behövs. Har googlat lite och hittat ett bra styrketräningprogram för hemmabruk. Jag och Estridh gör programmet tilsammans och har gjort en kul grej av det hela. Vi röjer undan lite på hennes golv, tar på oss träningskläder, har likadana toffsar och slår på hög musik. Mellan övningarna hoppar vi som indianer, plockar äpplen i taket, är ormar på golvet och dansar till musiken. Knappt en timme tar det och vi är helt slut efteråt!
Estridh tycker det är skitkul. Jag också! Så roligt att ha en aktivitet som vi kan göra tillsammans, när som helst! Ännu roligare skulle det vara om jag fick lite fastare kropp på köpet. I går såg hon vekligen fram emot träningen och skrek när vi var på stan "Måste TRÄNA mamma! NU!". Är inte det en bra pepping?! Jag ska verkligen försöka hålla vid det här nu.
Både igår och idag har jag haft grym tärningvärk. Överallt! Rumpan, låren, magen, armarna. Det känns bra.
Inte, inte, inte!
Vi har haft en par riktigt behagliga dagar, jag och Estridh! Jag tänker mig för både en och två gånger innan jag talar om/tjatar/uppmanar henne till diverse saker. Framför allt väljer jag mina strider. Kasta leksaker på hela golvet, inte hänga upp kläderna i hallen och slaska med vatten i diskhorn är några av de saker som får stå åt sidan just nu.
Däremot finns det en stid som är ständigt återkommande - att vara försiktig med Signe! Eller egentligen är hon försiktig, så omtänksam och kärleksfull som en 3-åring kan bli. Men ändå måste jag tjata hela tiden... Inte väcka henne när hon sover, inte rulla runt henne som en korv i sängen, inte lyfta henne själv, inte gunga för högt på babysittern, inte kladda mat i hennes hår, inte, inte, inte... Estridh gör ju inget av detta för att vara elak, för är det någonting Estridh verkligen vill så är det att vara snäll mot sin lillaystser. Gosa, pussa och krama. Ibland lite väl mycket och för hårt. Jag hör mig själv säga "Nej, akta hennes huvud!", "Var försiktig!", "Nej, inte så hårt!". Bla bla bla. Jag kan ju inte gärna låta henne släpa omkring själv på det lilla spädbarnet. Samtidigt är det svårt att bli arg, eftersom hon gör det för hon tycker så mycket om Signe. Så vad gör man...?
Estridh bjuder gärna på motstånd när hon blir tillsagd, vilket inte underlättar saken. Men de dagarna hon varit på dagis har hon varit betydigt mer mottaglig för mina uppmaningar när hon kommit hem. Hon är inte fullt lika obstinat. Det bådar väl gott för framtiden?
Nu sover hon middag och Signe ligger över mina ben och dregglar. I kväll är det Idol (hejja Jay!). Då ska jag unna mig chokladpudding och en kopp té. Bara för att jag varit så himla duktig och varken småätit eller klämt i mig osunda saker på massor av dagar.
Nu ska jag vakta en auktion på Tradera, mörkbruna jodphurs. Undra varför folk börjar buda om varandra när det är flera dagar kvar på auktionen? Väntar man tills auktionen går ut blir det ju billigare. Nåja. Jag ska ha skorna. Det har jag bestämt.
Puss & hej!
Inskolning på dagis
Jag har varit på efterkontroll på MVC också. Allt bra där också. Hon sa att mycket av fastheten i kroppen som jag tycker mig tappat kommer tillbaka när man slutar amma. Jag får väl tro på det.
Här är jag min lilla nej-sägar-tjej. Världens envisaste, jobbigaste men framför allt världens underbaraste!
Min måndag
I morgon börjar Estridhs inskolning på dagis. Jippi! Tror det är precis vad både hon och jag behöver. Hon låter väldigt glad och förväntansfull när vi pratar om dagis, så jag tror det kommer gå bra. Sen ska jag på efterkontroll på MVC. Hoppas det går bra. Känns som kroppen återhämtar sig bra, men man vet ju aldrig.
Så här såg jag ut innan jag gick till "jobbet" idag. Tröjan är ny från H&M. Det enda som dög i provhyttens obarmhärtiga belysning.
Det hände en rolig sak idag. Jag mötte våran granne i trapphuset. Efter en stunds artighetsprat säger han "Ja, det är ju ganska lyhört här i huset. Det är så härligt att höra eran dotter springa där uppe och hoppa i golvet!". Ja, eller hur, tänker jag. Men han förklarar att ljud från grannarna inte gör något när det till exempel är barn som springer, alltså positiva och glada ljud, då är det bara härligt att det låter lite. Hade sån lust att svara något i stil med "Ja, det är precis så jag brukar tänka varje fredagkväll efter kl. 22:00 när det börjar dunka rythmiskt en våning ner så tavlorna nästan trillar ner från väggen. Åh! Vilket härligt och positivt ljud! Det här gör mig ingenting!". Men jag sa inget. I stället tackade jag för hans överseénde med våran dotter som leker galopperande hästföl, och gick sen upp till mig.
Usch, vilken tråkkärring jag måste verka som. Är jag 22 år eller 82 år? Strunt samma. Det är kul att grannarna sysselsätter sig. Det innebär indirekt att Estridh får hoppa och dunsa hur mycket hon vill och jag har en mindre sak att tjata på henne om.
Nu ska jag dricka mitt favorit té Uppsalablandning och äta en bit mörk choklad. Snart kommer Johan hem.
Signemössan
Älskar förresten de här färgerna tillsammans. Tycker det är härligt med små färgklickar :) Är lite osäker på hjärtat. Kanske ska den vara helt ren? Eller ett lite mindre hjärta? Eller ska det stå Signe med skrivstil? Jag har inte bestämt mig ännu. Som ni ser har jag inte fäst alla trådar heller, det är det tråkigaste...
Lite stor är den ännu, men hon växer fort så snart sitter den som en smäck (höhö)! Men eftersom modellen är en sån där taight hjälmmössa så kan hon växa i den lite till, sen får mamma virka en ny!
